tisdag 6 januari 2015

Lusten

Inte verka svår. Vara till lags. Gör mer än det som är tillräckligt. Det är mina mantran från min uppväxt. De knackar mig på axeln ibland. Säger med tunn men ändå skarp röst att jag ska skärpa mig. Att jag ska göra saker. Det jag borde. Ja ni vet. Typ det jag är uppväxt med - men gå ut och lek, solen lyser ju! Och alla dagar jag ville vara inne när solen lyste och tvärtom gå ut när regnet öste ner. Alla dagar jag lekte själv i skogen när solen inte lyste. Så fick jag barn och hörde mig själv säga - men ska ni inte gå ut, det är ju så fint väder?! Ändå är jag en upprorisk karaktär. Ändå bor en rebell i mig. Under alla lager så är det den jag är. Jag försöker att bejaka mig. Och det har absolut ingenting med dig att göra. Håll det i minnet är du snäll :) Jag kan vara tuff och stå för en mängd saker. Men jag kan också vara den lilla tjejen ibland, som aldrig, aldrig kände att det var nog det hon gjorde.
  Så i takt med flödet i de sociala medier jag deltar i, har svämmat över av blanka solglittrande isar och skridskoåkning har jag känt min egen känsla rasa ner i fötterna. Varför? Jo för att jag bara promenerat på isen. Jag har inte gått ut till förrådet och hämtat mina långfärdsskridskor som finns där tillsammans med isdubbarna. För att jag inte velat helt enkelt. Lusten har inte funnits där. Jag har inte gjort några långa krävande fyspass någonstans, varför? För att det inte har varit min tid för det. Och känt mig otillräcklig för att jag bara har gjort min egen yoga, mina egna asanas som är sittande. Jag har inte mediterat i olika intervaller och tidsangivelser. Varför? För att jag inte känt att det varit tid för det.Låter det som en gnäll i dina öron? Jag vill bara berätta om vem jag är, rakt igenom. Att jag försöker stänga av ibland, stänga av allt som andra gör. För jag vet att det inte har något med mig att göra. För att jag vill glädjas med andra som gör det dom vill göra. Och ändå, så blir jag så påverkad. Kanske är det bara jag, kanske är jag ovanligt känslig.
   Vi sover länge. Jag har inte tvättat håret på en vecka och det går att forma precis hur som helst, jag lovar. Vi dricker kaffe och äter frukost i flera timmar. Jag läser min deckare. Tackar gud för att solen inte lyser. Läser och funderar vidare på det här med kvantfysik. På det här med energi och allt som är. Det snurrar i mitt huvud men rätt som det är får jag ingivelser, igår pratade jag i säkert en halvtimme utan avbrott med min man om energier och olika lager. Säger saker jag inte visste själv. Och det pågår ett skifte i mitt medvetande. Så känns det. Även om det låter pretentiöst. Men för mig hänger allt samman från min yoga, meditation, tankar och mina slutsatser. Tar en paus från läsandet och tänkandet och  går en långpromenad. Vi kommer tillbaka precis när skymningen börjar visa sig i utkanten av synfältet. Frosten ligger som en skön hinna över allting men snön fattas. Jag gläds åt att jag fått vara ledig i 20 dagar. Tjugo dagar. Nästan tre veckor och som jag behövde det. Kanske mest av allt bara få stänga av ibland och bara vara. Ta emot det som kommer. Lusten. Lusten till mina tankar och mitt forskande i energi och fysik. Lusten till att bejaka det som är jag. När lusten till andra saker dyker upp, ska jag göra dem, men inte för att någon annan gör dem utan helt enkelt för att jag vill. Och jag vill hitta helt tillbaka till min glädje som handlar om min person, den är på väg, just nu lite låg, men som jag önskar att lusten till att göra ska få vara min drivkraft. Igen.

Bilden har jag lånat av Smolk. Älskar den och vill leva så rakt igenom.

12 kommentarer:

  1. Jag älskar dom dagar där solen lyser och jag ligger inne och läser och "alla" andra är ute. För att jag vill och för jag kan.
    Har så svårt för "som sig bör", saker som ska vara på ett speciellt sätt. Blir lite illamående då...

    Så heja att du stänger av det som andra gör, det betyder ju inte att det är rätt för dig, för att andra gör det.
    Man måste få lyssna till sin egen inre röst, på sitt eget sätt tycker jag.

    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh Hannis, tack! Så skönt att veta att jag inte är ensam. Varm kram!

      Radera
  2. Tror det är så vissa dagar, jag tittar längtansfullt på de som glider förbi på långfärdsskridskor när jag själv tragglar runt med lilltjejen. Fast jag tänker så här att bara vi har gjort vår yoga är det good enough !! Är också uppväxt med att inte duga riktigt, upplever det fortfarande när mina föräldrar är här att de letar fel....men det är inte deras fel det hänger med från deras barndom. Hoppas jag kan bryta den kedjan. Kram♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja så är det, det är good enough med yogan. När du skriver att du växt upp med att inte riktigt duga så kände jag att du formulerade det annorlunda än jag gjort själv och såg det faktiskt för vad det var - är. Tack! Och ja, vi kan bryta mönster tror jag, men måste först bli medvetna om dem förstås. Kramar

      Radera
  3. Jag känner igen mej. Särskilt i det du skriver om "uppväxtbarlasten", de vuxnas uppmuntr...uppmaningar att gå ut för det är ju så fint väder, medan den egna lusten var nånstans under sängen. Idag älskar jag ju att vara ute, lapar i mej ljuset om det bjuds, men njuter minst lika mycket av oväder (både som i storm och de dagar då det inte är nåt väder). Sen är jag ju energisk som få och kan kappt sitta stilla eller hållas inne, men det är ju något jag VILL - för jag kan också bara strunta i det, kura i soffan och göra ingenting (medan resten av världen åker skidor och springer maraton).

    Känner också igen flödesmättnaden. Det, som en del dagar insiprerar och bokstavligen får mej att stå på huvudet, medan det andra dagar får mej att suuuuucka och stänga ner. Reviderade faktiskt både min vänlista på FB och vilka jag följer på Insta för några dagar sedan. Det skapade ett skönare flöde på alla sätt. Och det var också mitt sätt att ta tag i saken och inte skylla mina känslor på andras bilder och statusar.

    Kram av en till som tvättade ett grymt skitigt hår idag, haha!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, mitt hår lyser idag :) Och ja, det är mättnad på olika vis och ibland inspirerar det som andra dagar tröttar. Jag har varit ganska restriktiv på IG och på FB, dolt de jag inte kan ta bort men som jag inte vill följa. Kram!

      Radera
  4. Fy sjutton vad skönt att läsa! Skönt för igenkänning i att ha med sig mönster från barndomen. Skönt för att slå bakut över svämmande sociala medier. Skönt för att du låter livet liksom bara, så som det är, för att du bejakar och berättar. För är det inte så för alla egentligen, att man känner så, men att det kan kännas väldigt ensamt när man bara ser allas (glättiga) yta. Tack! Och bilden, jag älskar den! Kram, kram! (Från en till som inte heller tvättat håret på länge och planerar att "spara" mig till lördag :-) Vad är väl hår? )

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Lotta! Och tänk så skönt det är när man får sådan respons, och verkligen vet att man inte är ensam även om det känns så. Och ja, bilden, den är underbart säger jag med fluffigt hårsvall dagen till är :)

      Radera
  5. Jag blir så glad och det pirrar av förtjusning i magen när jag läser för jaaa, just så tänker ju jag med. Jag stänger av helt ibland. Jag försöker stänga av andra dagar. Och ibland påverkas jag allt för lätt och det är nog då jag blir provocerad också. För att jag fått för mig att man ska vara energisk och träna fast att JAG egentligen inte alls har ork (eller lust) för det. Då blir det en obalans i mitt inre och kanske är det då jag ska stänga av. Stänga av och bara lyssna på mitt eget inre. Tänk att det kan vara så svårt ibland. ;-)
    Så tack för ditt inlägg idag! Det inspirerar mig att fortsätta lyssna ännu mera inåt. <3
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för dina ord Carina, och ja, vi behöver nog lufta våra känslor ibland och också stänga ner och stänga av ibland. Varm kram!

      Radera
  6. Jag kan bli helt matt på att alla måste göra på ett visst sätt bara för att... Det är så behövligt att stänga av ibland även om det kan skava lite grann. Låter som ett bra val!! Att bara följa med vad som händer just nu.
    Ibland blir man trött på flödet på sociala medier men så är man här igen för man saknar energin av er som man dras till. Likatänkande som ger inspiration och utvecklande tankar!! Och hur vi dras ihop till en stor energiboll av kärlek.

    Det är så spännande detta med energier. Det blir klarare och klarare att det finns något större och att vi inte bestämmer och kan kontrollera något. Om vi släpper på lagren så kommer vi allt närmre kärnan. Att lita på att universum ger oss det vi behöver för att växa med uppgiften.Kan känna igen mig i dina tankar om att vara i ett skifte men har svårt att uttrycka mig men du förstår.....Hoppas vi får mötas igen i ett längre samtal <3

    Allt är som det ska.. Allt är föränderligt..
    Sat Nam

    Älskar bilden med texten den tar jag med mig..

    SvaraRadera
    Svar
    1. En energiboll av kärlek - så är det ju! Och vi har varandra.
      Energin, den kan jag fundera mig snurrig på. Och glad :) Vi kanske ska boka en date någon gång och bara fördjupa oss?!
      Allt är som det ska och varm kram!

      Radera