Antirynkkräm?!

Jag vet inte hur många erbjudanden jag fått om antirynkkräm den senaste tiden. Det spammar hela min mail. Och på FB rullar det fram erbjudanden i aldrig sinande ström. Jag har aldrig klickat på något sådant, aldrig beställt eller ens varit intresserad. Så parametern för det hela måste vara min ålder. Nej tack! Jag vill inte ha dem. Jag är helt tillfreds med mina oljor som jag använder till ansikte och kropp. Jag gillar rynkor även om det är svårt ibland att hantera strecken som dyker upp i mitt ansikte. Inombords är jag intakt och där rynkas det inte :) Men visst kan det vara svårt att se ålderstecknen i sin kropp, för de finns där. Huden lite mindre spänstig, rynkorna i ansiktet och på halsen. Jag älskar rynkor på andra, har haft lite svårt att se dem på mig själv. Samtidigt berättar de historien om mig, jag tror nämligen att det syns i våra ansikten hur vi levt, vad vi tagit upp till ytan och vad vi förträngt. Säkert har hudens elasticitet med vår dosha att göra också.

   Jag fyller 60 år i år och det är något som låter helt obegripligt på ett plan för mig. För de flesta jag är med, på jobbet, i bloggar och på andra ställen är ungefär 20 år yngre än mig. Jag har några få jämnåriga vänner. Men vad är ålder egentligen? En siffra? Eller som Sean Connery uttrycker det It's a state of mind. Och som jag predikat det synsättet, att det inte har något att göra med något. Men faktum kvarstår, jag åldras som alla andra och det är något jag måste förhålla mig till. För jag måste ha levt mer än halva mitt liv och det är än viktigare att veta vad jag vill fokusera på nu när jag äger min egen tid igen. Nu när barnen är stora och mannen och jag "kan göra vad vi vill". Men där tiden samtidigt krymper. Om ni förstår hur jag menar? Jag måste också säga att jag känner av en annan energi i mig, det hänger ihop med åldern. Att ha levt längre än andra gör också att jag har mer erfarenhet, något som man nästan inte får säga högt för då är det alltid någon som säger att det inte hänger ihop. Men jag tror att klokheten kommer med åldern, OM jag förvaltat mina tidigare år på ett bra sätt. Och då menar jag hur jag hanterat det som hänt mig, inte om jag varit framgångsrik (vad nu det är...).
   Jag har alltid gillat att fylla år, fira stort och med kalas. Nu känns det stora firandet passerat och jag har under förra året funderat väldigt mycket på ålder. Och på vad jag vill göra. Jag har så mycket jag vill. Jag känner mig modigare och modigare. Och jag kommer helt och fullt att kliva in i Vata och mitt behov av rutiner på mat och sömn kommer att bli större eftersom jag redan är dominant där.  Men i morse när jag låg och funderade in min vakenhet i kroppen så kände jag att jag är äntligen i fas med att jag ska fylla jämt och kliva in i den tredje åldern. Jag är där jag är. Och det är ok. Det är faktiskt mer än ok, det är riktigt bra. Men det har tagit sin tid att landa i det faktiskt. Hur känner du för din ålder?