Jag pausar mig

Jag är liksom off season, pausad i mig själv. Anstränger mig, men det är som att gå i ett kärr. Fötterna lyfter inte. Jag drar och drar, och så rasar stöveln ner i träsket. Bildligt talat. Och jag får tassa hem på i strumporna och bli helt blöt och kall. För så känns det just idag med allt runt mig. Jag vill så mycket. För mycket ibland. Vaknar klockan 03.30 och det rusar i huvudet av tankar. Som jag inte vill tänka. Och speciellt inte då. Jag drar ned andningen men den där skallen den snurrar. Efter några timmar somnar jag om och vaknar som drogad. Trött. Och jag sätter allt på paus idag. Jag låter bli allt som handlar om yoga och meditation för jag förmår mig inte. Och ahimsa, icke-våld, måste gälla mig själv också. För just nu känns det så.

   Halkar ut och tar in en halvblöt tidning. Det är stormvarning ute och is överallt. Det går inte att gå. Möter en granne vars hund far hit och dit på isen. Vinden dånar. Det mörknar och kastanjens grenar ser ut som de ska gå av när som helst när de vinklas i alla möjliga väderstreck.
   Jag är ledig. Jag har inget bokat och det stör mig nästan. Det som brukar vara så skönt. Som om jag kastar bort en dag. Kastar bort på att vara less och omotiverad. Jag använder allt jag kan och som jag har men idag vill det sig inte. Så jag pausar mig.
   Bakar bröd. Tänker att jag borde åka och köpa mig ett par inneskor för träning. Vill inte trängas med människor, vill inte. Fast jag vill. Avigsidan utåt idag helt enkelt. Tröstar mig med bovetegröt med dadlar och torkade fikon. Ett glas mandelmjölk. Svart kaffe. En stor kopp. Trösten för stunden. Resten blir paus. Hoppas din fredag är bättre än min! Önskar er alla en helg i mjukhetens tecken.