Allt eller inget. Hur lätt är det inte att tänka så i sin yogaträning? Kanske i mycket av det vi företar oss. Att om jag inte klarar, hinner eller orkar "allt" så är det ingen idé?
Igår startade mina yogagrupper för terminen. De var lite justerade, lite lågmälda och trötta. En hade cyklat omkull på isen, trots hjälm hade det uppstått en hjärnskakning. En hade halkat och brutit ena underarmsbenet. Och så räckan av onda ryggar, bihåleinflammation och allmän trötthet. Klagade de? Nej. Stönade och suckade de? Nej. De kom dit, redovisade sina problem och så yogade allihopa. ALLIHOPA. Utifrån sina förutsättningar. Allt eller inget-perspektivet fanns helt enkelt inte.
Efteråt. Lite rakare ryggar, lite mer glimt i ögonen. Kropparna varma och kanske svettiga men ändå. Fokus. Djupandning. Och det är precis så här det är. This is what a yogi looks like-kampanjen eller min egen hashtag #yogaforordinarypeople kunde inte sagt det bättre. Att det är så en yogi ser ut. Alltså hursomhelst. Den som arbetar med sitt inre. Och nej. Självklart har jag inga bilder på deras ansträngning, det går inte att ta. Bara några slags symbolbilder ibland. Innerligheten av det interna arbetet de gör och det fokus och djupandning de använder sig av - det är yoga för mig. Inte vad de gör. Inte exakt hur de gör. Utan att de gör. Att. Ingen flexibilitet som måste visas upp för att få ex antal likes. Bara att göra. Så enkelt. Så otroligt svårt i vår tid.
Jag bjuder på en trött morgonbild i min nya t-shirt, ostylad och icke-retuscherad. Bara trött under ögonen och rufsigt hår. Så ser också en yogi ut.
Igår startade mina yogagrupper för terminen. De var lite justerade, lite lågmälda och trötta. En hade cyklat omkull på isen, trots hjälm hade det uppstått en hjärnskakning. En hade halkat och brutit ena underarmsbenet. Och så räckan av onda ryggar, bihåleinflammation och allmän trötthet. Klagade de? Nej. Stönade och suckade de? Nej. De kom dit, redovisade sina problem och så yogade allihopa. ALLIHOPA. Utifrån sina förutsättningar. Allt eller inget-perspektivet fanns helt enkelt inte.
Jag bjuder på en trött morgonbild i min nya t-shirt, ostylad och icke-retuscherad. Bara trött under ögonen och rufsigt hår. Så ser också en yogi ut.
Vilken cool tröja. Ja det är yogabliss som passar alla. Precis som det ska vara. Kram
SvaraRaderaVisst är den cool :) Kram!
RaderaGissar att de allra flesta yogis ser ut så, men det är inte så många bilder på dem på Instagram :-) Kram!
SvaraRaderaJag vet. Jag kör påred min motvallskampanj :) Vi får se hur det går! Kram
RaderaFina du! <3 Och en häftig tröja som jag också skulle vilja ha. :-)
SvaraRaderaKram
Tack! Kram
RaderaVad fin du är!! Gillar den där t-shirten skarpt! Och jag blir så glad & varm i hjärtat av ditt inlägg, för jag känner igen mig! Kommer till en yogastund och gör allt jag kan för att möta mig själv just där jag är och njuter av den energi som finns i rummet eftersom de andra gör samma sak. Det värmer att känna in allas närvaro. Jag placerar mig ofta bak i ett hörn, skattar och gråter både inuti och utanpå när jag vet att jag hör mig själv därinne. Att ha lyssnat på sin kropp, att inte pressa utan respektera mig själv. Med allt som är jag, det som skaver här och där. /MariaMonika
SvaraRaderaTack. Och ja precis det du beskriver stämmer för mig också. Varm kram
RaderaDet finns ett glädjebubbel över dina ord, sådär skönt ärligt. Och så gillar jag motrörelsen och inte minst #yogaforordinarypeople ♥♥♥
SvaraRaderaKramelikram!
Eller hur?! ❤️️❤️️❤️️ Kram
RaderaLIKE!!!
SvaraRadera:) :)
SvaraRadera