Hit och dit

Jag var så utvilad när jag började jobba trodde jag. Men jag har knappt kommit upp de här två dagarna. En annan rytm sitter i. Morgnarna har börjat med lite halvhjärtade meditationer liksom yogan som bara känns stel och kantig, men jag har gjort. Det är allt som räknas just nu. Mycket är rörigt på jobbet, inget fungerar riktigt ännu fast det ändå är så bråttom med vissa saker. Äter rödbetsbiffar ena dagen och kokta ägg den andra. Ena dagen ligger snön på marken andra dagen ösregnar det. Allt känns hit och dit och mitt i står jag och bara undrar vad jag gör här. Vad gör jag här? Är det här jag ska vara? Chattar ena natten med min goda vän som flyttade till Sydafrika för nytt jobb, i höstas. Hon har det tufft. Och längtan efter människor, mina människor faller över mig. Men jag kan inte vara så bortskämd att jag tror att alla ska bo just där jag bor. För sanningen är att de inte gör det. Jag har så goda vänner i min yogavärld där de allra flesta bor i Europa, någon i Korea och någon i USA. Får mail från en nyfunnen yogavän i Kanada. Och jag vet ju att vi delar så mycket, som delar vår yoga, men ibland slår det mig extra mycket. När jag känner mig lite ensam och undrande. När jag läser mailet så ramlar ändå en tyngd av mig. För att vi talar samma språk, språket av vad som är viktigt, oavsett om det uttalas på svenska eller engelska. Och jag samlar ihop mig. Tänker att vänner, de får man vara rädd om. Precis som jag känner med vår bloggvärld. Att jag faktiskt har människor att dela mina upplevelser med, oavsett var de bor. Hit och dit spelar egentligen ingen roll. Imorgon är det en annan dag. Och frågan jag ställer mig, den kommer att få ett svar.