Trehundra dagar. Precis så många dagar har jag gjort mina övningar sedan kursen i somras i Kroatien. Och nu känner jag mig mätt. Men det är några månader tills jag träffar mina lärare.
För mig i min yoga är det så att jag har tränat tre olika serier med olika efterföljande asanas. Så fungerar Shadowyogan. För att sedan gå vidare inom pranayama och mudras. Med egna delar. Sedan jag började yoga för min lärare Zhander fullt ut så har han tagit bort, lagt till och givit annat till mig. Och sedan har jag tränat bara det och inget annat. Och det har handlat om vad just jag behöver. 2009 fick jag första gången en serie som jag faktiskt tränade i över 3 år, mer än 1100 dagar. Och inom ramen för den så hände allt i mig. ALLT: Jag gick från att avsky en del, bli arg och irriterad, gråta floder till att känna mig nästintill välsignad över de rörelser jag arbetat med och vad de gjort med mig. Jag bestämde mig efter ett års tränande i min ensamhet att öppna en egen studio, och den har jag snart drivit i 4 år. Bara det. Skrivit en bok. Ja, det mesta som förändrades härrör ur den egna träningen. Det vet jag.
De rörelser jag fick på kursen i somras ska jag göra på kvällen, så vad jag gör på morgonen är upp till min dagsform och hur jag mår. Det kan handla om serierna eller att sitta och meditera och så allt däremellan. Men det jag gör på kvällen, de ska göras på kvällen. Få asanas men oerhört utmanande för mig, ni vet hur jag skrivit om svårigheter på olika plan. Z tittade noga på mig när vi sa hejdå i somras, och påminde mig innan vi reste hem -You have to stay with these. You have to struggle, there is no other way. Och jag har gjort. Och saker har förändrats. Till och med var fokus i det hela finns har skiftat. Och jag vet att de gjort mig gott. Jag märker det i andra rörelser. Jag märker det på en mängd sätt. Men nu vill jag inte. Men jag gör. Kompakt motstånd. Läser om andra yogaformer och där människor gör en serie i en månad och det låter så enkelt på något vis. Jag förstår att det inte är det, men den där tidsbestämningen måste göra något med själva utförandet också tror jag Om jag vet att jag gör det här i tre sekunder, tre minuter, tre dagar eller inte tidsbestämt alls, det måste påverka. Så tänker jag. För det obestämda tiden är för mig en svår nöt att knäcka. Kanske den svåraste. Och samtidigt finns allt att vinna. När jag traskat vidare genom att faktiskt landa i vad jag gör, inte hur många dagar. Hur tänker du? Gör du tidsbestämda kriyor eller serier? Om det är något utmanande måste det vara skönt att byta sedan. Eller? Jag undrar verkligen hur det känns för er som tränar på andra sätt.
För mig i min yoga är det så att jag har tränat tre olika serier med olika efterföljande asanas. Så fungerar Shadowyogan. För att sedan gå vidare inom pranayama och mudras. Med egna delar. Sedan jag började yoga för min lärare Zhander fullt ut så har han tagit bort, lagt till och givit annat till mig. Och sedan har jag tränat bara det och inget annat. Och det har handlat om vad just jag behöver. 2009 fick jag första gången en serie som jag faktiskt tränade i över 3 år, mer än 1100 dagar. Och inom ramen för den så hände allt i mig. ALLT: Jag gick från att avsky en del, bli arg och irriterad, gråta floder till att känna mig nästintill välsignad över de rörelser jag arbetat med och vad de gjort med mig. Jag bestämde mig efter ett års tränande i min ensamhet att öppna en egen studio, och den har jag snart drivit i 4 år. Bara det. Skrivit en bok. Ja, det mesta som förändrades härrör ur den egna träningen. Det vet jag.
De rörelser jag fick på kursen i somras ska jag göra på kvällen, så vad jag gör på morgonen är upp till min dagsform och hur jag mår. Det kan handla om serierna eller att sitta och meditera och så allt däremellan. Men det jag gör på kvällen, de ska göras på kvällen. Få asanas men oerhört utmanande för mig, ni vet hur jag skrivit om svårigheter på olika plan. Z tittade noga på mig när vi sa hejdå i somras, och påminde mig innan vi reste hem -You have to stay with these. You have to struggle, there is no other way. Och jag har gjort. Och saker har förändrats. Till och med var fokus i det hela finns har skiftat. Och jag vet att de gjort mig gott. Jag märker det i andra rörelser. Jag märker det på en mängd sätt. Men nu vill jag inte. Men jag gör. Kompakt motstånd. Läser om andra yogaformer och där människor gör en serie i en månad och det låter så enkelt på något vis. Jag förstår att det inte är det, men den där tidsbestämningen måste göra något med själva utförandet också tror jag Om jag vet att jag gör det här i tre sekunder, tre minuter, tre dagar eller inte tidsbestämt alls, det måste påverka. Så tänker jag. För det obestämda tiden är för mig en svår nöt att knäcka. Kanske den svåraste. Och samtidigt finns allt att vinna. När jag traskat vidare genom att faktiskt landa i vad jag gör, inte hur många dagar. Hur tänker du? Gör du tidsbestämda kriyor eller serier? Om det är något utmanande måste det vara skönt att byta sedan. Eller? Jag undrar verkligen hur det känns för er som tränar på andra sätt.
Kundaliniyoga är ju också tidsbestämt, om man så vill. 40, 90, 120 eller 1000 dagar, sådär till att börja med ;) Ibland får man ju en kriya av en lärare, men oftast väljer man ju själv. Och det blir lättare att välja ju mer man yogar. Ju bättre vet man vilket behov man har. Det är liksom inte så "personligt uttänkt" som shadowyogan, missförstå mej rätt, utan ansvaret ligger väldigt mycket på en själv - om man nu inte regelbundet yogar för en lärare vill säga.
SvaraRaderaAtt avsluta en kriya efter utsatt tid kan innebära fler saker. Endera är det väldigt skönt, men då får man kanske rannsaka sig själv och fråga sig om man ens borde sluta då det är sådan lättnad att slippa göra kriyan?! Eller så är det som en liten sorg, även då kan man undra om man "är klar" eller borde fortsätta ännu. Jag vet om flera som fortsätter göra samma kriya och/eller meditation år ut och år in, det har liksom blivit en del av livet.
Så när det gäller kundalini är det väldigt mycket upp till en själv och den inre rösten. Särskilt om man är ensam i sin practice. Sen känner jag ju såhär i efterdyningarna efter min utbildning att jag gärna skulle ta emot vägledning och få en "hemläxa", något som jag litegrann väntar mej då jag åker till Helsingfors i juni för input ;)
Kram och Sat Nam!
PS. Väldigt intressant, förresten, att läsa om dina tankar kring detta! DS.
Tack för ditt långa härliga inlägg. Egentligen tror jag att all yoga från början var individuell. Det vill säga, du fick dina övningar. Ungefär som Pattabi Jois fick sina och som han sedan utvecklade till Ashtanga. Iyengar fick sina som han sedan utvecklade. Zhander har influerats av olika yogaformer och har utövat yoga i nästan 60 vilket gör honom väldigt erfaren. Det han sett är att människor behöver dels stärkas i att bara kunna stå och sitta, koppla ihop det med andning och bandhas och sedan närma sig pranayama. Så serrierna är fixa och bstämda, förmodligen som KY:S kriyor. Utformade från de behoven. Men han har sedan lagt till individuella asanas-kurser för att vi oftast behöver något, kanske något vi inte kan räkna ut innan, för att vi helt enkelt inte gjort dem eller mött de asanas som gagnar oss. Lite svårt att förklara :) Han pratar också om den inre visdomen, att allt redan finns där, men att man behöver guidning i att knyta ihop teori och praktik skulle man kunna säga, att urgammal kunskap kring kroppen, energikanaler och vindar inte försvinnre. Men ju fler som utövar yoga, ju mindre individuellt blir det ju så att säga. Du tar en serie, en kriya och kör på. Visst ska vi lyssna ihåt men samtidigt - hur lätt är det inte att missleda sig själv? Missförstå mig rätt, men egot är högröstat hos oss alla. Jag pratar alltså om att gå vidare, ta sig vidare och utvecklas. Om jag skulle göra samma yogarörelser resten av livet skulle jag säkert gagnas av dem på ett sätt, på ett annat sätt skulle jag stå still, tror jag. Nåja, jag surrar och funderar, skönt att du också gör det! Kram!
RaderaJag gjorde ashtangans första serie i åtta år. Kundaliniyogan är något helt annat. Säger inte att den är bättre. Det är så svårt att förklara och de kriyor jag gör liksom bara dyker upp, den senaste fick jag insikt om efter gongdagen då vi yogade genom alla chakran. Jag älskar att man själv får välja sin kriya, att lyssna inåt, att tro att vi alla har en inre kunskap. & alla kriyor är så fantastiskt byggda men skulle jag välja en kriya där det mest handlar om armrörelser tex så får man komplettera med någon annan styrka för benen. I ashtangan yogade man igenom hela kroppen, i kundalinin jobbar man mer med närvaron, energin & att keep up. Kram
SvaraRaderaJag tror att all yoga har samma ursprung och samma mål, sedan kan det se enormt olika ut. Jag tror att all yoga syftar till att frigöra och utveckla sin energi. Har en del människor som kommit från KY till mig och som det inte passat alls, jag tror att det är viktigt att hitta SIN yoga. Sedan gör läraren väldigt mycket. Vet att du skrivit förut att ashtangan och KY har så stor skillnad men i ashtanga föreställde jag mig att man också arbetar med energi och närvaro. Kanske handlar om den lärare du haft: Jag bara tänker högt så ta det inte negativt på något sätt :)
RaderaDe kriyor du väljer har ju en lärare skapa, vore det inte mäktigt att träffa en sådan lärare och se vad den människan skulle ge dig? Även om vi alla har en inre visdom, vilket jag också är säker på, så tror jag det finns en del fallgropar, hur god intuition man än har. De stora yoga gurus som funnits har ju också haft sina lärare. Dalai Lama har ju också en andlig ledare, han som är en andlig ledare ;) Hoppas du förstår vad jag vill säga. Kram!
Det handlar inte om den läraren jag har haft i ashtangan, det är klart att ashtangan var lika andlig och jobbade med energin, det handlade om mig som tog en ny inriktning. Jag har två lärare i KY som jag vänder mig till. och jag är inte alls negativ att få råd och hjälp från dem och när jag får tillfälle kommer jag yoga längre för någon lärare. Fast i KY korrigerar läraren aldrig kroppen. Jag tycker min yoga är underbar och tillräckligt bra för mig just nu♥.
RaderaJag förstår att du gick vidare i din utveckling från en yoga till en annan och det jag nämnde var att du ofta gjort skillnad på energier i KY jämfört med ashtangan när du skriver om dem. Och förmodligen hittade du mer rätt i din yoga nu. Spännande att man aldrig korrigerar i KY. Hur vet du då hur du ska göra? Härligt att du tycker din yoga är underbar. Det känner jag inte just nu med min :) Å andra sidan, vem tycker att något är underbart för evigt? Rätt som det är faller jag handlöst som en förälskad människa, men just nu är det mest grå vardag men det är också ok. För mig.
RaderaDet är väl inget konstigt att det inte är underbart hela tiden!! Vem tycker egentligen det? Då är man inte ärlig!!
RaderaM
Intressant det här. Jag går ju så ofta jag kan på lektion och där är det Hatha yoga och en serie i månaden som gäller.
SvaraRaderaJag följer detta även hemma. Fast ibland känner jag att jag behöver en annan asana. Då bara gör jag så. Vissa serier känns som otroligt jobbiga och som att man måste göra...Har länge funderat på att be om en individuell lektion. För att liksom se vad jag skulle få då...Min lärare går ju runt och sjysterar men det är ju inte samma sak. Tänker att under dessa sju år har jag kommit en bra bit på vägen. Visst är det skönt med tidsbestämning. Så mycket enklare. Jag skulle nog flumma runt alldeles för mycket annars. Kram
Lite som att gå upp i en trappa ser jag det, man kan vara på ett trappsteg ganska länge och så tar man ett kliv. Och be om en individuell lektion, mina elever gör det ibland och säger att det ger så otroligt mycket, man kan inte hinna allt på en lektion och allt ska inte heller uttalas som jag ser det. Tror också att det är mycket enklare med något tidsbestämt, det gör något med sinnet helt enkelt och att räkna hör ju dig :) Kram!
Radera