tisdag 4 mars 2014

Vill våga!

Våga lyckas. Det är klart man vågar lyckas. Eller? En god vän berättade om en kurs hon hade deltagit i där man avslutade med att skrika ut sin oro. Till sin stora förvåning hörde hon sig själv vråla att hon var livrädd för att lyckas. Mmm. Törs vi det? Bli vår fulla potential? Bli den vi är innerst inne? Vi dras med så många rädslor, vi alla. Och det är just det som skummas till ytan när vi yogar. Vad är det egentligen som kan drabba oss? Det är en av anledningarna till att yogan är så fantastisk. Så obeskrivbar. För att vi möter oss. Det goda. Det glada. Det svåra. Det obeskrivliga helt enkelt. Och däri tror jag även att vi möter rädslan för att lyckas. Vem är jag att tro att jag är något? Alla värderingar som jag önskar att jag slutade med, även om jag tror att jag gjort det så finns det delar kvar. Förstås.
   När jag såg Vasaloppet på tv i söndags så slogs jag av den ena kommentarorns (Anders Blomqvist)  reflektion över den kille som ledde så länge ända tills någon kilometer innan mål. Han sa - Nu är det bara en person som kan stå i vägen för hans seger och det är han själv. Har han den mentala kapaciteten att vinna? Och de orden upprepade han senare flera gånger och varje gång hörde jag dem lite tydligare. Killen själv grät i intervjun och var naturligtvis ledsen över att sluta som fyra när han hade segern i sin hand. Han sa - Jag var inte tillräckligt stark. Lätt att tänka på kroppen när vi pratar styrka då men vi ska komma ihåg att kroppen är underordnad sinnet. När vi andas så vi tror att vi sprängas så har vi förmodligen lika mycket till att ge. Jag vet, det är svårsmält men det är så viktigt.
   Jag kanske är lite tjatig med min bok men det är precis det här jag tampas med nu. Att jag först över huvud taget vågade skriva en bok OCH ge ut den. För det var inte givet för mig från början. Jag startade i uppförsbacke helt enkelt när det gäller min självkänsla. Att jag sedan vågade formulera att jag vill att människor ska läsa den (även om de inte gillar den, för vem kan tillfredsställa alla?) och uttalade det. Nu vill jag att så många som möjligt ska läsa den. Och som ett steg i den riktningen ska jag delta i ett radioprogram i P4 på förmiddagen för att prata om min bok. Det är så pirrigt. Men det är min egen del i att lyckas. Det som jag vill våga av hela mitt hjärta. Jag öppnar min bröstkorg i min bakåtböj och släpper ut mig själv. Det räcker med urdhva mukka för att känna att något rör sig i bröstryggen.

Här kan du lyssna på intervjun jag gjorde idag
 

16 kommentarer:

  1. Annika! Jag sitter med din bok och kan inte sluta läsa. Du skriver så enkelt men fascinerande att man bara vill vidare och veta mer. Vilket underbart jobb du har gjort med din bok, den är fantastisk!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lotta! Tack från djupet av mitt hjärta! Kram!

      Radera
  2. Våga fortsätta tjata om din bok ♥♥
    Sat Nam!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack. Du anar inte hur mycket ditt och andras stöd betyder för mig. Sat Nam!

      Radera
  3. Skulle vilja ge en tumme upp, eller ett gilla till det här. Gillar dig och älskar din bok. Gillar att du vill lyckas med den och tänker göra det. det är ingen vanlig bok du skrivit, utan en ovanligt bra bok!
    Tummen upp till dig!
    Robban

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tar emot det du skriver och rodnar lite lätt. Tack!

      Radera
  4. Jag längtar än mer efter boken (nu får dom skynda sig att skicka den!). Och jag säger som Nina, fortsätt prata om din bok! Det är något stort. Både för dig och för oss, dina läsare. :-)
    Varma kramar!

    SvaraRadera
  5. Jag säger det igen, jag är så glad att jag hittat hit! Du inspirerar verkligen. Din bok ska jag snart köpa, lovar. Först måste jag bara betala kiropraktorn som jag ska besöka nu några gånger och det kostar en hel del, suck. Men hoppas det hjälper mig att få en bättre rygg...
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack rara du och hälsan går alltid först! Kram kram

      Radera
  6. Jag tycker att det är inspirerande att du skriver om din bok! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla! Jag suger i mig alla ord jag kan, ni anar inte hur viktigt det är för mig. Kram!

      Radera
  7. Jag ska sätt amig i lugn & ro och lyssna på dig senare idag :)
    Du skriver som alltid så träffande om saker och ting, jag ser hur jag förstår mer och mer om mig och livet. Ibland kommer det i långa, fina sjok, andra gånger så är det som att vända ett blad omedvetet och så: är det nytt ljus. Jag har en lång sorgebearbetning bakom mig, inom mig, och häromdagen var jag plötsligt klar med en del. En ny insikt. Inget tungt, inte svårt, något jag vill göra för någon annan. Jag vet att det är att våga vara stark, att ge sig själv möjligheter när de kommer. Som med allt i livet. Du har nämnt tårar. Jag har kommit till en skön del i livet när jag för det mesta mår bra, prioriterar att se mitt ljus. Sällan ur balans någon längre stund. Men igår kom vemod, lite tungsinne, inget med sorg, mer med livet och kärleken :) Behövde gråta i duschen, ge mig själv det, ta ut det, känna att inget är farligt, det är "bara" känslor. Det är också styrka. För sedan sov jag och vi alla mådde bra i morse igen. Våga må bra. Det har ofta varit svårt för mig, rädd att det ska försvinna, gå sönder. Men nä, det går inte att leva så, jag satsar på att Våga må bra :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh vilken fin och lång kommentar. Jag kan bara nicka instämmande och hålla med dig. Kram!

      Radera
  8. Du har en fin blogg med mycke inspiration och tänk! Är nyfiken på din bok och det radioprogram som skall sändas! Vilket program är det? Finns ju många P4 stationer! Kram Elisabeth

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Elisabeth! Jag hade länkat ordet här till radioinslaget men det kanske var för osynligt. Här kommer länken, kopiera och klistra in i din webbläsare :)
      http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=159&artikel=5800336

      Radera