Visst är hon fin?

Den här bilden har min man fotografen tagit. Det är en yogavän på bilden, Ulrika. Vi har fotograferat henne flera gånger. Hon har en stark och smidig kropp och när hon varit gravid, som här, så har hon haft en lyster inifrån och ut. Och här sitter hon vid sjön, vid ett ställe där jag varit på yogakurser många gånger för min första lärare. Det har varit rofyllt och stilla och vatten ger alltid en ytterligare dimension i tillvaron.
   Ja jag vet. Det är ju Lucia idag och jag har vaknat av kaffebricka och sång, haft individuella lektioner och avslutat med ett kaosartat luciatåg på dagis där mitt barnbarn går, som absolut inte ville ha sitt lucialinne på sig :)  Så kan det vara. Och medan jag lyssnar mig mätt på Musikhjälpen och har önskat låtar för tusen kronor (!)idag så sänker sig mörkret. Kunde inte hejda mig och det känns som det ska. Det är varmt i backen men ändå en bitande vind. Som vanligt längtar jag plötsligt efter det andra, motsatsen. Jag längtar efter en simtur i en spegelblank sjö efter ett varmt och krävande yogapass. Jag dricker en grön smoothie, tar på mig mjukare kläder och låter mörkret vara i fred där ute. Om en vecka vänder det. Och just då dimper Yoga för dig ner i brevlådan. Och ja, den här bilden på Ulrika som var med i en fototävling i den tidningen kom på andra plats. Så roligt! Visst är hon fin?