torsdag 5 december 2013

Artificiell träning

Kanske är jag en fundamentalist. Kanske är jag alldeles för hardcore i min syn på yoga idag? Kanske är jag en riktig bakåtsträvare. Men nog finns det väl anledning att fråga sig själv varför man gör sin yoga? Att om det är gymnastik man gör, ja då kan man ju hänga vid sin dator samtidigt som man liksom stretchar eller vad det är man gör. Jag tycker att begreppet yoga blir mer och mer urvattnat. Varför vill man kalla allt möjligt för yoga? Ja jag känner att jag blir lite upprörd, men kanske mest ledsen. Sorgsen i hjärtat. Att vi ska förstöra det så. Att det ska snuttifieras så intill vanvettets gräns så det inte har någon som helst likhet med hur det var. Eller är det en slags rädsla? För att det som händer och som är obeskrivbart inom yogan ändå måste förklaras eller rationaliseras?
   För mig är yoga en andlig disciplin. Men inte bara det. Det är också en glittrande magi över att rörelserna som skapats utifrån kunskap som är flertusenårig om hur vår helhet faktiskt fungerar. Att energinkanalerna har kontakt med olika organ som främjar olika saker i vårt system. Att hela upplevelsen blir annorlunda. Bara vi låter det ta den tid det tar.
   Tänk dig att du går i kyrkan, eller moskén eller templet. Där sätter du dig till rätta, tar upp din Ipad, telefon eller dator. Samtidigt som du lyssnar med ett halvt öra så kollar du vad andra har för sig samtidigt. Äh. Allvarligt? Lever vi så tajt att vi måste veta allt hela tiden? Även när vi "yogar"? Så sjunger du en psalm, en hymn eller ett mantra men slänger samtidigt ett öga på det du har på skärmen. Eller är vi rädda för att stanna i det som känns. Som bränns. Som svider. Som gör ont på ett obeskrivbart sätt. Eller vad handlar det om egentligen? Jag förstår det inte.
   Fattigdom. Det är det ordet som kommer för mig. Och ja, jag skriver det här utifrån något jag läste på FB igår. Något som jag inte kunde släppa. För jag letar efter respekten för kunskapen. Respekten för rörelser synkroniserade med andetaget och som inte är något nytt påfund där man hänger ut kroppen lite hit och dit. Kan vi inte låta något få vara?
   Även om du bara ser yogan som något fysiskt så är det väl inte riktigt så du gör när du tränar? Eller är det gymmen som förstört det, där du ser på en monitor samtidigt som du springer? Artificiell träning. Suck.

12 kommentarer:

  1. Svar
    1. Tack. är alltid lite beredd på att ingen ska kommentera när jag skriver lite upprört :)

      Radera
  2. Haha, jag gillar när du ryter till. Men jag blir också lite lessen som du. Kan man inte låta bli att pilla på allt. Varför ska man göra allt?
    Kram
    M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack. och ja, ledsen blir man.

      Kram

      Radera
  3. WORD! Och suck säger jag med.. Kanske därför gymmet inte är min kopp te heller. ;)
    Stor kram denna stormiga dag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack. och suck. Inte min grej med gym trots att jag tränade där i ofattbara 10 år! Men det är 15 år sedan :) Kram

      Radera
  4. Jag är glad att jag hittat min fristad i yogan. Det är den stund där jag är offline gentemot världen, men online inåt. Rusar livet så är det just stunden på mattan som blir oasen, tystnaden och det andliga elixiret.

    Sen har jag ju i perioder yogat framför inspelade pass, bara för att jag ska få sluta mina ögon och bara få följa en röst. Bli vägledd, om än opersonligt. Särskilt i kundaliniyogan där vi gör rörelser/positioner i ett visst antal minuter - då ser jag det inspelade passet som en timer :)

    Sen gör jag också yinyoga-positioner framför tv:n ibland, men då ser jag det som djupgående stretch och högst fysiskt inriktat. Ska jag yoga med fokus inåt stänger jag mer allt omkring mej.

    Kram och glad att du ryter till ❤️

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jamen precis. Att ligga och stretcha, det är inte yoga som jag definierar det och som jag tycker att man förstör begreppet med att kalla det för. Jag sitter i padmasana och alla möjliga sittande positioner ibland var som helst, på jobbet, i flygstolen eller hemma framför min tv. Skulle aldrig drömma om att kalla det yoga :)
      Tack för att du gillar mitt rytande, det kanske inte är så farligt trots allt?! Kram kram

      Radera
  5. oj vad jag håller med dig vännen! och jag tror det är precis det här samhällets sätt att vara på som förstör allting så till den grad att vi kommer att lida för det ännu mer med tiden. Fast jag kanske bara ska tala för mig själv egentligen. har kommit så nära detta med meditation och vill verkligen inte vara utan det..behöver det egentligen dagligen och försöker andas mig igenom minsta lilla jag möter på ett helt annat sätt än förr. tror knappt jag andades tidigare! Nu försöker jag..närmar mig! Och jag tycker absolut du ska ryta...********************

    kramar genom vintern, Lycke

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja tyvärr tror jag det också, tills vi har ändrat till oigenkännlighet. Tack, då fortsätter jag med rytandet :) Kramar!

      Radera
  6. Jag läste vad du skrev, reagerade men tänkte att det får vara. Var och en tycker olika och respekt för det. Men sen lämnade jag och tänka på det som du skrev. Ord som urvattna, snuttifiera och sorg. Du känner verkligen för det här, det förstår jag och det gör mig nyfiken så nyfiken att jag måste fråga. Missförstår jag dig när jag uppfattar det som att du inte vill att t.ex SATS eller andra gym ska ha pass som heter något med yoga. Ingen Mojo, ingen yin och yang eller friskis och svettis yoga där instruktören gått en helgs utbildning? Och när man yogar så yogar man inte tränar? Hmm asanas är ju bara en gren av yogan och alla väljer inte alla vägarna. Ibland kommer asanas först och ibland kommer kanske yama eller niyama först. Få människor får allt samlat i just den stunden då de gör sina asanas. Huvudsaken är väl att man gör dem eller att man tränar. Det blir för övermäktigt och kravfullt om man genast slängs in i en disciplin, alla vill inte det, vill bara använda sin kropp, ta hand om sin kropp. Då är man ju påväg. Jag gör ofta yinyogan framför tvn, ibland (ve och fasa) svarar jag på meddelanden samtidigt. Men det gör jag inte under min morgon yoga som är min meditation. Skrev det här för att jag blev påriktigt nyfiken över hur du egentligen menar ? Rent praktiskt .

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för ditt långa inlägg Marica! Det är det här som gör det så fruktbart med en blogg tycker jag. När vi kanske inte tycker lika men vågar ställa frågorna man har. Respekt för allas tankar, det vill jag också ha. Men här kände jag att respekten för YOGAN har försvunnit utifrån mitt perspektiv. Jag vill svara dig omsorgsfullt eftersom du ställer de viktiga frågorna för mig. Det blir ett eget inlägg. Imorgon. Hinner inte nu! Kram så länge!

      Radera