Artificiell träning

Kanske är jag en fundamentalist. Kanske är jag alldeles för hardcore i min syn på yoga idag? Kanske är jag en riktig bakåtsträvare. Men nog finns det väl anledning att fråga sig själv varför man gör sin yoga? Att om det är gymnastik man gör, ja då kan man ju hänga vid sin dator samtidigt som man liksom stretchar eller vad det är man gör. Jag tycker att begreppet yoga blir mer och mer urvattnat. Varför vill man kalla allt möjligt för yoga? Ja jag känner att jag blir lite upprörd, men kanske mest ledsen. Sorgsen i hjärtat. Att vi ska förstöra det så. Att det ska snuttifieras så intill vanvettets gräns så det inte har någon som helst likhet med hur det var. Eller är det en slags rädsla? För att det som händer och som är obeskrivbart inom yogan ändå måste förklaras eller rationaliseras?
   För mig är yoga en andlig disciplin. Men inte bara det. Det är också en glittrande magi över att rörelserna som skapats utifrån kunskap som är flertusenårig om hur vår helhet faktiskt fungerar. Att energinkanalerna har kontakt med olika organ som främjar olika saker i vårt system. Att hela upplevelsen blir annorlunda. Bara vi låter det ta den tid det tar.
   Tänk dig att du går i kyrkan, eller moskén eller templet. Där sätter du dig till rätta, tar upp din Ipad, telefon eller dator. Samtidigt som du lyssnar med ett halvt öra så kollar du vad andra har för sig samtidigt. Äh. Allvarligt? Lever vi så tajt att vi måste veta allt hela tiden? Även när vi "yogar"? Så sjunger du en psalm, en hymn eller ett mantra men slänger samtidigt ett öga på det du har på skärmen. Eller är vi rädda för att stanna i det som känns. Som bränns. Som svider. Som gör ont på ett obeskrivbart sätt. Eller vad handlar det om egentligen? Jag förstår det inte.
   Fattigdom. Det är det ordet som kommer för mig. Och ja, jag skriver det här utifrån något jag läste på FB igår. Något som jag inte kunde släppa. För jag letar efter respekten för kunskapen. Respekten för rörelser synkroniserade med andetaget och som inte är något nytt påfund där man hänger ut kroppen lite hit och dit. Kan vi inte låta något få vara?
   Även om du bara ser yogan som något fysiskt så är det väl inte riktigt så du gör när du tränar? Eller är det gymmen som förstört det, där du ser på en monitor samtidigt som du springer? Artificiell träning. Suck.