Dags att släppa och ta trampolinhoppet

Bilden har jag lånat härifrån: Happy Buddha Yoga Collection

Känner att jag just i år vill summera det som varit. Ett år då jag hoppade men inte fullt ut. Jag tar extra sats under 2014 och gör trampolinhoppet. Jag är säker nu.
Jag
Idag kan jag ärligt säga att sedan jag styrde in på yogastigen har allt förändrats. I grunden. Steg för steg. Men inte hur jag är. Den grunden har plötsligt blivit synlig. Mer och mer. För mig själv. Men även för andra. Och jag begär inte att andra ska gilla allt jag gör, säger eller är. Bara att det ska finnas respekt mellan oss. Och har vi den och respekten inåt, då kan allt gå bra tänker jag. Mitt år växlar mellan styrka och kliande i själen. Att vilja så mycket. Inte orka fullt ut. Men ändå stå kvar. I vårt land där "dygder" som att vara morgonpigg, aldrig bråka och framför allt inte väcka diskussioner när vi är "överens" har fått mig att många gånger känna mig osvensk. Min sort har känts krånglig och besvärlig. Mest för mig själv. Men även för andra ibland. Och det är väl det som fått mig att tystna tidigare. Nu känns det bara så rätt att få vara jag. Jag är på väg mer än någonsin. Det här är året då jag startade processen med att släppa taget om gamla föreställningar. På riktigt.
Ayurveda och kroppen
Började året på bästa tänkbara sätt, vi reste till Indien jag och min man, för att göra vår andra pancha karma, den yogiska reningen med behandlingar av oljor, örter och massage på en mängd individuella sätt. Kommer hem och känner mig lite tom men inte alls som efter första gången. Fylls mer och mer av känslan  att vara urstark. Som om jag skulle kunna göra vad som helst. Mentalt. Men också fysiskt. Jag börjar längta efter att träna hårt, som cross fit, som jag också anmäler mig till att testa på. Får inte tid förrän i maj. Men hinner få en seglivad hosta som smular all motivation. Och ork. Och nattfrid. Min man börjar dock på CF och blir mer vältränad än någonsin. När jag hör om hans träning så inser jag att den är för hård för mig, är det något jag gjort tidigare så är det att träna för hårt. Jag ska inte dit igen.
Andetaget
Jag fortsätter mitt utforskande av mitt andetag. Börjar tejpa min mun om natten och certifierar mig till handledare inom Medveten Andning. Jag mår finfint. Sover bättre och framför allt djupare. Mindre törstig. Tar med mig de vetenskapliga andningskunskaperna in i yogan och framför allt i min undervisning. Vågar testa att bara andas med näsan i vad jag än gör, även när jag småjoggar. Det öppnar mina ögon för hur enormt viktigt det är och att alla vinster finns att göra. Hur stort som helst.
Yogan
Jag reser på tre kurser för mina lärare! Det är min stora lycka. En helgkurs i Wien med Zhander, en helgkurs i Berlin i september med Emma och en lång kurs på tre veckor för båda två under sommaren i Kroatien. Dit reser jag och min man och inser att det är den bästa investering vi någonsin gjort. Vi går kursen individual asanas, och för mig är det väldigt smärtsamt rent fysiskt  men även själsligt och när jag fortsätter med mina asanas hemma så kommer jag åt en del minnen som legat i mörkret i min minnesskrubb. Jag låter dem komma till ytan och släpper mig själv fri. Det handlar om smärta från en operation men även om olika relationer som jag släpper taget om på riktigt. Jag vågar och mitt inre känns som en nysopad dansbana. Jag tror på att våga se för att bli fri.
   Min undervisning blir tydligare för mig själv. Jag har flera grupper i veckan och det är något jag haft i flera år i min studio. Stundtals har jag tvivlat om det är rätt väg men varje gång jag gjort det har jag fått ett slags tecken på att det jag gör är gott nog. Jag ser en enorm utveckling hos mina elever under hösten och blir nästan häpen. Tänker att det kanske är en parallell process. För det händer mycket i mig men också via mig. Jag tillåter mig att glädjas åt det och inte känna att jag tar för stora ord i min mun. Jag lär mig ständigt och det är det som gör det hela så lustfyllt. Så grant inombords. Lent och varsamt. Av att få ta del av människors strävan. Det är stort och blir större av att min egen yoga flätas in i det hela.
Sorgbearbetningen
Jag jobbar mer och mer med läkande samtal efter förluster. Det är människor i alla åldrar och både män och kvinnor som söker upp mig. Flera berättar senare att just sorgbearbetningen är den utlösande faktorn för en personlig utvecklingsresa och att hitta sin glädje. Jag böjer huvudet.
Maten
Hemma fortsätter vi med lågkolhydratkost. Jag börjar även med periodisk fasta och äter mer fett än någonsin i mitt liv. Kroppen tajtar till sig och magen är lugn. Går ner två storlekar och det känns nästan oväntat. Jag mår fint på det sockerfria och kolhydratlåga. Hostan är som bortblåst. Den som varit min följeslagare i många år. Men i december faller jag för lussebullar och choklad. Och ja, sockret stökar i kroppen och gör att jag sover sämre. Och jag börjar hosta igen...Riktar in mig på att vara strikt igen så snart helgerna är över och det nya året kliver in.
Relationer
I min mans och min relation har vi fått en ny dimension. Vi delar yogan. Fullt ut. Det är så mäktigt. Det är ordlöst på ett sätt som bara yogan kan vara. Att dela detta gigantiska som också blivit en stor del av våra liv fyller mig med tacksamhet.
   Relationen till mina barn blir annorlunda, de är alla tre vuxna och jag arbetar hårt med att släppa taget. Övar mig hela hösten. Det kan tyckas barnsligt men jag har svårt att släppa när de har problem eller svårigheter. Vill gärna försöka lösa saker eller underlätta. Inser en gång för alla att alla har sin väg att gå. Och att de klarar sig hur bra som helst, de är starka. Jag blir också vuxen :)
Går en kurs i resilianse. Om att se hur skammen i våra liv ser ut. Och jag hittar delar som jag inte visste om - att de var ute på drift. Och jag vägrar skämmas längre över att jag gått min egen väg. Över att jag avslutat delar där jag inte fått syre. Trots att jag egentligen inte velat. Andra relationer som spökat i mitt sinne, relationer som skavt och gnagt, avslutar jag mentalt. Några genom att jag hör av mig. Jag vill verkligen inte ha något som hänger på min rygg. För mig handlar det om att ha rent samvete, kunna se sig själv i spegeln och att ha gjort så gott jag kan. Andra får svara för sig. Så skönt med avslut. Utan att skämmas över vem jag är.
Arbete
Jag går ner i tid efter sommaren och arbetar mer och mer med det som sker i Stillastund, mitt företag. Samtidigt är det roligare än på flera år på mitt arbete. Får mer ansvar och det är snabba puckar många gånger men jag trivs.
Drömmen
Min dröm om yogaboken är sann. I februari har jag skrivit klar men får iskalla fötter när min redaktör säger att den är klar. Tar några steg tillbaka. Blir rädd.  Efter sommaren bestämmer jag mig för att slutföra det som varit en av mina drömmar. Nu har jag slutkorrekturet i min hand och väntar på de sista synpunkterna från en korrekturläsare. 2014 kommer den!

2014 blir mitt år ännu mer. Jag är tillåtande mot mig själv, mer än jag någonsin varit tidigare och det betyder att jag även blir det mot andra. Det där att börja med sig själv, det slår aldrig fel, det är där vi måste börja. Vad det än handlar om. 2014 då jag hoppar fullt ut. Gör slag i saken kring andra projekt och drömmar. Börjar skriva på nästa bok, ett utkast har jag redan hunnit med. Trampolin - här kommer jag. Och naturligtvis, jag önskar dig och dig och dig exakt samma. Det vill säga, att ni hittar er väg inuti, som är just er egen, vad det än handlar om - yoga, träning, meditation eller något helt annat. Whatever! Må väl och omfamna slutet på det gamla för att släppa taget helt och sedan öppna armarna för det som kommer.