Törs du?

I mitt förra inlägg fick jag några frågor från Marica. Jag blir så glad när någon anstränger sig och ställer frågor. Först skrev jag ett jättelångt inlägg och försökte svara på frågorna, men det blev mig övermäktigt att på ett litet bloggutrymme beskriva detta gigantiska. Man kan aldrig säga vad som är bra eller bäst för någon annan, självklart inte. Man kan börja yoga utifrån vilken orsak som helst. Frågan är vart man sedan tar vägen. Det jag har svårt för är att man jämställer yoga med en mängd olika saker. Tar en rörelse till exempel, ändrar den utan att förstå att själva rörelsen i sig äger information, och så kallar man den för yoga och smälter in den i något annat.  Jag ställer några frågor för att försöka klargöra var jag står:
Jämställer du yoga med streching? Jämställer du yoga med ett fyspass på gymmet? Tycker du att det inte spelar någon roll hur lång tid man själv utövat yoga när man börjar undervisa? Tycker du att det är oviktigt om man har den teoretiska kunskapen kring hur leder, muskler korresponderar med energikanaler, vindar och marmapunkter? Tycker du att det är oviktigt med filosofi och teori kring yoga? Tycker du att det är lite överdrivet när man säger att man inte yogar när månen är full eller ny? Tycker du att det bara är trams att inte yoga när du har mens, mer än några liggande positioner? Tycker du att du kan göra lite allt möjligt medan du yogar? Som att se på tv, maila eller prata med andra? Tycker du att du vet bäst själv? Det här med yoga är inte så märkvärdigt, det handlar ju bara om att röra sin kropp eller hur?
Om du svarar ja på de flesta av frågorna -  ja då kan du "göra yoga" framför din tv, din mail eller vad som helst. Jag förstår bara inte varför man ska kalla något för något utan att ha den blekaste aning om vad det är. Går du på massage hos en terapeut som tog en helgs utbildning? Är du varsam med dig själv? Vet du vad olika rörelser gör i slutänden? Står du på huvudet bara för att du kan? Eller för att det är just det som just du behöver och du vet att rätt punkter på just ditt huvud blir stimulerade?
   Ställ dig själv frågan över varför mer och mer aktiviteter har ordet yoga insprängt i sitt namn. Kan det möjligtvis ha något med trender och pengar att göra? Jag bara frågar.
   För mig är nummer ett att hitta en lärare som är erfaren och kunnig. Som har gått sin egen yogaväg en bit innan hen börjar undervisa. Som har en egenträning hela tiden. Som har studerat yoga. Som har utforskat sig själv. Som ser vad just du behöver. Som ger dig övningar som gagnar just dig. För mig är det viktigt att hitta rätt sorts yoga för just mig. Det hänger ofta ihop med läraren, men behöver inte göra det. Det måste också finnas en energi mellan dig och din lärare för att något ska ske inombords. Om du ska lämna över dig, som man till viss del gör inom yogan, måste du känna tillit. Tillit till din yoga, tillit till din lärare och framför allt tillit till dig själv. Vågar du ärligt titta inåt? Vågar du ta emot det som flyter upp till ytan? Vågar du låta det vara stort och där du själv får syn på saker som varit dolda för dig själv? I så fall måste du ägna dig helhjärtat åt den här aktiviteten. Du måste förena ditt andetag med din rörelse. Du måste våga stanna upp ibland, du måste våga gå vidare ibland. Allt för att tänja din egen gräns inom din egen personliga utveckling. Att yoga så kräver din energi, din uppmärksamhet och koncentration. I slutänden ger den allt du inte visste. Kan låta flummigt. Den som upplevt det förstår precis vad jag menar. Yogan tar tid, låt den göra det. För att citera min lärare - den är en helande process, yoga har ingenting med flexibilitet eller styrka att gör. Det är bara yta. Yogan handlar om din egen inre väg, där du kultiverar din energi och när den flyter utan hinder kan du utföra vilken asana som helst. För en nutidsmänniska kan det vara en besk medicin att svälja. Vi vill göra allt samtidigt. Vi har bråttom. Vi har svårt att vänta till rätt tillfälle eller person dyker upp. Är yoga ett sätt att tona din kropp?  Att slimma den till den silhuett vi önskar? Eller en lite avstressande aktivitet som vi kan göra samtidigt som vi gör något annat? Vi kastar oss ut och gör allt möjligt med kroppen utan att vara i närheten av att veta vad som påverkar. Tro mig. Jag har yogat stenhårt, inte haft koll en sekund på att jag kört mig själv i botten via yogan. Inte förrän jag fick mina diskbråck blev jag tvungen att stanna upp och börja om från början. Det var en otroligt nyttig läxa. Svår men ingen jag skulle vilja vara utan. Kanske är det just därför jag betonar det här med att vara rädd om sig extra mycket, jag vet inte. Jag tycker också att en helgs "utbildning" är en total förminskning av yogan, det som gör mig sorgsen. Skulle vilja gå ett steg till och kalla det arrogans. Jämför med precis vilket ämne som helst på ett universitet till exempel. Eller kroppsterapier där man går några år för att lära sig tekniken som det sedan tar ett liv att förfina. Samma här.
Törs du ta emot det som kommer? Eller måste du sysselsätta ditt sinne med en mängd andra saker "spara tid" och slippa ta emot det som ditt inre vill visa dig?