söndag 8 december 2013

Törs du?

I mitt förra inlägg fick jag några frågor från Marica. Jag blir så glad när någon anstränger sig och ställer frågor. Först skrev jag ett jättelångt inlägg och försökte svara på frågorna, men det blev mig övermäktigt att på ett litet bloggutrymme beskriva detta gigantiska. Man kan aldrig säga vad som är bra eller bäst för någon annan, självklart inte. Man kan börja yoga utifrån vilken orsak som helst. Frågan är vart man sedan tar vägen. Det jag har svårt för är att man jämställer yoga med en mängd olika saker. Tar en rörelse till exempel, ändrar den utan att förstå att själva rörelsen i sig äger information, och så kallar man den för yoga och smälter in den i något annat.  Jag ställer några frågor för att försöka klargöra var jag står:
Jämställer du yoga med streching? Jämställer du yoga med ett fyspass på gymmet? Tycker du att det inte spelar någon roll hur lång tid man själv utövat yoga när man börjar undervisa? Tycker du att det är oviktigt om man har den teoretiska kunskapen kring hur leder, muskler korresponderar med energikanaler, vindar och marmapunkter? Tycker du att det är oviktigt med filosofi och teori kring yoga? Tycker du att det är lite överdrivet när man säger att man inte yogar när månen är full eller ny? Tycker du att det bara är trams att inte yoga när du har mens, mer än några liggande positioner? Tycker du att du kan göra lite allt möjligt medan du yogar? Som att se på tv, maila eller prata med andra? Tycker du att du vet bäst själv? Det här med yoga är inte så märkvärdigt, det handlar ju bara om att röra sin kropp eller hur?
Om du svarar ja på de flesta av frågorna -  ja då kan du "göra yoga" framför din tv, din mail eller vad som helst. Jag förstår bara inte varför man ska kalla något för något utan att ha den blekaste aning om vad det är. Går du på massage hos en terapeut som tog en helgs utbildning? Är du varsam med dig själv? Vet du vad olika rörelser gör i slutänden? Står du på huvudet bara för att du kan? Eller för att det är just det som just du behöver och du vet att rätt punkter på just ditt huvud blir stimulerade?
   Ställ dig själv frågan över varför mer och mer aktiviteter har ordet yoga insprängt i sitt namn. Kan det möjligtvis ha något med trender och pengar att göra? Jag bara frågar.
   För mig är nummer ett att hitta en lärare som är erfaren och kunnig. Som har gått sin egen yogaväg en bit innan hen börjar undervisa. Som har en egenträning hela tiden. Som har studerat yoga. Som har utforskat sig själv. Som ser vad just du behöver. Som ger dig övningar som gagnar just dig. För mig är det viktigt att hitta rätt sorts yoga för just mig. Det hänger ofta ihop med läraren, men behöver inte göra det. Det måste också finnas en energi mellan dig och din lärare för att något ska ske inombords. Om du ska lämna över dig, som man till viss del gör inom yogan, måste du känna tillit. Tillit till din yoga, tillit till din lärare och framför allt tillit till dig själv. Vågar du ärligt titta inåt? Vågar du ta emot det som flyter upp till ytan? Vågar du låta det vara stort och där du själv får syn på saker som varit dolda för dig själv? I så fall måste du ägna dig helhjärtat åt den här aktiviteten. Du måste förena ditt andetag med din rörelse. Du måste våga stanna upp ibland, du måste våga gå vidare ibland. Allt för att tänja din egen gräns inom din egen personliga utveckling. Att yoga så kräver din energi, din uppmärksamhet och koncentration. I slutänden ger den allt du inte visste. Kan låta flummigt. Den som upplevt det förstår precis vad jag menar. Yogan tar tid, låt den göra det. För att citera min lärare - den är en helande process, yoga har ingenting med flexibilitet eller styrka att gör. Det är bara yta. Yogan handlar om din egen inre väg, där du kultiverar din energi och när den flyter utan hinder kan du utföra vilken asana som helst. För en nutidsmänniska kan det vara en besk medicin att svälja. Vi vill göra allt samtidigt. Vi har bråttom. Vi har svårt att vänta till rätt tillfälle eller person dyker upp. Är yoga ett sätt att tona din kropp?  Att slimma den till den silhuett vi önskar? Eller en lite avstressande aktivitet som vi kan göra samtidigt som vi gör något annat? Vi kastar oss ut och gör allt möjligt med kroppen utan att vara i närheten av att veta vad som påverkar. Tro mig. Jag har yogat stenhårt, inte haft koll en sekund på att jag kört mig själv i botten via yogan. Inte förrän jag fick mina diskbråck blev jag tvungen att stanna upp och börja om från början. Det var en otroligt nyttig läxa. Svår men ingen jag skulle vilja vara utan. Kanske är det just därför jag betonar det här med att vara rädd om sig extra mycket, jag vet inte. Jag tycker också att en helgs "utbildning" är en total förminskning av yogan, det som gör mig sorgsen. Skulle vilja gå ett steg till och kalla det arrogans. Jämför med precis vilket ämne som helst på ett universitet till exempel. Eller kroppsterapier där man går några år för att lära sig tekniken som det sedan tar ett liv att förfina. Samma här.
Törs du ta emot det som kommer? Eller måste du sysselsätta ditt sinne med en mängd andra saker "spara tid" och slippa ta emot det som ditt inre vill visa dig?

21 kommentarer:

  1. Hej fina Annika!

    Bra funderingar och synpunkter!
    För yogan är väl olika för olika människor, precis som för de flesta saker i livet.
    För mig är det en helhetskänsla...Kropp, sinne och universum, både det yttre och det inre.
    Ett sätt för mig att få hela jag att må bra, att lära mig mer om mig själv, att utvecklas.
    Det är alltid ett samspel mellan det fysiska och det mentala, men det väger ibland över åt ena eller andra hållet. Oftast vet jag inte vilket det blir förrän jag ställer mig på mattan.
    Självklart skulle det vara optimalt att ha tillgång till en erfaren lärare som vet vad som är bäst för mig men rent praktiskt funkar det inte så ofta. Då får man vara lyhörd, lyssna på sin kropp, iaktta vad som pågår på insidan och känna vad som är bra.

    Kram och ha en fin andra advent!
    Mia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Mia!
      Kul att se dig här igen. Ja yogan betyder och ser olika ut för olika människor. Men det finns ju också en kunskap som man kan eller också inte. Precis inom vilket ämne som helst. Det är det som jag tror många tappar bort längs vägen. Nej jag vet att inte alla har tillgång till en erfaren lärare. Då krävs det ännu mer av en själv. Men ibland behöver man en lärares ögon på sig, en korrigering som man inte ens vet att man behöver. Ibland behöver man gå kurs för att hålla sig på banan. Det är där man ser om man vill lägga den tiden eller inte. Det är ju helt ok att inte göra det men då ska man ha med sig att man nog inte tar sig vidare till nästa nivå eller hur jag ska uttrycka det. Jag tror helt enkelt inte att du kan lära dig allt själv. Hur skulle det vara möjligt? Kram och hoppas din andra advent också blev fin!

      Radera
    2. Hej igen!
      Jag håller med dig, man kan inte lära sig allt själv. Och det är viktigt att få hjälp av en riktig lärare. Inte nån som gått en helg-kurs i yoga och tror att den har full koll. Då är det mycket bättre att känna och lyssna själv. Det finns mycket visdom inom alla människor, men det gäller även att kunna lyssna och ta till sig.
      Jag skulle så gärna vilja träffa någon riktigt duktig lärare, för att kunna lära sig mer. Allra helst få uppleva det i Indien :))
      Kram

      Radera
  2. Annika, du skriver...exakt så som det är, det finns liksom inget att tilägga, jag bara instämmer. Jag är så glad över att du verkligen kan formulera dig och jag vet att många läser hos dig och det behövs att någon "ryter" ifrån. Fick höra av en bekant igår som inte har yogat alls att hon nu ska testa "kung-fu yoga". -Eh, say what? Jag valde att säga att hon gör som hon vill, men berättade lite kort om hur jag upplevt yoga, via andningen och hur viktig den är samt att det förekommer så mycket jox ute, så hon borde fundera innan över vad hon söker.
    Jag känner mig lite panikslagen över hur mycket quick-fixande som serveras ute under namnet yoga.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Maria! Ja du hör ju, jag är utled på alla dessa kombinationer av yoga-någonting. Varför varför? Då är det ännu viktigare att fundera över vad det är man vill och varför.
      Kram kram!

      Radera
  3. Tack för ditt långa svar. Nu förstår jag hur du tänker. Det som berör mig illa på något vis är att yogan blir mycket svårtillgänglig och för en exclusiv grupp som medvetet jobbar terapeutiskt. För mig är yogan mycket flexibilitet och styrka, massor med glädje och ett redskap för lära känna mig själv. I min värld lever det bara nutidsmänniskor som behöver logga ut men inte fixar det varje dag. Jag vet inte hur jag ska uttrycka mig men det är något i hela diskussionen som gör mig sorgsen för jag tycker att det ska kunna finnas en plats för alla inom yogan. Jag skulle av hela mitt hjärta vilja att yogan skulle vara befriad från det där "revir tänkandet" Kanske är det jag som är naiv och inte fattat innebörden och farorna med att det finns "kopior". Trots att det är en skrutt utbildning på en helg är det ju en början, någon har tagit ett steg och går vidare tillsammans med andra. Allas vägar är olika. Utvecklingen går vidare men behöver inte betyda att yogan utarmas. Visst måste det kunna finnas en yoga för nutidsmänniskan utan att hon köper hela paketet på en gång. Men det är mitt perspektiv och jag inser att jag nog förmodligen någonstans brister i respekt enligt någon annans perspektiv. Peace and Love!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Klart det finns plats för alla, Jag är av den uppfattningen att alla kan yoga, däremot kan inte alla bli yogalärare. Inte krångligare än så. Är det exklusivt med kunskap? Varför ska man experimentera med andras kroppar när man inte kan? Hur tänker du om andra utbildningar? Kan man börja undervisa i VAD SOM HELST om man har lust? Jag fattar inte vad en nutidsmänniska är. Är det en som kan yoga SAMTIDIGT som den personen MÅSTE göra andra saker. Snälla Marica, det verkar som att "nutidsmänniskan" behöver yoga mest av allt. Bara sitta ner. Bara vara tyst. Bli ledd i något av någon som kan. Är det verkligen exklusivt i dina ögon? Är det utestängande av några i dina ögon? Jag undrar hur du tänker kring hela businessen kring yoga Yogaindustrin omsätter miljarder. Tror du verkligen inte att det spelar roll? Varför har varje gym med självaktning en egen yoga? Tror du verkligen att inte pengarna spelar roll där? Och trendigheten? Varför är det så viktigt att "alla kan undervisa i yoga". Vad handlar det om? Snacka om förminskning. Är det revirtänkande att äga kunskap? Inom alla områden eller bara inom yogan?

      Radera
  4. Det är så otroligt skönt att läsa någon som står för att inte alla kan allt. Att du tar strid för att inte allt ska urvattnas till något som man inte vet hur det såg ut från början. Åh jag blir riktigt arg när jag tänker på de yogapass jag har varit med på när jag varit på semester. Hittepå yoga kallar vi det jag och mina vänner!!! Stå på dej!! Vi behöver alla en Annika som kan formulera sej som du och som vågar säga ifrån.....

    SvaraRadera
  5. Hej!
    Gillar när du ryter :) Jag fattar inte vad Marica vill som skriver här. Vill hon att alla ska ställa sej och undervisa om de har lust...jag tänker på all kunskap som ryms i böcker och i andra lärare som jag träffat genom åren... att någon ska ställa sig med ett headset framför en stor grupp på friskis efter att ha gått en helgkurs känns surrealistiskt... när man vet hur mycket kunskap som krävs... jag har undervisat några år men har många års yoga i mej och många kurser...det är först nu jag hittat hem till yinyogan men det är inget man gör fram tvn som folk tydligen gör! jag undervisar också i yin och yang och det är långt ifrån hur hon beskriver det. Lite mer balans tack..
    Annelie

    SvaraRadera
  6. Marica vill inget annat än ge sitt perspektiv på saken och gjorde det. För de som inte bor nära yogalärare blir det exclusivt med kunskap. Då blir det ofta så att man väljer gymyogan hellre än att vara utan. Den är inte ens jämförbar med den yoga en lärare lär ut men den är tillgänglig. De som instruerar gymyoga påstår sig sällan kunna mera än de kan. Kanske borde det då inte heta yoga eftersom det inte är samma sak...Jag är en otroligt dålig debattör, lägger mig genast platt och påsätt och vis har jag inget behov av att debattera. Tänkte bara att det kunde vara intressant för dig Annika att ta del av hur man också kan tänka om man bor långt från allt välgjort....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror ingen vill åt dig som person Marica, men att man blir fundersam över det du skriver. Jag är inte i kontakt med något välorganiserat och välgjort. När jag började med yoga fanns det ett ställe i stan som hade ashtanga. Sedan började min shadow yogalärare. Jag inser mer och mer vilken enorm tur jag hade som hittade dit direkt. Jag förstår självklart att det är krångligt när man bor där man inte kan få lärare i det man önskar. Vad det än är! Och jag förstår hur du tänker, lite är bättre än inget. Jag tänker också att man kan hitta till sin yoga, vilken den än är, på sitt eget sätt. Självklart! Men jag tycker verkligen inte att man ska stå och undervisa om det som man inte har en egentlig aning om. Det är respektlöst. Vare sig det är språk, yoga eller medicinsk omvårdnad. Det kräver att man kan sitt ämne på något sätt. Det är väl inte konstigt i sig? Vill man så hittar man. Ni hade ju Petri Räisänen för inte så länge sedan i Finland. Är man intresserad så hittar man väl dit? Eller är jag helt ute och cyklar? Självklart kan man ha någon slags yogainspirerad workout, men då får man väl kalla det för det och vara noga med det? Inte heller så konstigt och krångligt!

      Radera
    2. Nej Annika jag tar inte illa vid mig som person. Själv reser jag runt och utbildar mig där det finns lärare jag har förtroende för.

      Radera
    3. Skönt min vän! Kram kram

      Radera
  7. Hade jag satt mej in i denhär diskussionen för några år sedan hade jag inte varit mogen för den. Har även nu tänkt efter ordentligt innan jag slutligen formulerar mej.

    Jag har ju, som du vet, gått en ganska krokig yogaväg och det finns inget i den som jag ångrar eller skulle ha kunnat göra annorlunda. Tvärtom - den har fått mej att förstå att det jag söker är det genuina. För idag går också jag i spinn på alla möjliga nya yogaformer, namn och koncept, som i mina ögon känns mer och mer hysteriska. I ärlighetens namn orkar jag inte gå in i den debatten, jag kliver istället åt sidan och lutar mej mot det som känns mer äkta. Och jag vet att det i någras ögon kan låta farligt nära "messiassyndrom" att dela in yogan i äkta och oäkta, men nånstans måste man ju sätta ord på de tankar och åsikter man har. Med det sagt menar jag inte att just den yogaform jag litar till är den enda rätta, jag avser inte heller att någon tradition är bättre än den andra, men i grund och botten finns YOGAN, vars utövande/livsstil/filosofi med tiden har sprungit ut i några enstaka grenar. Och det är tillbaka till dessa grenar jag mer och mer tar min tillflykt, för att uttrycka det lite klumpigt. För alla de ofantligt många, urvattnade förgreningar som kommer nu gör mej sorgsen.

    Det är inte det att jag inte begriper att yogan ur våra västerländska ögon sett gärna skulle få vara mer lättillgänglig, gärna bara handla om att kunna nå ner till sina tår eller krångla in sig i en märkvärdig asana. Vi är ju bara människor! Men samtidigt är det ju så tidstypiskt för oss, dendär quickfixen och lättillgängligheten, som faktiskt är till förbannelse. Jag anser faktiskt smått krasst att vi egenskap av yogalärare har ett mission här, att våga stå upp för våra tusenåldriga traditioner och inte känna att vi behöver förändra något bara för att själva bli mer bekväma, eller ack och ve, våra elever. Jag är rätt hård där numera, take it or leave it. Jag tänker att är en elev inte redo för hela kitet, så är det så - för jag vet att yogan etableras när det är dags, inte förr inte senare.

    Jag har också hållit klasser där jag gått wild'n'crazy, mixat yogaformer hejvilt och ja, gjort det mer till en upplevelse i samklang med rörelse och musik (men alltid varit noga med att berätta att det inte är någon regelrätt yoga) - men det är något som jag inte känner att jag vill längre. För då följer jag mitt huvud mer än mitt hjärta, då anpassar jag något som kanske inte ska anpassas. Om du förstår. Idag vill jag helt och fullt luta mej mot den tradition, som min själ valt att studera i detta livet. Amen.

    Nu är jag kanske helt off topic, men det är dehär tankarna som bubblar upp i detta nu. De är lite sorgsna, lite arga och inte så lite uppgivna i en salig röra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nina, tack för din långa kommentar. Jag kan sammanfatta det jag känner i just det du skriver, take it or leave it men förstör inte det som är. Vi går alla den väg vi går men guiden, guiden måste ha mer kunskap än den som börjar. Tack för dina ord, vi är närmare varandra än jag vetat. Kram!

      Radera
    2. Absolut, guiden! Utan att verka förmer så kände jag rätt tidigt på min yogaresa att jag inte kunde gå på vilken random yoga som helst och vara nöjd så. Jag kräver en lärare som är fördjupad. I sanning.
      Kram och famnen full av Sat Nams :)

      Radera
  8. Vet du Nina jag tänkte riktigt den tanken , kanske är det så att jag inte är mogen diskussionen och förmodligen är jag väl laid back med yogan...Nåväl slla ska vi börja nånstans och just nu är det här mitt perspektiv. Om några år kanske jag kommit till samma sak eller så inte...time will tell. Peace and love !

    SvaraRadera
  9. Läser och läser om. Funderar och noterar. Allt det du skriver säger det jag tänkt. Att yoga är så förbaskat djupt att det bara inte går att korta ner till en helg...Men ärligt talat blir man väl inte lärare på en helg...eller?
    Jag känner mig långtifrån färdig att börja lära ut. Ändå skriker hela mitt inre jag om att alla borde frälsas genast till yogans underbara värld.
    För hur mycket vackrare skulle inte vår värld bli då.
    Precus sin du gillar inte jag heller alla de där snabba lösningarna. Mode- nyckerna.
    Ändå blir man sugen ibland. Bara smaka på. Utan att huvudet är med liksom...
    Å Annika du ger så mycket att tänka på! Så mycket intressant.
    Stor stor Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh Marika, tack! Och det är så skönt att läsa att vi nog är ganska många som funderar i de här banorna. Och jo, man kan i vår stad bli "yogainstruktör" på Friskis och Svettis efter en helg! Jag har en yogakompis som gick den helgkursen. Hon kom tillbaka chockad. De gjorde så avancerade övningar på den helgen där hon valde att inte göra alla. Och jag vet ju många som skadat sig också för att de följt outbildade lärare. Det är lite läskigt för det drar ju ner oss alla som sysslat med yoga väldigt länge. Sen är det ju så att vi alla börjar någonstans, självklart men efter en helg... Det är så oseriöst att jag blir matt. Och de som går de helgkurserna är ofta människor som inte sysslat med yoga tidigare, bara det gär mig också matt! Ja du hör ju, det här ämnet engagerar mig! Kram kram!

      Radera