Den som har tyglat alla sinnena!

Har nästan snöat in på det här med sanskrit och vi verka ju vara fler som tycker det är kul och spännande :) Kanske är det lite överkurs och oviktigt för någon, själv älskar jag ord och vill gärna veta dess historia och korrekt översättning.

Mer kunskap från L:
Ordet Yoga - är en grammatisk bildning av verbroten yuj- som betyder 'att binda'. Yoga betyder 'den som har tyglat alla sinnena'. Anleningen till att det "böjs" på det här sättet är att sanskrits grammatik till stor del består av avljudsstadier, (3 st). Nollstadiet är infinitiv, guna-stadiet 'han gör' och urddhi-stadiet 'en som gör något'. Så, beroende på hur roten ser ut och om det är ett regelbundet verb så brukar vokalljudet ändras och ibland diftongeras :) därför ser olika böjningar av samma ord ganska olika ut. Lite som baklängesmatte!

Det finns många "översättningar" av vad ordet yoga betyder. Själv har jag hört förening, kommunikation och andra ord i den vida betydelsen. Men det är extra kul att få veta vad det betyder strikt språkmässigt. När jag säger att jag utövar yoga så säger jag alltså att jag är en person som har tyglat alla sinnena! Hmmm, det har jag ju inte! Men yogans åttafaldiga väg blir klockren i översättningen av ordet så här. Jag strävar efter att tygla alla sinnen :) Det är väl allt man kan göra?

Sanskrit del I

Sanskrit. Yogans språk. Har en dotter som studerar det just nu på universitet! Lycklig är jag :) Hon var hemma i helgen och gav mig ett smakprov på hur otroligt komplext det hela är. Det mesta hon förklarade susade över mitt huvud... Tänk att barnen kommer hem och har massor att lära oss, härligt! Här kommer mina första stapplande försök att förstå från någon slags början för mig själv;
Sanskrit är idag främst ett skriftspråk men det måste translittereras för oss, alltså tecknen måste skrivas om till latinska bokstäver. Sanskrit och Hindi skrivs med samma skriftsystem, som heter Devanagari som är uppbyggt av stavelser. Det har alltså inget alfabet som vi har utan cirka 35st stavelsetecken (ex. ka, ca, ta, ga, la, sa...) Om man vill ha en annan vokal än /a/ får man lägga till några extra tecken för att beskriva vilket vokalljud det ska vara istället, t.ex. u, i e. Om det är ett ord som inleds med en vokal har man speciella tecken för initiala vokaler, totalt 13 st. Det är lättast att skriva ord som består av varannan vokal - varannan konsonant, eftersom Devanagari som sagt är uppbyggt enligt ett stavelsesystem. Om man ska skriva två konsonanter brevid varandra måste man "ta bort" vokalen efter den ena konsonanten och det visar man med ett extra streck på tecknet.
Det här kan förklara varför en del asanas skrivs/stavas så olika men ser likadana ut när man gör dem. Inget kanske är helrätt och inget helfel :) Dessutom så översätts sanskrit till engelska först och sedan till svenska. Ibland tappas nog en del på vägen... Jag återkommer när jag smält detta för att med L:s hjälp bena ut begreppen!

Två är skillnad!

Vi är två i vårt yogarum den här morgonen. Vilken skillnad! Två! Jag och D. Vi andas i takt och allt stämmer. Min förkylning är nästan borta och jag orkar mycket mer. Kroppen vill göra yoga och jag njuter av att vara två. Vi gör en extra lång uppvärmning och gör en lång avslutning. Däremellan blir det bara mina speciella asanas som jag alltid gör, Jathara Parivartanasana, Baddha Konasana upprätt och framåt och sist Upavistha Konasana framåt - åt sidorna med olika varianter av vridningar. Dagen kan börja!

Bilden har jag lånat från http://www.shunyatayoga.com Det är två Shadowyogautövare i USA, Scott Blossom och hans fru Chandra

Centrum i kroppen

Ny dag. Vaknar tidigt, kastar mig på cykeln och susar ner till Slussen där ett gäng nybörjare i forspaddling ska gå kurs i helgen. Hade lovat att jag skulle köra lite yogainspirerade rörelser innan de kastar sig i ån. Om jag var pigg. Men pigg är jag egentligen inte men jag vill så gärna! Vi värmer upp och gör några övningar. Känns otroligt inspirerande med höstvinden i nacken och vattnet lite krusigt framför oss. Bladen på lönnen är röda och trädkronorna rister. Vattnet väntar. Och livet är fint! Också. Lite lite yoga sådär med nya människor. Tror att man kan applicera yogan på det som är viktigt i livet. För en själv. Tror inte man bara behöver yoga bara för att yoga - om ni förstår mig rätt? Bli säkrare på det man gör för att man har sitt fokus i sitt centrum av kroppen. Att man kan bli stabilare när rädslan sätter sig i skallen när vattnet stänker och rusar snabbt. Om vi alla kan hitta vårt centrum och bli stadiga i det. Så om jag bara kan förmedla det minsta lilla av tankarna och rörelserna - då är jag nöjd!

Livet och döden

Petter, 8 år, lillkrigaren och levnadskonstnären har gått vidare till nästa dimension. Jag har skrivit om honom och hans kamp här några gånger och vill nu bara berätta att igår kväll så somnade han in och släppte taget om livet. Man blir lessen och gråter så det skvalar när barn är sjuka och till och med dör. Men jag vill inte att det bara ska stanna vid det ledsamma, ofattbara och orättvisa som det känns som. Jag önskar att vi alla ska stanna upp, vara tacksamma för det vi har, vi vet faktiskt inte vet hur länge vi har det. Att livet kan vara så skört och vackert mitt i det smärtsamma.
Att en liten kille på 8 år har så otroligt mycket att lära oss andra. Man får böja sitt huvud och ödmjukt försöka förstå. Att han levt med skratt och skämt. Med steget full fart framåt - på väg - hur sjuk han än har varit. Och det finaste - att han orkat tänka på andra mitt i sin sjukdom. Att han har delat med sig av sina föräldrar till sina syskon och tänkt på dem också fast han varit så sjuk. Vilken kämpe! Vilken yogautövare! Läste någonstans att livet kan vara kort eller långt i tid mätt, men livet som levs fullt ut oavsett hur länge - ändå är det goda livet.
Låt oss alla skicka tonvis med värme till hans familj, föräldrar, bonusföräldrar, syskon och alla andra som har funnits där och som är kvar. Petter hade nog inte varit den killen han var, utan sin familj och sina enormt kloka föräldrar!

Bilden har jag lånat här: boatpastor.wordpress.com

Osorterade tankar

Varit på nätverksträff i Sundsvall i några dagar. Tänk - ibland känns det som man är borta längre än vad man är rent tidsmässigt. På tåget på vägen hem, ser ut över ett mellansverige som börjar byta om. Ormbunkarna redan färdigklädda för hösten i rostbrunt, granarna evigt gröna gömmer en del eftersläntrare bland sommarblommorna. Sjöar och skogar. Så vackert det är! Vi har sol hela vägen hem under mer än 5 timmars färd. Men ser att vi kommer alldeles efter regnet med den glasblå himlen. Tänker och tänker inte. Funderar på människor jag ser, den paranta kvinnan bredvid mig som öppnar sin bok och som bokmärke har hon en bild på en fotbollskille. Signerad! Blir lite förvånad och fnissig. Älskar det som döljer sig under ytan hos oss alla, så oväntade delar som någon ibland visar.
Min yoga har vilat. Jag är fortfarande inte frisk och har gjort det mjukast tänkbara jag kan göra. Lite lite. Men det funkar nu. I tankarna är jag nu ikväll hos Petter och hans familj. Ber om ett mirakel. Det oväntade!

Pusselbiten!

Jag har varit krånglig ibland. Inte nöjt mig med svar inom yogan. Letat och läst. Pratat med andra. Säkert irriterat några som jag tränat med länge :) Men min intention har varit ärlig och uppriktig. Jag har inte sett hela bilden. Letat efter filosofin och mest hittat det fysiska. Letar efter synen på hur jag behandlar mig men lika mycket av hur jag behandlar andra. I livet. I yogan. Hur ser man på elever när man är lärare? Hur ser man på läraren när man är elev? Kan det bli provokativt eller ses som negativt att fråga? Vi är här tillsammans även om vi yogar ensamma. Hursomhelst, vi står där vi står och det är snårigt att hitta svaren. Men ibland. IBLAND. Blir man bönhörd och då slår det ner som en ljusblixt i mig. Pusselbiten som varit borta. Ofta hittar jag svaren i böcker. Och i dialog med er! I böckernas bok när det gäller yogafilosofi - den som jag läser nu och som jag skrivit om alldeles nyss How Yoga Works av Gesne Michael Roach och Christie McNally, med underrubriken Healing Yourself and Others with the Yoga Sutra. I den läser jag för första gången om att man inte gör yoga primärt för sig själv. Nej! Man gör det för någon annan. Man helar sig själv med hjälp av sina goda tankar och energier som man riktar till någon annan. Hur rätt låter inte det i mitt frågvisa hjärta? I boken beskrivs något som de kallar för silent sitting - en stund när man alltid efter sin fysiska träning sitter och inom sig går igenom de personer man vill rikta sitt helande till. Och allt faller på plats för mig! Vi behöver varandra, vi är här med varandra och den här pusselbiten svalkar mina tankar och gör det enkelt igen. Igen!

Har lånat bilden härifrån www.ab.lst.se/.../InformationPage____8962.asp

Vilken dröm!

Inatt drömde jag en kraftfull dröm om yoga. Jag gjorde flera positioner som jag inte bemästrar i vaket tillstånd :) Jag gled lätt i och ur mayurasana, påfågeln! Med energi och inte muskelkraft alls :) Vilken dröm!

Örebro 2004

Indien 2005

Emma Balnaves

fotograferad av Dan Lindberg

Skicka hoppfulla tankar!

Ligger hemma i influensa och tänker konstant på Petter, Henkes och Linas fantastiska son som kämpar så enormt mot leukemin. Ens egna vardagsproblem bleknar och försvinner som dimmoln. Man kan aldrig jämföra, det är ingen tävling, men nog känns det extra hårt när barn är sjuka, dödssjuka till och med!? Idag vill jag uppmana alla som läser här att också skicka goda tankar, energier och böner till den lille krigaren och hans nära och kära som ligger på sjukhuset i Örebro. De behöver hopp! Kan inte bli mer yoga än så. Det är inte över förrän det är över!

Off yoga!

Man blir så uppmärksam på sin kropp när man håller på med yoga, det tror jag alla kan hålla med om. En del kan nästan bli besatta av kroppen skulle man kunna säga...Själv försöker jag vakta på mig så att jag inte går i fällan och tror att jag "bara" är en kropp. Men samtidigt - om man har något i kroppen, virus eller bakterie, så känner man av det direkt. Direkt! Jag gör det. Tror andra också gör det. Redan innan de första symtomen dyker upp så känner jag att det är något som inte stämmer. Har varit hemma från jobbet idag, huvudvärk och snuva. Inget märkvärdigt men nog för att hålla mig på mattan, eller rättare sagt ifrån mattan :) Har givit mig själv några dagar off yoga. Jag ska kurera mig, dricka massor med varma drycker, äta honung och Enchinea och vila. Brukar alltid bli rastlös när jag är sjuk, brukar tänka på vad jag missar. Den här gången gör jag lite annorlunda. Faktiskt. Jag tänker på vad jag vinner! När jag vilar. Allt som landar inuti av det som varit i snurr sista tiden, tankar, besök och förändringar. Planer för framtiden. Så skönt att huvudet får vila. Precis som kroppen. Samkörda! Ingen fysisk träning alls. Nu - några dagar av off yoga!

How Yoga Works

Ni vet det finns böcker och det finns böcker. Vissa har en helt egen division. Fick just en sådan underbar bok av E i helgen. How Yoga Works av Gesne Michael Roach och Christie McNally, med underrubriken Healing Yourself and Others with the Yoga Sutra. Författarna har en otrolig bakgrund med kunskap i tibetanska- och sanskrittexter. Och de har använt sin kunskap på det mest delikata sätt. De har skrivit en slags saga om en ung fattig flicka som hamnar i fängelse för en av hennes få ägodelar är en bok. Boken om Yoga Sutras av Patanjali. Hon får en chans att bevisa att hon som är flicka och fattig faktiskt vet vad boken handlar om och att hon läst den, hon får börja undervisa "the Captain", en av hennes fångvaktare, i yoga och hjälpa honom med hans onda rygg. Den är underbar! Varje kapitel är en lärdom i sig. Igår kväll när jag läste så fastnade min blick på några rader som jag läste om och läste om...

When important things are about to happen, bigger problems come to try to stop them. This is a law of yoga, and a law of the powers that run our lives.

Känns klockrent när jag läser detta. För mig är det ungefär så att motståndet ökar när jag är på väg att ta mig vidare. Känner ni också igen det? Så tröstande att då läsa dessa rader. Med detta i huvudet och med alla värmande kommentarer från igår så ställer jag mig på golvet och gör mitt allra allra bästa idag. Andningen går bättre än på riktigt länge, hostar inte en enda gång, och jag bara är i min egen stund!

Två sidor

Med mitt och E:s pass i minnet från helgen så segar jag mig upp. Det var så oerhört berikande att bara höra någon annans andning bakom mig. Även om vi tränar helt olika saker så delade vi stunden. Men allt är som vanligt dubbelt, har två sidor. När jag tränar för mig själv upptäcker jag andra saker både i rörelserna och med mig själv. Inser att det inte finns någon genväg. Igen! Men jag är trött och lite melankolisk när jag tänker på att jag ska träna så här ett halvår till. Vet inte riktigt varför det känns tungt just idag. Solen dånar in i rummet och ritar mönster på mitt golv. Vill träna med någon! Försöker höja mig. Bara göra men ändå göra det väl. Det vänder lite. Men inte helt. Trött och stel. Missmodet hänger kvar. Kommer till jobbet och upptäcker att jag har glömt min kalender hemma... Hmmm, hur mycket kommer jag att missa idag? Kommer någon att sitta någonstans och vänta på mig?? Tja, det kommer dagen att visa! Känner mig först lite hjälplös. Men - den andra delen av det hela är frihet! Två sidor. I allt!

Min familj

På väg till flygplatsen för att lämna av E. Vi pratar oavbrutet precis som vi gjort sedan hon klev in i bilen i fredags kväll. Pratet växer, tar aldrig slut, leder in på andra vägar - insikter och tankar. Min familj är inte så stor. Mina föräldrar är döda precis som en av mina bröder. Jag har en bror i livet utöver min D och våra tre barn. De är min rikedom, mitt viktigaste. Men sen. Sen kommer de andra som jag har som viktiga personer i livet. You are my person som Meredith säger till Christina i Grey's Anatomy. Så känner jag för några vänner. Och jag har tillbringat helgen med två av dem. De är också familj. För mig. Jag struntar i konventionella regler. Man väljer vem man har nära hjärtat som fungerar som familj.
Vägen hem, som en grå glänsande serpentin efter regnskuren. Guldband längs gråmolnen. På radion gamla favoriter och låten som var med i Jalla jalla! dånar i min lilla bil. Like a rainbow round my heart! Precis så. I den stunden. Så tacksam. För min familj. Min!

Vänner och solsken

Det är fredag och solen lyser hos mig. Ikväll kommer en kär yogavän från Glasgow på besök över helgen och imorgon blir det träff med ännu en yogavän. Tänk vad vi ska ventilera allt som behöver luftas när det gäller vår träning och annat som hänger ihop med det hela. Vänner! Vad livet vore fattigt utan! Extra kära när man delar yogan också. Hoppas ni alla får en skön helg med sol och vänner. Också!

Bilden kommer härifrån

Afropowerdance!

Igår beslöt jag mig för att testa något jag inte riktigt fått tid till tidigare. Jag gick på ett pass med Afropowerdance. Tycker att dans är ett underbart sätt att röra på sig och något som alltid legat mig varmt om hjärtat. Det här tänkte jag, det kommer också att bli min grej! Behöver lite mer flås och kondition. Vill samtidigt ha någon slags gruppträning eftersom jag yogar ensam.
Vi var många som var där och ungefär hälften hade aldrig dansat det tidigare (som jag). Instruktören körde ingång utan att gå igenom något eller var fokus skulle ligga...
Efter 8 år av yoga och noggranna instruktioner blev det här kanske ett för stort hopp för mig? Visst - det var tempo och svettigt. Något som alla verkade nöjda med. Själv ville jag liksom hitta gunget och ändå hinna med att göra allt. För fort gick det. Nåja, försökte jag övertala mig själv, jag får ge det lite tid. Men jag är besviken! Så enkelt är det. Ska ändå testa igen. Men för att få ett flöde i det man gör, oavsett vad, måste man veta VAD man ska göra och HUR. Något som också jag blev förundrad över var att under det här entimmespasset så sprang folk fram och tillbaka och drack konstant ur sina vattenflaskor. Inte minst instruktören... Varför då?? Det kan inte vara möjligt att man behöver dricka direkt man blir varm. Och dessa mängder som folk klunkade i sig... Oj, ni hör ju, jag låter vresig :) Men håll med, nog behöver vi flöde och veta vart kroppen ska för att hitta den rätta rytmen? Utan att konstant dricka...

Bilden är på Cecilia Gustafsson som skapat konceptet Afropowerdance

Allt eller inget?

Allt eller inget. Visst kan det vara lätt att tänka så i yogan? Om jag inte gör hela serien och allt före och efter - har jag då gjort min yoga? Ja det är klart! Jag gör det som är bäst för stunden, dagen. Ändå kan jag ibland få en gnagande känsla av att inte göra tillräckligt. Tillräckligt för vem då? Tja, för mig själv egentligen! Det är ju ingen tävling och ingen prestation som skall mätas, jag gör det här för att må bra och utvecklas. Inte behöver jag bedöma mig själv? Vi har ibland i den grupp jag tränat i många år ibland diskuterat det här med att "fuska" eller vara lat. Fuska - vad betyder egentligen det? I mina ögon låter det som man gör något medvetet. Men när man tappar rörelser eller glömmer vissa moment handlar det ju om något man gör omedvetet.
Det låter också negativt att säga att någon är lat. Men lat? Vad är det? Vet att jag kan vara en riktig ordpolis i vissa sammanhang men ibland är det viktigt att klargöra. För sig själv. För mig! Jag är inte lat när kroppen är för trött! Det säger jag till mig själv idag. Morgonen bjöd på uppvärmning och avslutning. Enough! Idag. Men inuti, inte helt nöjd med min träning. Nu försöker jag istället med att verkligen känna vad kroppen vill idag. Självklart vet jag att utan att flytta fram sina gränser - ingen utveckling - men för mig handlar det snarare om att flytta tillbaka mina gränser. Annars kör jag ju på för hårt. Igen! När jag tränade för F förra veckan sa hon - om du inte gör hela passet så ska du lägga fokus på det och det. OM. Tänkte jag. Jag inte gör hela passet? Hm. Det händer inte! Men idag var det en sådan dag. För lite sömn, för mycket jobb. Och då är jag där. OM. Så jag försöker lyssna inåt och inte döma mig själv. Inte lätt för en som vill ha allt eller inget !

The snake

Tänk att en enda rörelse i en serie kan göra sådan skillnad! Mitt högra knä, har som ni vet, varit lite trassligt till och från sen i somras. Nu har jag senaste veckan lagt fokus på sarpa, the snake, en glidande ormrörelse i min serie. Har förut alltid varit fokuserad på det raka benet. Där tyngden ska finnas. MEN. Förra veckan gav F mig en nyckel; att även ha fokus på det böjda benet. I vridningen av överkroppen har även mitt knä följt med...har känt att något inte stämmer men inte vad. Nu, när jag håller både rakt och böjt ben där de ska vara och "bara" låter överkroppen vrida sig - då händer det saker! Tänk vad en sådan detalj kan lyfta! På en liten vecka kan jag känna tydliga skillnader. Ändå låg det så gömt för mig själv att jag behövde någon som såg det. Tur att man kan fråga någon mer erfaren ibland, för att komma vidare.

Bilden kommer från shadowyoga.com Det är Zhander som gör just sarpa. Jag kan se hans energi när jag ser bilden. Hoppas ni också kan det!

Glädjen spritter!

Glädjen spritter i mig efter passet idag! Gör en maffig brunch, den äldsta dottern med man kommer och äter. Sonen med förståss! En unge fattas men så är det ju i vårt liv nuförtiden :) Inspirerad gör jag en slags smoothie på kokosmjölk, citronsaft och banan. Mums! Glädjen spritter! Vi hinner med landet en stund, gräset ser saftigt och grönt ut, skulle dock behöva klippas men det får vänta. Äpplen som glas, transparent blanche, mogna, saftiga och perfekta. Kommer hem och känner hur tacksamhet och glädje ryms i mig och ändå skapar plats för mer. Gädjen spritter!
Igår träffade jag vår akupunktör, en engelsman som varit vår "husläkare" i över 20 år. Han och Z har exakt samma vokabulär när de pratar om kroppen och energibanor! När han förklarar blir allt logiskt för mig, hur kroppen, sinnet, själen och känslorna samspelar och hur blockeringar kan uppstå. Han ser också hur yogan kan fungera som medicin, hur olika rörelser frigör det som stoppat upp och hur otroligt kraftfull yogan kan vara. Man kanske inte ens tänker på att den kan påverka så mycket som den gör. Det är därför det är extra viktigt att inte göra mer än man ska. Som jag gör nu. Inte mer än jag ska. Han påminner också om de Z brukar poängtera; att det vi gör nu ser vi inte effekterna av direkt. Detta kan komma långt senare och då kan det vara svårt att se sambanden. Att hålla i sig och inte köra på bara för att man har gjort så - den påminnelsen är viktig. För mig. Nu. Att jag landat i min träning. Igen :) Glädjen spritter! Ser en skön film på tv som ger bra tankar och eftertänksamhet Bonneville. Se den :) Glädjen spritter!

Ylar mot månen inatt

Ösregn. Det fullkomligt sköljer hela stan ren. Mörkret svart och ingen måne syns inatt. Jag vill ha en egen måne som Ted Gärdestad sjöng på 70-talet. Och hur mycket påverkar den oss? Egentligen? Tidvatten och mens. Men mer då? Vet att både F här hemma och Z ute i vida världen gör lindrigare träning när det är fullmåne eller nymåne. Eller utesluter delar i träningen. Vet att Nina på sin blogg skrivit att hon inte tränar då heller. Vill lära mig mer om det! I Zhanders bok Shadowyoga finns det en mening där hans skriver om vilka planeter som påverkar vilka kroppsdelar. En mening! Så sparsmakat! Letar men hittar inte mer. Har inte sett det hos Iyengar. Lite hos Robert Svoboda, ayurvedisk läkare, som skrivit många böcker, bl a The greatness of Saturn. Vet att lördag, Saturday - alltså Saturnus dag är en bra dag att inte göra yoga på. Men hur hänger allt ihop?? Den logiska sidan i mig skriker efter mer. Mer. Någon som vet? Någon som kan rekommendera någon bok som gör min varma panna svalare? Vetgirigheten är ivrig och regnet stänker utanför. Trots att fullmånen inte visar sig nu när den är full - ingen yoga imorgon bitti. Ylar mot månen inatt!

Darriga egna självständiga ben

Vet att yogan är en ensam väg att gå. Även om man tränar i grupp. Men nu ska jag inte delta i någon gruppträning alls! Inte på hela året... Har mailat med Z som säger att jag ska köra mitt program, min serie med efterföljande asanas fram till "early spring". Känns lite motigt även om jag inte heller är sugen på regelrätt gruppträning. Står någonstans mitt emellan. Även om jag vet att jag ska igenom det här själv nu. Själv. Nu. Igår kväll hade jag en individuell lektion med F, min lärare här hemma. Blev nervös, helt otippat, när jag gjorde min uppvärmning, serie och avslutning framför henne. Hon har ett väldigt tränat öga och är ju den som lärt mig det mesta jag kan. Grunderna. Men eftersom jag tränade senast för henne i mars så känns det avlägset och lite pirrigt. Som första skoldagen ungefär :) Men, hon observerar lugnt och ger mig sedan nycklar till var jag kan lägga mer fokus. Och tänk. Det är precis de delar jag har haft svårt med. En del i uppvärmningen, en del i avslutningen och så två delar mitt i. Guldkorn för mig. Vi pratar länge och hon peppar. För nu står jag där på två smala darriga egna självständiga ben. Det här är din väg att gå nu. Som hon så enkelt uttryckte det. Vi har gått en lång väg ihop men just nu så delar sig våra vägar. Lite svårt och lite skönt. Jag tänker på all styrka jag hämtar ur mitt skrivande och ur mitt läsande. Och jag tänker på Alexandra, en av min allra bästa vänner, som skriver så fint på sin blogg om att vi faktiskt är förenade i det vi gör. Även om vi är ensamma där på golvet på egna ben. Egna ben!

Lady Boss

Lyssnar med ett halvt öra på radion. Morgonpratarna har Kishti Tomita som gäst. Hon har jobbat med Idolprogrammet på TV tidigare och har nu skrivit en bok "Fina flickor är inte högljudda". Tänk vad den titeln fångar mig! För är det något jag har varit i mitt liv sedan tidig tonår - så är det nog högljudd. Skrattat och pratat högt. HÖGT. På en arbetsplats fick jag kritik för att jag skrattade för mycket. Det var när jag jobbade på barnpsykiatriska kliniken med familjer som var under utredning. Motivering till att jag skulle dämpa mig var att "familjerna kan tro att du skrattar åt dom"...Hmmmm, någonstans är det allvarligt det här med skratt :) En gång som 20-åring skrattade jag så mycket i krogkön att jag inte blev insläppt, trots att jag var nykter och var kvällens chaufför. "Gå ett varv och nyktra till" var rådet. Och det här verkar vara en tendens vad "fina flickor" gör. De är lågmälda och tysta, ler men skrattar inte högt. Visst är det sorgligt? I boken Happy Yoga skriver Steve Ross om skrattets förlösande kraft. Han skriver också att har du en yogalärare som aldrig skrattar - byt lärare! Mr Iyengar skriver också att när man skrattar så tänker man inte. Man bara är. Och det är väl underbart? Och något att sträva efter. Att skratta kan även öka immunförsvar och kroppens egna depåer blir påfyllda. Så vad är problemet? Jag blir kallad Lady Boss av en av alla dessa försäljare man möter på stranden i Grekland. När jag skrattar :) Det tog jag som en komplimang! Låt oss skratta mer! Låt oss ta mer plats som kvinnor, flickor, tjejer. Skratta!