tisdag 15 september 2009

Två sidor

Med mitt och E:s pass i minnet från helgen så segar jag mig upp. Det var så oerhört berikande att bara höra någon annans andning bakom mig. Även om vi tränar helt olika saker så delade vi stunden. Men allt är som vanligt dubbelt, har två sidor. När jag tränar för mig själv upptäcker jag andra saker både i rörelserna och med mig själv. Inser att det inte finns någon genväg. Igen! Men jag är trött och lite melankolisk när jag tänker på att jag ska träna så här ett halvår till. Vet inte riktigt varför det känns tungt just idag. Solen dånar in i rummet och ritar mönster på mitt golv. Vill träna med någon! Försöker höja mig. Bara göra men ändå göra det väl. Det vänder lite. Men inte helt. Trött och stel. Missmodet hänger kvar. Kommer till jobbet och upptäcker att jag har glömt min kalender hemma... Hmmm, hur mycket kommer jag att missa idag? Kommer någon att sitta någonstans och vänta på mig?? Tja, det kommer dagen att visa! Känner mig först lite hjälplös. Men - den andra delen av det hela är frihet! Två sidor. I allt!

6 kommentarer:

  1. Du är oerhört stark som kämpar i din egen träning som du gör, beundrar dig för det.
    Själv måste jag ta tag i min egen hemmaträning
    på morgnarna snart,Jag drar på den.
    Pepp till dig!

    SvaraRadera
  2. Åh tack Anna! Det värmer. Hoppas du också kommer igång med din egenträning! Kram

    SvaraRadera
  3. Annika! Misströsta inte, utan ge dig själv lite cred för alla de mornar som du kämpat ensam på mattan! Du är ju helt fantastisk, stark som ett lejon.

    kram
    a

    SvaraRadera
  4. I yogan är du aldrig ensam. Du har många att vända dig till i med- och motvind. När du står på mattan hemma kan du finna ro i ljudet av ujjayandningen och ditt egna tempo. I yogashalan suger du till dig all energi och lärdomar för att bearbeta dem hemma.

    SvaraRadera
  5. Åh jag vet ju precis. Hur ensamt det kan vara att traggla på därhemma gång efter annan. Liksom tröstlöst ibland och man tycker att man bara blir en sämre yogi för var dag som går - fast det är precis tvärtom! När jag ser tillbaka på förra vintern och drar mej till minnes alla gånger jag rullade ut min matta, så ser jag ju nu hur nyttigt det var. Jag kom ut starkare på andra sidan! Visst, det är alldeles underbart att yoga i shala tillsammans med andra och har man möjlighet ska man naturligtvis göra det. Men det är ändå i ensamheten & tystnaden som man hittar sin egen yoga, opåverkad av intryck och stämningar från andra. En egen andning och ett eget rörelsemönster. Hang in there girlie! Jag tänker på dej! Varmaste kramen!!!

    SvaraRadera
  6. Åh tack för alla peppande kommentarer, det värmer mitt vemodiga hjärta! Jag ska göra precis som du säger Nina, jag hänger i! Kramar!

    SvaraRadera