Hara!

Böcker. Mitt liv. Också. Kan inte få nog av riktigt, riktigt bra böcker. Men ju mer man läser, ju kräsnare blir man. Tycker jag! Men när man då och då ramlar, snavar över ett guldkorn blir lyckan desto större. Har skrivit en tid om mitt sökande efter centrum av kroppen. Ja jag vet var det sitter, men att KÄNNA det och att utgå från det. Hela tiden. Något helt annat. För mig. Får ett mail av E som säger att hon plötsligt hade tänkt på en bok som hon trodde att jag skulle tycka om. OM jag tycker om den? Jag älskar den! Hara: The Vital Center of Man En tunn liten bok på några hundra sidor med gulnade blad, skrevs någon gång på 60-talet. Tidlös. Blir bönhörd i min längtan efter någon annans ord och förklaringar kring det jag letar. Igen :) Boken är skriven av Karlfried Graf Von Dürckheim, en tysk filosof och psykoterapeut som levde i Japan där han lärde sig meditationsteknik, zazen, av olika zenmästare. En teknik som fokuserar på hara, nedre delen av magen, med fokus på the centre of Self – or True Essence of Being. Men hara, det japanska ordet för mage, står egentligen för betydelser som handlar om
to have one’s mind focused in the hara, is to relate to the outer world from the inner being, with a more relaxed yet alert, state of mind
Han betonar vikten av
the value of paying attention to one’s focus and posture in life Man’s “way inwards” to unite himself with his being with his consciousness transcending space and time
Inspirerande och lätt att följa. Speciellt om man använder sig av det i yogan - det blir annorlunda, jag garanterar :) Att sedan fortsätta och använda sig av det hela vägen, hela livet - min strävan! Hara!

Centrum i kroppen

Ny dag. Vaknar tidigt, kastar mig på cykeln och susar ner till Slussen där ett gäng nybörjare i forspaddling ska gå kurs i helgen. Hade lovat att jag skulle köra lite yogainspirerade rörelser innan de kastar sig i ån. Om jag var pigg. Men pigg är jag egentligen inte men jag vill så gärna! Vi värmer upp och gör några övningar. Känns otroligt inspirerande med höstvinden i nacken och vattnet lite krusigt framför oss. Bladen på lönnen är röda och trädkronorna rister. Vattnet väntar. Och livet är fint! Också. Lite lite yoga sådär med nya människor. Tror att man kan applicera yogan på det som är viktigt i livet. För en själv. Tror inte man bara behöver yoga bara för att yoga - om ni förstår mig rätt? Bli säkrare på det man gör för att man har sitt fokus i sitt centrum av kroppen. Att man kan bli stabilare när rädslan sätter sig i skallen när vattnet stänker och rusar snabbt. Om vi alla kan hitta vårt centrum och bli stadiga i det. Så om jag bara kan förmedla det minsta lilla av tankarna och rörelserna - då är jag nöjd!

Hjärta, hjärna eller navel?

Var sitter centrum? För 10 år sedan skulle jag svarat i huvudet eller kanske hellre i hjärtat. Men nu vet jag att det sitter i naveltrakten. Kanda, navelns rot och dess område som är stort som en grapefrukt ungefär. När jag är i mitt centrum, min kärna, då känns jag hel och stabil. Helt i mitt centrum var jag första gången i januari i år när jag gick en helgkurs för John Evans från London, http://www.islingtonyoga.com/teacher/index.html. Han sjöng bl a en chant och med den melodin och orden på sanskrit så kände jag en suck arbeta sig upp från fötterna och komma ut och sedan - var jag helt och fullt i kärnan. Center down som de brukar säga som undervisar på engelska. Så när armar och ben darrar, kan det självklart bero på ansträngningen men för min del är det även att jag inte är i mitt centrum. När rörelsen utgår från magen och armar och ben bara blir förlängningar av den delen - då känns rörelsen helt annorlunda. Kroppen blir en helhet och rör sig som en. Som en fisk i älven eller en fågel högt upp i det blå. Inte undra på att så många yogapositioner har sina namn efter djur. Visst strävar vi efter deras lätthet och exakthet i rörelserna?
Be happy-bild från Dan, apropå naturen och alla dess perfekta varelser.