tisdag 21 mars 2017

Jag måste inte

Att börja jobba igen. Det är liksom att kliva in i ett par välkända tofflor. Och samtidigt inte alls. Jag menar det här med att gå upp extra tidigt för att hinna sin yoga, att fika, äta lunch med andra och vara styrd av tider. Det är alltför välbekant på ett sätt. På ett annat sätt är allt nytt. Ny organisation, nya människor och jag känner att jag blir trött. Kanske mer för att jag faktiskt också (er)känner det. Att jag tillåter mig det. Jag drog igång och började planera in träffar med vänner, en lunch här, en fika där och idag hade jag tänkt äta frukost med en vän för att sedan träna och göra allt möjligt på min lediga dag. Jag kommer ju att jobba tre dagar i veckan.
   Men det blir inte alltid som man tänkt. Jag sov väldigt dåligt och jag vet varför. Så fort jag slarvar lite för mycket med maten, typ äter lite för mycket kolhydrater så sover jag inte. Jag fungerar helt enkelt så. Och magen i uppror. Bara att låta bli. Man kan inte äta sockerkaka för att vara trevlig, det är bara så. Sagt och gjort. Avbokade frukosten i morse. Började fundera. Och ja, jag måste följa med i mitt eget tempo också. Vilket betyder att det går långsamt. Jag blir liksom långsammare och saktar ned hela tiden. Jag vet att yogan spelar en stor roll i det hela, kanske också min ålder. Hursom. Jag kan inte leva snabbt längre. Jag orkar inte skynda mig längre. Jag kommer att behöva de här lediga dagarna till just det - ledighet. Jag måste inte vara "duktig" inför mig själv och fylla min kalender som jag gjorde tidigare. Jag måste egentligen ingenting. Det har varit mitt mantra senaste året och jag gillar det. För det är helt sant för mig. Jag måste verkligen inte göra något som jag brukade eller som någon annan har synpunkter på.
   Det stormar ute och hela natten vräkte regnet ned. Det är grått och vindpinat ute och jag ligger i sängen och läser Bergets skugga, en bok jag fick på födelsedagen och som är fortsättningen på Shantaram. Jag dricker kaffe och tänker att nu kommer en kort period i mitt liv som inte liknar något annat. Och då måste det inte det heller. Jag väljer själv. Jag påminner mig om det mest hela tiden nu. Att de val jag gör - de valen gör jag. Jag måste inte äta det jag inte mår bra av. Jag måste inte ha en full kalender av möten och träffar. Jag måste inte kunna allt på ett helt nytt jobb. Jag vilar mig i den tanken och vet att allt får konsekvenser, stora och små, av alla val just jag gör för just mig.

Känner du att du har handlingsutrymmet i ditt eget liv? Får du, kan du bestämma själv över din tid? Om inte - vad hindrar dig?

6 kommentarer:

  1. Så. Bra. Inlägg.
    Du vet ju att jag är en ivrig förespråkare för "man måste inte" och det blir bara mer och mer sant för mej. När man skalar ner och av allt som man dels lagt på sig själv och dels vad man (oftast tror) andra satt på en, så inser man att det finns en väldigt stor förhandlingsmån och utrymme för de egna valen. Så är det bara.

    Kram och fortsatt lycka till med nya jobbet och allt vad det innebär ♥

    SvaraRadera
  2. Håller med Nina och skönt att komma till insikt att vi inte måste. Kram

    SvaraRadera
  3. Jag känner likadant med långsamheten. Jag har alltid gjort allting snabbt, bråttom bråttom. Snabb på mornarna och iväg. Nu för tiden sitter jag lugnt på mornarna och läser tidningen, äter min frukost, såsar på toaletten och kollar internet en lång stund. Tänker ibland att jag borde skynda mig, men nej - det är inte värt det längre. Jag har flextid, jag kommer fortfarande tidigt till jobbet, det är okej. Så skön insikt! Däremot skulle jag - ännu - inte ha ro till att göra yoga, meditation, träna eller liknande på morgonen. Då blir jag stressad. Men det kanske kommer det också :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har varit så morgontrött men sen jag hittade yogan så kan jag inte vara utan min morgon practice. Alldeles tom i kroppen och yogan äger. Sen är frukosten efteråt aldrig så god. Tror du är på god väg dit :)

      Radera