Mittemellan dag idag. Igår var det bedövande solsken, mjuk mossa i skogen när vi gick på promenad och hundarna sprang som ystra kalvar. Jag tog inte en enda bild. Har bestämt mig för att stilla mig lite i vissa avseenden, bara vara. Jag lagade "pulled veggie" och vi åt bröd med tjockt med smör. Drack kaffe i solen och blev röd om kinderna. Kände mig som jag ägde världen.
Idag är det inte tvärtom, men nästan. Det är grått ute. Jag är trött. Har ont i magen. Av vad vet jag inte. Känner mig darrig och tänker på världsläget som får mig ur balans vissa dagar. Typ idag. Så jag försöker låta bli. Läser inte klart DN, stänger av min tv och slänger in en tvätt. Funderar på om jag behöver nya glasögon och är allmänt låg. Tänker på människor som får sina bilar uppeldade, som har skottlossning där de bor och så på de som säger att den bilden inte stämmer. Hur kan det bli så polariserat? Kan vi inte ha två meningar i huvudet samtidigt? Kan vi inte bo i det bästa av länder men ändå ha problem med vissa saker? När blev det farligt att tycka flera saker samtidigt?
Åh yogan. Idag är du min livlina mer än andra dagar. Tack och namasté _/\_
Idag är det inte tvärtom, men nästan. Det är grått ute. Jag är trött. Har ont i magen. Av vad vet jag inte. Känner mig darrig och tänker på världsläget som får mig ur balans vissa dagar. Typ idag. Så jag försöker låta bli. Läser inte klart DN, stänger av min tv och slänger in en tvätt. Funderar på om jag behöver nya glasögon och är allmänt låg. Tänker på människor som får sina bilar uppeldade, som har skottlossning där de bor och så på de som säger att den bilden inte stämmer. Hur kan det bli så polariserat? Kan vi inte ha två meningar i huvudet samtidigt? Kan vi inte bo i det bästa av länder men ändå ha problem med vissa saker? När blev det farligt att tycka flera saker samtidigt?
Åh yogan. Idag är du min livlina mer än andra dagar. Tack och namasté _/\_
Känner igen mig såå mycket. Ibland (ofta) känns världen bara alltför mycket. Orkar nästan inte... Försöker hantera det på olika sätt, skjuta undan det, se allting ur större perspektiv, blunda, distrahera mig, gråta... Det är f-n inte lätt att vara människa.
SvaraRaderaNej det är inte det i alla lägen. Kram på dig!
RaderaJa jag känner också igen mig. Kan inte fatta ibland hur"det däringa som värker" kan leta sig igenom det ljusa i mig..? Tänker ofta numer att - jaja, låt det mola runt, vara grått för jag vet att det går över, bara vet. Kanske blir vi mer mottagliga för sådant efter att man mått bra och "mjuknat" lite, vi kanske sänker garden? Eller, det är fullmånen som påverkar..
SvaraRaderaVarm kram till dig, hoppas du vaknar ljus och lätt imorgon.
Visst är det märkligt på något vis? Ja kanske är det så att vi släpper in annat. Och ja, den här fullmånehelgen har sannerligen påverkat, hur flummigt det än kan låta :) Varm kram tillbaka!
RaderaLäser ikapp och känner igen. Tänker ofta att hur blev det såhär - det är en sak att jag själv blundar ibland när det blir för mycket på TV och i medierna, men det är inte samma sak som att sticka huvudet i sanden. Det är både helvetiskt uselt med en del saker, samtidigt som det är mjukt med andra. Så är det bara.
SvaraRaderaKram och hoppas magen mår bättre idag!
Nej det är inte samma som att alltid blunda. Men ibland blir det lite för mycket information från alla oroshärdar på något vis. Kram och tack idag är magen glad!
Radera