Något på spåren

Har ju skrivit om hur trött jag är ibland på sociala kanaler och flöden som känns fördummande. Men i ärlighetens namn måste jag också ge lite kärlek. När jag känner att jag har fått riktiga vänner. Riktiga vänner som jag aldrig träffat men som jag ändå känner. Och en del som jag sedan träffat och det håller hela vägen, då vet jag att utan min blogg hade det inte hänt. Och när jag ser inspirerande saker på IG, då vet jag att det kommer bra saker ur det här nätet också. Igår såg jag den här bilden på mr Iyengar som Jacob, en yogalärare i Norrland hade delat och som han i sin tur hade hittat på ett annat konto med Iyengaryoga.

Texten till bilden var från Guruji himself, om att tryck kan stretcha trötta muskler eller trötta nervsystem. För den som darrar till exempel. Utan att vara rädd, trött eller ha ångest. Det är jag i ett nötskal. Jag har fått asanas för att minska det hela och det hjälper. Men inte hela vägen. Det är inte mina ben utan mina armar som darrar. Och ja, jag har googlat. Och nej. Jag har ingen sjukdom. Och ja, jag har frågat Shandor. Och nej, han säger att det inte är något att fokusera på. Utan bara göra det jag fått. Men jag måste ju i ärlighetens namn tillstå att jag vill slippa det. Jag darrar inte hela tiden när jag yogar, bara ibland och bara i vissa positioner med armarna och det flyttar sig från vänster till höger. Som om energin inte riktigt vet var den ska leta sig. Eller hur jag ska säga. Jag får som mr Iyengar helt enkelt testa mig fram. Och jag får också en förklaring till varför det låg den här typen av tyngder i yogastudion i Melbourne där jag var på kurs senast. Jag har inga sådana tyngder för jag äger ingen skivstång. Men jag skrapade ihop det jag hade i morse och efter min practice så la jag mig med benen mot väggen som vanligt och så fick min man assistera mig.  Jag spände fast tyngder på överarmarna, av den typen man kan ha när man löptränar, la på stora bolster på varje arm och en liten tyngd på mitt bäcken. Hur det kändes? Helt obeskrivligt skönt! Det blev tyst inuti! Ingen darrning någonstans inuti. Och jag tror jag är något på spåren här! Nu var det ju bara idag. Men jag ska självklart fortsätta. Jag fick ju lägga sandsäckar på min vänstra ljumske för att aktivera den högra när jag var i Melbourne och jag har säckar som jag lägger här och där. Det hjälper. Men det här var att gradera upp det hela med tyngder. Visst är det coolt?!

Har du testat något sådant? Berätta snälla i så fall!