tisdag 28 mars 2017

Något på spåren

Har ju skrivit om hur trött jag är ibland på sociala kanaler och flöden som känns fördummande. Men i ärlighetens namn måste jag också ge lite kärlek. När jag känner att jag har fått riktiga vänner. Riktiga vänner som jag aldrig träffat men som jag ändå känner. Och en del som jag sedan träffat och det håller hela vägen, då vet jag att utan min blogg hade det inte hänt. Och när jag ser inspirerande saker på IG, då vet jag att det kommer bra saker ur det här nätet också. Igår såg jag den här bilden på mr Iyengar som Jacob, en yogalärare i Norrland hade delat och som han i sin tur hade hittat på ett annat konto med Iyengaryoga.


Texten till bilden var från Guruji himself, om att tryck kan stretcha trötta muskler eller trötta nervsystem. För den som darrar till exempel. Utan att vara rädd, trött eller ha ångest. Det är jag i ett nötskal. Jag har fått asanas för att minska det hela och det hjälper. Men inte hela vägen. Det är inte mina ben utan mina armar som darrar. Och ja, jag har googlat. Och nej. Jag har ingen sjukdom. Och ja, jag har frågat Shandor. Och nej, han säger att det inte är något att fokusera på. Utan bara göra det jag fått. Men jag måste ju i ärlighetens namn tillstå att jag vill slippa det. Jag darrar inte hela tiden när jag yogar, bara ibland och bara i vissa positioner med armarna och det flyttar sig från vänster till höger. Som om energin inte riktigt vet var den ska leta sig. Eller hur jag ska säga. Jag får som mr Iyengar helt enkelt testa mig fram. Och jag får också en förklaring till varför det låg den här typen av tyngder i yogastudion i Melbourne där jag var på kurs senast. Jag har inga sådana tyngder för jag äger ingen skivstång. Men jag skrapade ihop det jag hade i morse och efter min practice så la jag mig med benen mot väggen som vanligt och så fick min man assistera mig.  Jag spände fast tyngder på överarmarna, av den typen man kan ha när man löptränar, la på stora bolster på varje arm och en liten tyngd på mitt bäcken. Hur det kändes? Helt obeskrivligt skönt! Det blev tyst inuti! Ingen darrning någonstans inuti. Och jag tror jag är något på spåren här! Nu var det ju bara idag. Men jag ska självklart fortsätta. Jag fick ju lägga sandsäckar på min vänstra ljumske för att aktivera den högra när jag var i Melbourne och jag har säckar som jag lägger här och där. Det hjälper. Men det här var att gradera upp det hela med tyngder. Visst är det coolt?!

Har du testat något sådant? Berätta snälla i så fall!

8 kommentarer:

  1. Jag scrollade IG som vanligt igår och när jag såg Jacobs inlägg med Mr I under viktskivorna, så stannade jag till, liksom du. Det kändes så logiskt, självklart. Tänker på alla "ögonkuddar" som jag delat ut på yogaklasser i tiderna och hur mycket jag själv tycker om att ha dem över ögonen, det lilla trycket som uppstår och lugnet det ger. Och hur nödvändigt det är, för mej som Vata, att ha ett rejält tungt täcke så att jag känner med ombonad när jag ska sova osv. osv. Jag ska absolut testa med viktplattor hemma :)
    Kram och tyngd!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jamenvisst känns det logiskt. Jag är också dominant i Vata och det kan spela in, Shandor säger dock att det inte är fallet i det här med darrningarna för min del :) Nå. Jag testar mig fram! Kram kram

      Radera
  2. Jag har inte testat med vikter som jag själv lägger på kroppen när jag yogar. Däremot är det väl lite samma när läraren man har trycker på vissa kroppsdelar i vissa asanas? Liksom frigör energin som annars fastnar där spänningar i kroppen finns. Jag hade problem med magmuskelseparation efter att ha fött mitt andra barn - magen putade ut som om jag var i 5:e månaden någonting. Ingen lyckades få styr på det förrän jag träffade en sjukgymnast/kinesiolog som genom att trycka på magmusklerna fick dem att slappna av och hamna i rätt läge. Jätteskönt! Lite på samma sätt blir det när barnen ligger ovanpå mig, som en mjuk tyngd, som rättar till kroppen.
    Kram till dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja Josefine, det är det nog, men man ligger ju en stund, kanske 10-15 minuter och med tyngder så ligger de ju still och det vore mycket att begära av en lärare :) Men det kanske motsvarar samma. Däremot är det mer som ett överbelastat system, inte ett spänt system, så det du beskriver låter som något lite annorlunda. Men det är skönt med en mjuk tyngd, håller med dig! Kram kram

      Radera
  3. Spännande och jag tänker på våra krånglande höfter, du måste berätta om det ger resultat! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det vet du Ulrika! Jag tycker att jag känner skillnad inuti bara från igår och i morse, men kanske vill jag det så mycket att jag inte kan säga... Nå, tiden får utvisa. Kram!

      Radera
  4. Jag bara läser och suger in, är tacksam för all klokhet och eftertanke Annika. Som jag bara får ta del av och fundera över för egen del.
    Kan också berätta att jag till sonen skaffat ett kedjetäcke som väger 10 kg, för att "trycka" ner, skapa en gräns, en omfamning, för bättre sömn. Nu används det sporadiskt och vi får se fortsättningen, men det är samma tanke tror jag. Kram, ha en fin dag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack rara du! Jag har också hört om kedjetäcke, att det ska lugna. Ja jag tror tanken är samma. Kram kram, önskar dig samma!

      Radera