söndag 1 januari 2017

Förödande gott

Nu har vi planerat vårt kommande år. I stora drag. Det där praktiska vi vill göra med hus och byggnader på tomten. Jag fixade i ordning vår nybyggda klädkammare härom dagen, det tog några timmar men hjälp vilken lättnad. Så nu rullar det hela vidare, det utrymme som gör andra saker möjliga och dominobrickorna rullar på. Det är härligt med förändring även här hemma.
   Stillsam nyår igår, om man kan kalla det så när en femåring och en snart två-åring röjer runt hela kvällen :) Det var lekfullt och kul. Vi lagade mat hela kvällen. Åt en del av sådant jag aldrig äter annars. Inte för att jag inte gillar det utan för att jag helt enkelt inte mår bra på det längre. Drack en del bubbelvatten och åt en underbart god pavlovatårta. Men två bitar... Hjälp. Magen i fjorton hörn och jag somnade vid sexsnåret i morse. Trots att jag varken dansat eller druckit! Det där sockret är förödande. Framför allt när man inte äter det längre, det är som det rubbar hela mitt system. Inte för att jag är en fundamentalist utan för att det rent kemiskt blir så i kroppen. Och äter man lite socker jämt så känner man det inte, mer som olika typer av "krämpor" och obehag, alltifrån magen till huden till lederna. Men nu. Det finns verkligen igen genväg. Inget i min kropp vill ha det, utom mitt sinne. Så nu så här på årets första dag passar det fint att inse det fullt ut. Sött är förödande gott med tonvikt på förödande.

Kanske är det klyschigt och fjantigt men nu gäller nya tag så här på den darrande första dagen på 2017. Mat är medicin. Även i det långa loppet. Eller framför allt i det långa loppet. Att det som är gott i stunden, kanske inte alls gagnar mig i slutänden. Att allt jag stoppar i mig påverkar mig mycket mer än jag tror.

4 kommentarer:

  1. "Magen i fjorton hörn", jamen exakt! Tror du uttryckt något liknande tidigare och visste precis vad du menade. Jag har också skalat ner, ännu mera, på sockret. Kan räkna de chokladbitar jag ätit i jul, bara det...! Hela hösten har min mage gått bananas, den har verkligen inte varit sig själv, men har insett att den faktiskt inte gillar choklad längre (och överlag, då jag minskat på sockret, så är det mycket kring det som magen hojtar till om). My god! Det funkar inte ens med ett par bitar vid lunch, jag vet av det resten av dagen. Så jag väljer mina strider så att säga. Och det är precis som du skriver, kroppen vill inte ha, men sinnet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Samma här med chokladen 😅

      Radera
  2. Känner igen, somnade inte förrän vid fyra på nyårsafton med en bullrande mage..Vi är så känsliga vi yogasjälar:) Kram♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hihi javi är ju det ❤️ Kram

      Radera