Intentioner. Gott Slut. Gott Nytt.

Intentioner. Kanske blir det tydligare en sådan här dag, årets sista, vad jag vill och önskar inför nästa år? Det är ändå ett bra sätt för mig att påminna mig om vad som finns just nu och vart jag vill och strävar.
Jag har haft några dagar av ont i magen, har i princip aldrig ont i magen så det har gjort mig konfunderad. Men egentligen inte. För så fort jag nu äter det som jag mår mindre bra på, läs socker och snabba kolhydrater, då känner jag av det direkt. Nästan irriterande snabbt. Men inser också att så snart man börjar jobba med något på "riktigt" när jag gör något helhjärtat så svarar min kropp och själ väldigt snabbt. Som med yogan. När jag började för länge sen så var det nästan galet hur mycket som jag "plötsigt" kände. Det som ligger närmare sanningen är förmodligen att jag hade stängt av, eller helt enkelt inte lyssnat eller struntat i kroppens alla olika signaler. Ja, jag blev sjuk, gjorde illa mig osv. När jag gång på gång skriver om varsamheten så är det sprunget ur mina erfarenheter.
    Samma med maten. När vi började dra in bra fetter i vår kost och drog ned på de snabba kolhydraterna så hände mycket i kroppen. Och så snart jag slarvar med vad just jag mår bra på så känner jag av det. Helt enkelt så. Inget konstigt.Med dessa tankar och hundra toabesök senare inser jag hur mycket jag vill leva på det sätt som gagnar mig mest och som gör att jag mår bäst. Tänker att jag bokstavligt har lämnat det gamla bakom mig. Och just idag är jag pigg och glad, ännu piggare efter min yoga, så det är dags för en ordentlig nystart.
    Vi har inget fancy firande, god middag och förmodligen åker vi in till fyrverkerierna vid slottet i stan ikväll. Kanske sista gången, lasershower verkar ta över mer och mer. Finns många bra saker med det, miljön mår bättre, färre skadar sig och de som är rädda för ljud slipper smällarna. Ändå kan divan och festtjejen i mig sakna det som jag mött i Indien de nyårsaftnar vi varit där. De börjar smälla raketer och annat på morgonen och så håller det på i flera dygn ibland. Det är inga hundar som blir rädda eller kor heller för den delen, de promenerar runt som vanligt. Men men. Jag böjer mig för argumenten om många mår dåligt av det hela, fyrbenta som andra tvåbenta.
   Vi ska skriva saker vi vill lämna bakom oss och slänga in i brasan ikväll. Kanske stöper vi tenn också för att tyda nästa år. Vi får se. Jag har flera privata intentioner men en som jag verkligen vill uttala och dela med er är:

Släppa taget. Om allt. Framför allt om det som gjort mig ledsen. Den uppmärksamma läsaren ser också att jag skrivit om hela förra inlägget för att jag inte vill ge det som gjort mig ledsen, mer energi. Det är bara att inse att vi är olika, ibland blir det skrivna så hårt när man läser det. Och härmed släpper jag officiellt också taget om det som sårat. Det fanns säkert någon lärdom för de inblandade. Och jag ser fram emot ett träningsår. Ett yogaår. Ett välbefinnandets år. Ett år med tät samvaro i familjen. Mina önskningar. 

ÖNSKAR DIG ETT GOTT SLUT OCH ETT RIKTIGT GOTT NYTT!

Förödande gott

Nu har vi planerat vårt kommande år. I stora drag. Det där praktiska vi vill göra med hus och byggnader på tomten. Jag fixade i ordning vår nybyggda klädkammare härom dagen, det tog några timmar men hjälp vilken lättnad. Så nu rullar det hela vidare, det utrymme som gör andra saker möjliga och dominobrickorna rullar på. Det är härligt med förändring även här hemma.
   Stillsam nyår igår, om man kan kalla det så när en femåring och en snart två-åring röjer runt hela kvällen :) Det var lekfullt och kul. Vi lagade mat hela kvällen. Åt en del av sådant jag aldrig äter annars. Inte för att jag inte gillar det utan för att jag helt enkelt inte mår bra på det längre. Drack en del bubbelvatten och åt en underbart god pavlovatårta. Men två bitar... Hjälp. Magen i fjorton hörn och jag somnade vid sexsnåret i morse. Trots att jag varken dansat eller druckit! Det där sockret är förödande. Framför allt när man inte äter det längre, det är som det rubbar hela mitt system. Inte för att jag är en fundamentalist utan för att det rent kemiskt blir så i kroppen. Och äter man lite socker jämt så känner man det inte, mer som olika typer av "krämpor" och obehag, alltifrån magen till huden till lederna. Men nu. Det finns verkligen igen genväg. Inget i min kropp vill ha det, utom mitt sinne. Så nu så här på årets första dag passar det fint att inse det fullt ut. Sött är förödande gott med tonvikt på förödande.

Kanske är det klyschigt och fjantigt men nu gäller nya tag så här på den darrande första dagen på 2017. Mat är medicin. Även i det långa loppet. Eller framför allt i det långa loppet. Att det som är gott i stunden, kanske inte alls gagnar mig i slutänden. Att allt jag stoppar i mig påverkar mig mycket mer än jag tror.