Lotus

När man tänker på att yogan från början var några få sittande positioner. (Asanas betyder för övrigt sittande position.) När man tänker på att människan idag har svårt för att göra de få asanas som det handlade om inser man att man behöver hjälp att ta sig dit. När man tänker på att allt kan komma ur en enda asana, härligheter, smärtsamma delar kring kropp och själ, insikter, utsikter och allt däremellan. Ja då inser man att egentligen behövs inte så mycket. Många yogastilar berömmer sig av att ha så mycket att välja på... Men är det just det vi behöver? Mycket att välja på? Jag tror inte det finns en yogastil som inte har ett helt batteri av sadhanas och kriyor. Men vad behöver vi? Vad behöver jag? Är det inte just det som är det intressanta? Allt annat blir ju bara runtomkring fluff egentligen. Eller sätt att ta sig ned på golvet för att sittande göra en av de asanas som det hela bygger på. Som meditationen har som grundpelare. Padmasana. Eller hel lotus. Som kan göras på en mängd olika sätt för att man gör olika med sina armar och händer. Jag och min man har båda padmasana att arbeta i, men vi gör den på väldigt olika vis. För att vi fått just det som vi själva behöver.
   Jag kan säga att efter några månader i den asanan, så överraskar den mig varje dag. Varje dag. Jag överdriver inte. Och i morse när jag låg med benen mot väggen efter min practice så insåg jag med skrämmande tydlighet hur less is more verkligen är sant. Att känna allt som rusar i mig av känslor vissa dagar, att låta tårarna komma, inget att hänga upp sig på. Att veta att jag tidigare i mitt yogaliv gjort padmasana på skuldrorna och på olika sätt upp och ner tidigare. I armbalanser som mayurasana. Och så idag, idag har jag som sagt svårt att komma rätt med fötterna. När jag sitter. Men jag gör det. Men det kräver allt. Det kräver en tyngd på ena benet, som jag löst med att ha en pelletssäck där. Jag känner allt mellan mig och mig själv i den här sittande delen. Jag behöver all grundning jag kan få,  jag som har så mycket vata, vind i mig och den har ökat sista året, sedan jag fyllde 60. Det är snudd på magiskt att en enda asana kan utföra allt detta i mig. Kanske har jag inte varit mogen för den tidigare? Kanske har jag slarvat tidigare som låtit bli den ibland? Hursom, jag gör den nu och det är just det som räknas.  Lite intressant att läsa att Lotusblomma står för andlighet och avkoppling. Den  är en vattenlevande perenn med stark symbolisk betydelse inom antik buddhism samt indisk och egyptisk mytologi. Lotusblomman symboliserar andlig upplysning och universums utveckling.

Jag låter lotusblomman och lotuspositionen stå för min egen andliga upplysning också helt enkelt!