tisdag 10 januari 2017

Skifte

Vaknade vid 06, pigg och yogade i mörkret med bara några ljus tända, inga lampor. Så mäktigt det blir ibland med bara andetaget. I mörkret. Har lyssnat mycket på mr.Iyengar just nu, det kommer det mycket kloka klipp i mitt flöde och så såg vi filmen som sagt i lördags, på en timme. När jag hör honom är det som att höra min lärare Shandor också, han hade ju mr Iyengar som lärare i väldigt många år, 25 tror jag. Och saker jag tänkt på sedan lektionerna i Australien får nytt ljus och lite mer aha över sig och jag känner hur allt knyts ihop på ett icke-verbalt sätt i mig. Det handlar mycket om att lyssna inåt. Att låta tystnaden tala inombords. Och då vore det nästintill förödande att ha en röst som sjöng eller någon spelade intill mig. Eller ännu märkligare för mig, någon som skulle säga vad jag ska göra. För allt kommer inifrån. Helt enkelt. Många pratar om att lyssna inåt. Det är exakt det jag gör nu. Och andetaget kan jag hålla hur länge som helst känns det som. Den där uddiyana bandhan som dras in i hela mitt bäcken och masserar mina organ, men framför allt så ger den mig space. Den där rymden jag vill åt och strävar till. Nu är smärtan i kroppen sekundär, för andra saker händer. Jag tänker också på att mr Iyengar var sjuk i så många år, han nådde inte längre än till sina knän när han stod och böjde sig fram när han började, trots att han bara var ett barn. Och så blev han en man som kunde utföra nästintill vilken asana som helst och som yogade tills han blev 94 år. Vilken förebild. Vem är jag att klaga över lite ont i höften eller skuldran? Eller Shandor som fått jobba i nästan 10 år för att komma tillbaka efter sina axelluxationer? Det ger lite perspektiv, och det är något jag behöver ibland. Men det finns ljud att lyssna efter, på olika ställen i kroppen. Det är som att ställa in skärpan rakt in. Det är som att hitta en ny nivå i sig och det är mäktigt. Yogan. Den som ställt allt på ända många gånger, nu färdas jag på ett annat vis i mig. Flummigt? Kanske. För mig är det faktiskt klockrent. Och ja, det har vänt, efter yogan igår storstädade jag hela huset, promenerade och dansade mig svettig här hemma. Hoppade och for och kände skiftet nästan övertydligt.

Mäktigt är bara förnamnet när skiftet kommer. Känner du igen dig?

2 kommentarer:

  1. Annika! Jag brukar sällan kommentera men de senaste inläggen andas en ny nivå i din yoga. Jag blir både rörd och imponerad. Tänk vilken resa du själv har gjort. Varm kram!
    Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för dina ord Ingrid! Varm kram

      Radera