Familj och firande

Sonen skjuter säkert

I torsdags kom ungarna som bor i Göteborg och så rullade vi igång en långhelg i familjen och firandets tecken. Vi har i sanning haft det helt fantastiskt. Vi har fått vara med varandra. Hunnit prata och framför allt skratta. Det är ganska mäktigt att ha vuxna barn som man umgås med. Det är något annat än när de var små. Kärleken finns ju alltid där som kittet mellan oss. Men rollerna är ju helt förändrade när barnet blir vuxet. Vi har alla fått växa in i det förstås men den typen av livsprocess kräver och ger. Just nu känns det bara som att få ta emot och vara i det. Mäktigt och vackert.
   Min man fyllde jämt och ville fira med oss och inget annat. Samtidigt är han en kille som gillar att göra saker. Han är sällan stilla. Sagt och gjort. Projektledaren i mig har tagit uppgiften på största allvar. Tänkt, diskuterat och planerat. Allt utifrån den människa vi ville fira och ge något extra som hängde ihop med hans önskningar. Därför har vi gjort lite olika saker. Med tonvikt på att göra det tillsammans, ha roligt och göra något oväntat  men önskat. Vi har spelat in en skiva,  skrattat så kinderna värkte och verkligen gett oss hän i sjungandet. Det har varit så varmt att vi kunnat sitta utomhus och äta. Mångkampen i skogen inramades av blå himmel och gula björklöv som singlade ner på oss när vi sköt pilbåge, blåsrör, sprang stafett, sumobrottades och sist men inte minst hade en paintball-duell. Riktigt nervös inför det sista men det fanns ingen återvändo när vi väl stod där. Det blev bra.
   Vi har ätit gott på restaurang, hemma hos äldsta dottern med familj och avslutade igår med relaxbad utomhus med en dimmig grön omgivning. Och så hockey på kvällen. Och inget är kanske perfekt och just därför perfekt, för i det stora hela har det flutit på som vi önskat. Jag är trött men glad, vi lyckades hålla allt hemligt tills det var dags. Det är också en bedrift i en pratglad familj :) Kände någonstans att skjuta pilbåge skulle jag kunna ägna mig åt, det är en enormt meditativ syssla tror jag när man väl förstått alla moment. Lite som i  yogan. Nu är det dags att njuta av den bästa årstiden, fullt ut. Släppa samordnandet för en stund. Hoppas du haft fina dagar också!