måndag 26 oktober 2015

Resan har börjat

Utsikt från min balkong, cypresserna är enorma på varje sida

På väg till byn
Ni vet. När man sover gott. Sådär gott för att man vet att man fått en ganska liten hanterbar serie i sin yoga. Efter första lektionen igår kväll, som utöver prat och genomgångar över vad alla ska göra också innehöll tunga saker. En del så djupt att jag inte förstår allt.  Men en lektion om vad yoga inte är också. Och vad som innefattas i det vi gör. Det vi utövar och att alla har sin egen agenda över vad man förväntar sig. Vad det än är. Hur fint det är att försöka hålla sinnet blankt. Att inte fundera över om det är bra eller inte, bara ta emot. Energin. Brukar  vara lite extra pirrig eftersom jag brukar få så tuffa saker. Tuffa för mig. Och så fick jag en pytteliten serie. Sov som en gudinna. Tog en annan promenad ner till byn som fullkomligt strålade i höstsolen. Inga bilder gör den riktigt rättvisa. Värmen som smyger in under dagen för att explodera efter lunch. Jag har mina träskor och är glad åt att slippa jackan. Så kommer jag in i dojon, som en av de sista för morgonens practice. Vi får alla olika tider när vi ska komma in.
   Jag gör mitt och så är jag klar. Zhander ropar till mig att jag ska göra allt en gång till. Sedan kommer han fram till mig, ger mig en annan serie, lite tuffare som jag ska göra fem gånger. FEM gånger. I långsamt tempo. Svetten rinner om mig men det känns fantastiskt skönt. Avslutar med padmasana framåt och Emma kommer och trycker ner mig så att pannan vilar mot golvet. Känner höften protestera våldsamt och samtidigt tänker jag på gårddagens prat om att släppa taget om det som gör ont. Minnen som egentligen bara är fantasier i mitt sinne. Jag har ingen skada i min höft helt enkelt. Jag går in i det. Jag gör det faktiskt i mitt tionde andetag liggande framåt. Känner hur det blir helt varmt i höften som om någon hade hällt varmt vatten inuti min led. Och på något smärtsamt skönt vis vet jag att jag som vanligt fått precis vad jag behöver. Gör min warm down och ligger sedan med benen upp mot väggen. Kroppen är stel och underlig när jag reser mig. Vad gör det? Resan har precis börjat!

8 kommentarer:

  1. Åhhh...att man får det man behöver. det brukar bli en känsla i kroppen efter det som nästan är obeskrivbar.
    Jag fnissade till lite när jag läste "jag gör mitt så är jag klar", tänkte att, nope, det kommer att komma mera. Han kommer att ge henne mera.

    Det är så jäkla coolt, att utmana sig, att ta det lite längre. Utmanande och utvecklande! Tack för att du delar med dig.
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja precis! Och jag fattar inte hur jag tänkte, han brukar inte direkt ge mig något litet och så är det över :) Ja det är båda delarna, utmanande och coolt! Tack och kram!

      Radera
  2. Ja den där höften, jag har också en höft som krånglar, jag tror att den är känslomässigt låst.. hi hi. Härligt och fint med din yoga och att du orkar för jag förstår att det även är tufft! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Ulrika, ja det är nog så för mig också, någon slags känslomässig låsning som jag bara vill bli kvitt, lättare sagt än gjort :) Kram!

      Radera
  3. Så glad att du delar med dej. Helt enkelt.

    SvaraRadera