Faktiskt fri

Jag vaknar sakta med rökelsedoften singlades in i rummet. Jag hör min mans mörka djupa Ohm ljuda länge och jag sträcker långsamt på mig och andas djupt nere i kroppen för att släppa nattens grepp om mig. Det är en favorit att vakna så.
   Igår blev det mycket yoga, två pass, vilket är det optimala för min del, men det känns verkligen i min kropp. Att stå i dandapada i 10 minuter eller längre, det kräver mer än man kan tro. I början skakade hela min kropp. Men nu står jag där. Fast förankrad i mina fötter, utan att spänna någonstans, mjuk i knäveck och lår men ändå stilla och rak i ryggen. Har du testat att "bara" stå? Har du känt att du inte står ut? Här kan vi snacka meditation i stillhet fast man ändå är aktiv i främst sina händer. Och när jag håller händerna i rätt höjd, aktiverar the Tigers mouth, så känner jag energin, den är högst påtaglig. Min erfarenhet både som lärare och elev är att stå stilla, det är något som är väldigt väldigt svårt. För de flesta och därför är det en så idiotsäker position att träna på. Om man nu får uttrycka sig så. För att spänna, det är vad vi är vana att göra, tränade att göra. Men att aktivt stå utan spänning, mmm, finns lite att utforska där. Hitta andetaget och ändå inte kollapsa, det ser hälarna till att du inte gör. Och så släppa ut rumpan, inte dra in den för då tiltas bäckenet, något jag gjort alldeles för mycket. Jag har ökat successivt med tiden i min asana, jag går sakta framåt. I somras stod jag en kvart, men nu behöver jag återerövra den. Den ger stadga åt hela mig och mitt system, jordar ordentligt och får mig att släppa allt möjligt.
   Idag väljer jag lite mjuk och skonsam yoga. När tröttheten dominerar så lyssnar jag. Men jag har varit noga med att gå ut direkt jag kommer från jobbet. Ut och andas, promenera eller som härom kvällen, städa bort växter och möbler från veranda och trädgård. Och sedan gå in och göra  min yoga. Det är en fin ritual, som inte har något av tidspress över sig. Då har jag fått i mig extra gott syre och kan fokusera fint. Jag har nu jobbat heltid i över en månad och jag har inga kvällsgrupper, mer än en enda gång i månaden. Och vet ni, det var så rätt val för mig. Jag orkar på ett helt annat sätt och det som är allra allra viktigast är min egen yoga. Hur ska jag annars orka undervisa och vara sann? Och jag känner mig fri. Faktiskt. Fri. Vad som händer i framtiden, det händer då och inget jag ens funderar på längre. Jag har ingen önskan kring det hela. Det är ovant. Men också skönt. Det är fredag och jag undervisar vårdpersonal i yoga framåt eftermiddagen. Det är ett fint sätt att avsluta veckan. Ha det gott kära vänner!