Fry my ass

Efter en låång resa kom vi fram till ett jättefint hus. Tänk ett hus i Provence och känn associationerna glida in. Alla dem infriades :) Vi har ett vackert stenhus i en lund av gråskimrande olivträd. Vi har en terass med stenplattor och vi har ett rymligt lite svalt hus. Vi eldar och kokar kaffe. Jag bor en liten halvtrappa upp, ett stort generöst rum i blå toner och med ett eget litet badrum i blått. Jag är nöjd. Gick en promenad igår och höll oss vakna tills det äntligen var dags att få sova. Byn är pittoresk så det dånar.
   I eftermiddag börjar kursen och det är inte utan lite pirr i magen blandat med förväntan och längtan. Vi är 25 personer som ska gå kursen och vi har träffat några redan. Och jag läser hos en avlägsen yogavän som bor i London, hur han beskriver sina kurser och hans ord är så träffande utifrån vad vi kommer att få, det är inte direkt något där man blir struken medhårs, det är istället ren medkänsla som kräver något mer av både lärare och elev;
  

Real compassion kicks butt and takes names,
and it is not pleasant on certain days.

If you are not ready for this fire,
then find a new-age, sweetness-and-light,
soft-speaking, perpetually smiling teacher,
and learn to relabel your ego with spiritual sounding terms.

But stay away from those that practice real compassion,
because they will fry your ass, my friend.

Det är nu jag ska få my ass fried :) Följ mig och gå bredvid är du snäll!