Ljud. Så mäktiga. Så bortglömda ibland. I min egen yoga, har jag ljud för olika platser i kroppen. Det har känts som en omöjlighet att på något vis integrera ljudet i kroppen. Inuti kroppen. Det är en sak att göra ljud men en annan att känna ljuden i sig. Jag vet inte hur det är i andra traditioner, men det är en sak att ha mantran, chanter eller annat som låter, det kan ju vara helt underbart, men att känna ljudet. Det är något helt annat. Någon som förstår mig?
För snart 7 år sedan var jag på en helgkurs i Skottland. John Evans, en fantastisk yogalärare som numera helt ägnar sig åt svärdskonst, sjöng en lång chant, den kändes evig och slog också på en trumma. Det var första gången jag kände att ljuden helade mig. Jag kände hur något liksom rättades till inuti mig. Som om min skelettstruktur flyttade sig. Lite lite. Och jag stod stadigt och kände balansen i hela mig. Det var en helt makalös upplevelse och något som jag kan längta tillbaka till. Jag har aldrig varit i närheten av att känna något sådant när jag gör ljud eller sjunger själv. Det är utanför mig. Inte inuti mig. Men jag längtar dit. I morse kände jag något som liknande en slags kontakt med mina organ. Låter det flummigt? Det är det inte, men det låter kanske så. Och jag har full förståelse för dig som går en annan väg, men det här är min väg.
Jag har också gått något som heter Sound Sadhana, som handlar om att sjunga indiska ragas, som långa ramsor där ljudet kommer ur mig. Men faktiskt också i mig. Hur skrovlig jag än låter när jag börjar så kan jag ibland känna ljudet gå uppåt i mig. Inuti. Det är så mäktigt. Det fyller upp mitt huvud. Natasha, har också utvecklat Sound Sadhana till att omfatta Nrtta Sound Sadhana, då vi sjungit våra yogapositioner tillsammans med yogan. Det är nog en av de mäktigaste kurser jag gått, den var helt omvälvande och så här ett år efter jag gick den, kan jag inte ens förstå hur otroligt mycket den förändrade på djupet. Inuti.
Jag intervjuade en blivande måltidsekolog härom dagen på jobbet. Han berättade om undersökningar man gjort av smak och ljud. Att det smakar olika för oss, beroende på vilka ljud som finns runtomkring oss. Man har mätt nivåer i hjärnan och även platser i hjärnan utifrån olika smaker. Och det är inte direkt förvånande att när det är slamrigt och högljutt omkring oss, då smakade maten helt annorlunda. Visst är det spännande? Själv har jag sedan i april använt mig frekvent av olika ljud, eftersom det är vad som är givet av vår lärare. Det är så fascinerande. För varje liten sadhana, så uppstår hundratusen frågor och även små insikter av hur otroligt komplext allt är. Kroppen, sinnet, yogan, ljuden och att faktiskt ta sig vidare. Inuti. Det där som aldrig kan ses på en enda bild men som är all skillnad i världen. Inuti.
En lätt förkylning slog till i natt, samtidigt med minusgraderna. Det gör ingenting. Jag har en ledig helg, ska äta finmiddag med en vän och prata i timmar. Det ser jag fram emot. Och så vara ute i frosten förstås. Önskar dig en fin helg, vad du än ska göra!
För snart 7 år sedan var jag på en helgkurs i Skottland. John Evans, en fantastisk yogalärare som numera helt ägnar sig åt svärdskonst, sjöng en lång chant, den kändes evig och slog också på en trumma. Det var första gången jag kände att ljuden helade mig. Jag kände hur något liksom rättades till inuti mig. Som om min skelettstruktur flyttade sig. Lite lite. Och jag stod stadigt och kände balansen i hela mig. Det var en helt makalös upplevelse och något som jag kan längta tillbaka till. Jag har aldrig varit i närheten av att känna något sådant när jag gör ljud eller sjunger själv. Det är utanför mig. Inte inuti mig. Men jag längtar dit. I morse kände jag något som liknande en slags kontakt med mina organ. Låter det flummigt? Det är det inte, men det låter kanske så. Och jag har full förståelse för dig som går en annan väg, men det här är min väg.
Jag har också gått något som heter Sound Sadhana, som handlar om att sjunga indiska ragas, som långa ramsor där ljudet kommer ur mig. Men faktiskt också i mig. Hur skrovlig jag än låter när jag börjar så kan jag ibland känna ljudet gå uppåt i mig. Inuti. Det är så mäktigt. Det fyller upp mitt huvud. Natasha, har också utvecklat Sound Sadhana till att omfatta Nrtta Sound Sadhana, då vi sjungit våra yogapositioner tillsammans med yogan. Det är nog en av de mäktigaste kurser jag gått, den var helt omvälvande och så här ett år efter jag gick den, kan jag inte ens förstå hur otroligt mycket den förändrade på djupet. Inuti.
Jag intervjuade en blivande måltidsekolog härom dagen på jobbet. Han berättade om undersökningar man gjort av smak och ljud. Att det smakar olika för oss, beroende på vilka ljud som finns runtomkring oss. Man har mätt nivåer i hjärnan och även platser i hjärnan utifrån olika smaker. Och det är inte direkt förvånande att när det är slamrigt och högljutt omkring oss, då smakade maten helt annorlunda. Visst är det spännande? Själv har jag sedan i april använt mig frekvent av olika ljud, eftersom det är vad som är givet av vår lärare. Det är så fascinerande. För varje liten sadhana, så uppstår hundratusen frågor och även små insikter av hur otroligt komplext allt är. Kroppen, sinnet, yogan, ljuden och att faktiskt ta sig vidare. Inuti. Det där som aldrig kan ses på en enda bild men som är all skillnad i världen. Inuti.
En lätt förkylning slog till i natt, samtidigt med minusgraderna. Det gör ingenting. Jag har en ledig helg, ska äta finmiddag med en vän och prata i timmar. Det ser jag fram emot. Och så vara ute i frosten förstås. Önskar dig en fin helg, vad du än ska göra!
För mej är är all mantrachanting Naad - högoktanig vibration. Det är ljud som påverkar och är i mej i allra högsta grad när jag chantar. Så jag kan liksom inte riktigt särskilja det från det du beskriver. När jag chantar är jag i ljudet, i vibrationen. Liksom när jag får vara i gongbad. Återigen tror jag, i min enkelhet, att detta allt hänger ihop. Urljud, som vi använder och som plockas fram i oss vartefter vi är redo.
SvaraRaderaKram och din vänmiddag låter superhärlig!
Jag förstår dig och känner igen det du beskriver. Men att rikta ett ljud till ett specifikt organ, det är en annan "konst" likaväl som att bli helt centrerad av någon annans ljud och vibration, som John gjorde. Ah, det är svårt att förklara. Och att göra;)
RaderaJa det ska bli skönt att få helg! Kram
Ah, så!
RaderaCellnivå på riktigt alltså ;)
Kramkram!
Precis! Ett ljud för hjärtat, ett för lungorna osv :) Deep Deep :) kramen!
RaderaDet låter som du är väldigt avancerad! Kram och trevlig helg till dej också! /I
SvaraRaderaDet är en avancerad teknik och practice, jag är långt ifrån att bemästra det. Kram och tack för dina ord!
Radera