Ni vet när någon ska upp mitt i natten för att resa långt. Och denna någon inte är jag. Och ändå vaknar jag 20 gånger innan klockan ringer klockan 01. Somnar jag om fint sedan när han hade åkt? Nej. Inte direkt. Och seg som sirap när klockan ringer igen, på vanlig tid. Tänker att jag ska ta det lugnt och fint när kvällen kommer. Nej men visst ja. Jag ska ju gå på bio och se en sändning av Hamlet med några arbetskamrater. Jajustja, den slutar klockan 24... Eh, jag tänkte inte riktigt där. Sitter nu och gäspar och undrar hur jag känner mig om sisådär 10 timmar. Vad tror ni? Klarar jag av kvällen? Jag blir så trött på mig själv när jag är överoptimistisk i min planering. Det har tidigare varit mitt sätt att fungera. Få med så mycket som möjligt. Allt är möjligt. Men sedan har lite tålamod, långsamhet och annat smugit in. Och så gjorde jag det igen! Är det någon som känner igen sig, eller är det bara jag som leker tonåring?
Känner igen jätteväl. Jag är ofta optimist men sen orkar jag inte riktigt allt jag har tänkt mig.. Men bara man planerar in lite vila längre fram brukar det lösa sig. Det är kul med aktiviteter också. Kram
SvaraRaderaJa det är ju kul när någon anstränger sig och fixar. Men som tur var lyckades jag sälja min biljett. Helt enkelt för trött, tack och gonatt :) kram
RaderaKänner absolut igen!
SvaraRaderaMen känner också igen det du nämner om att lite långsamhet och klokhet smugit sig in numera :) Så det är inte lika ofta som jag hittar mej mitt uppe i en fullklottrad kalender. Nu har det visserligen varit liiite så i höst, men det har ändå funnit absoluta VILOdagar med jämna mellanrum, tack och lov.
Kram!
Skönt att höra att vi är fler som fungerar på liknande sätt! Ja det måste få finnas vilodagar, ibland mer än annars :) Kram kram!
Radera