måndag 12 oktober 2015

Det har inte alltid varit så här

Ibland tänker jag på att jag har det så enkelt i att jag faktiskt styr mitt liv hur jag vill ha det med min yoga och meditation. Styr utan att jag måste ta hänsyn till småbarn, större barn eller djur. När barnen blir vuxna och flyttar så är det en slags frihet i det. Men det är också vemodigt. Grät en skvätt igår när jag saknade mina barn. Saknade så där in i hjärteroten. Kanske för att två av dem bor i Göteborg och det är inte direkt nära. Inte så att man svänger förbi på en fika. Livet helt enkelt. Men det är också viktigt att tänka på att det inte alltid varit som det är nu.
   Just nu pågår en fototävling i den svenska tidningen Yoga för dig. Redaktionen har fått många bidrag, valt att lyfta några med lite större format, men det är läsarna som röstar. Min man fotografen har skickat in en fantastisk bild på vår första yogalärare, när hon står stadigt mitt i vattnet, den ligger på mitt IG-konto, för den som vill se och kanske gå in och rösta. Men han skickade in en bild till, en bild mitt i vardagen och jag förstår ju själv att den absolut inte får någon topplacering, det är ju inte så man tänker sig yogan. Och man ser ju att majoriteten av bilderna är silhuettbilder, väldigt gärna står man i vrksasana, trädet eller i en krigare. Men här har han fångat vardagen och då kommer jag verkligen ihåg att det inte alltid var lätt att få till det jag ville. Det har inte alltid varit så som det är. För dig som är mitt i kaoset kan det vara skönt att bli påmind om det tror jag. Och ja, jag var mörkhårig på den tiden :)
Bildtexten säger det mesta om vår tillvaro just då:

Det är min son Arvid som vid den tiden alltid gjorde honnör när jag jag lyfte kameran. Mellandottern Lovisa i full färd mot tonåren har inget annat fokus än att få i sig mat. Den äldsta dottern Marie, i övre tonåren har ingen tanke på mat eller yoga, hon ligger kvar i sängen tills hon blir bortsläpad. Annika min fru har ingen annan tanke än den på yoga, hon gör sin träning överallt och jämt. Själv försöker jag få någon lugn stund.

Mvh, fotograf Dan Lindberg

14 kommentarer:

  1. Ha ha vilken underbar bild! Tack för påminnelsen! Den behövde jag nu när det är lite krassligt, har hämtat tonåring sena nätter & allt det andra.. Kram kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja man behöver påminnas, även jag själv, över hur det har varit också! Kram kram

      Radera
  2. Jamen exakt sådär ÄR ju yogan när man är mitt-i-familjelivet! Tror att många tror att man måste dra sig undan för att det ska räknas som yoga, att man måste stänga in sig nånstans och att livet utanför inte får göra sig påmint medan man yogan. Dumt. För så fungerar det ju inte riktigt. Det är när man verkligen kliver rakt in i vardagskaoset med sin yoga, som det sannerligen är yoga - och jag tror att det också är då man verkligen får med sig yogan för livet! Sat Nam
    Härlig bild ♥
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det tror jag också, man tar plats, hur det än ser ut och sedan följer yogan med i livet. Kram kram!

      Radera
  3. Hahaha, så himla underbart. Precis så där är det, livet. Och vilken härlig text - mannen som bara försöker få lite lugn och ro... hahaha!
    Kram Carina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, ja det var inte lätt :) Kram kram

      Radera
  4. Det är en UNDERBAR bild! Så sann! Hälsa maken det :)

    SvaraRadera
  5. Haha, vilken härlig bild! Känner igen mig i det! Försöker komma upp innan barnen för att yoga ibland, men det är inte alltid så lätt när de vaknar vid 5-tiden:) I morse blev det yoga i vardagsrummet medan lillkillen kollade på barnprogram. Inte optimalt att yoga framför TV:n, men jag tänker att det är bättre än ingen yoga alls....Stor kram Helena

    SvaraRadera
    Svar
    1. Allt som blir av är bra vet du väl Helena? :) Kram!

      Radera
  6. Å härlig bild! Precis så är det. Stökiga ungar och våta hundögon som säger att man inte tänker på dem utan bara på sig själv. Sen får man ju höra att "jamen gå och gör lite yoga så blir du så lugn och fin". Man vet ju att det är den rätta vägen. Trots allt! Kramar

    SvaraRadera