torsdag 20 augusti 2015

Skavande

Fnissar nästan för mig själv när jag ser hur härligt jag har mått och hur glada mina inlägg har varit senaste tiden. För idag. Idag är det inte riktigt samma musik i min kropp. Om jag säger så. Inget har varit lätt och enkelt senaste veckan på morgnarna. Trots eller kanske just på grund av att jag jobbat snart tre veckor så har det varit si och så med sömnen. Ingen riktig utomhusträning och till och med yogan har fått stryka på foten några gånger. Egentligen inget jag hetsar upp mig över och mitt eviga mantra att allt förändras finns ju där i grunden. Men det är något med den här yinyogan. Det skaver i mig. Den provocerar mig. Den är bara inte min. Och just därför kanske jag behöver den. Vem vet? Igår somnade jag nästan i en position, hörde ett snarkljud från mig själv och hoppade till, i en annan så kliar det nästan i mitt bäcken och jag vill bara gå hem. Några ställningar går inte riktigt att göra på höger sida. Men så är det ju nästan alltid. Jag är inte ledsen. Jag känner mig mer arg helt enkelt. En känsla jag inte haft på väldigt länge. Det kan ju vara så att jag kommer åt gammal ilska. Eller också skapas det ny :) Jag vill inte in i ilskan. Nej.
   Om jag svär i kyrkan för dig nu så blunda här men det är inte som yoga för mig. Helt enkelt. Och det kanske inte är så konstigt att det känns så, efter 15 år av annan yoga. Min yoga. Shadowyogan har ju som ni vet utlöst massor av gråt och irritation, frid och lycksalighet i mig. Men det här är bara som ett skavsår inombords. Otrevligt nästintill. Jag vet inte om jag gör "rätt", det är liksom lite "gör det som känns bekvämt" och det kanske är bra. För mig som älskar struktur och tydlighet kring vart man ska och framför allt varför känns det som något som hänger i luften. Nej, jag vill inte säga att någon gör "fel" jag vill bara lufta mina känslor inför det här som kallas yinyoga. Jag får en uppfattning av att de allra flesta gör den som en slags stretch för att kunna göra annan yoga. Som något slags töj- och sträckprogram.  Som något slags komplement till annat.
   Du som gillar yinyoga. Vad är det du gillar? Och jag är inte ironisk på något sätt. Jag undrar verkligen. Mindfullness och meditation går ju att öva och finnas i på hundra andra sätt. Och  ja, det är självklart att man kan lära sig av allt, men allt passar inte för alla. Helt enkelt kanske inte något för mig.

12 kommentarer:

  1. Jag tycker det är som en stilla meditation fast det stretar och drar hela tiden. Jag gör det som ett komplement till Ashtanga för att mjuka upp och sträcka ut som du säger. Jag tycker de två delarna behövs för mig helt enkelt. Ingen fara med att du frågar!
    Du ska se att det vänder snart!! //I

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är väl så jag förstått attmånga gör. Alla hittar sitt, vet inte om detta är mitt :) Tack för din pepp!

      Radera
  2. Det jag har.gjort i yinyogan är att stretcha ut mig, inte som annan yoga direkt, mer som skön gymnastik. Långsamt och meditativt. Kram
    M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är nog så för de flesta tror jag . Kram

      Radera
  3. Jag hittade yinyogan när det tog stopp i ashtangan. Har nog aldrig riktigt sett det som en "riktig yogatradition". För mig var det ett sätt att släppa taget & också en inkörsport till mindfulness. Tror det öppnade upp att jag sedan hittade till kundaliniyogan. Jag är väldigt stel i grunden & då är det lättare att ta till sig yinyogan än om man är naturligt vig & inte känner så mycket. För mig måste jag ta till mindfulness för att orka vara i det som känns i kroppen & när man stannar länge är det lättare att släppa taget om det onda. Jag gör inte yinyoga så ofta längre, det ingår lite i den medicinska yogan i ett pass. Har problem med en höft & får sådan värk om jag stannar länge i tex fjärilen. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tror du är ganska typisk, om jag får säga så :) Fjärilen vi gjorde var en variant på den jag gör och jag förstår vad du menar. Kram kram

      Radera
  4. Jag känner exakt likadant med yinyogan. Det är irriterande, frustrerande, jobbigt, utmanande, tråkigt... och därför behöver jag det säkert tänker jag med. Ändå göra jag det inte gärna. För mig blir det mer träning i uthållighet och att stanna kvar trots allt det där, men som sagt, det är inget jag gör med glädje (men som Ulrika skriver ingår det lite i mediyogan som är en del av den yoga jag gör med lärare så jag är tvungen ibland :-) Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kanske, kanske inte. Tänker inte att bara för att man inte tilltalas av något så är det just det man behöver. Det kan vara så, men måste inte, om du förstår mig? Kram kram

      Radera
  5. Hej Annika! Ett av mina favvoämnen :) Jag upplever att Yinyogan lugna räfflorna i mitt sinnet (Vrittis), och den är en fenomenal förberedelse för meditation! Det är också en perfekt bro mellan meditation och en mer fysiskt utmananande yoga (som jag tycker Shadowyogan är). Yinyogan introducerar oss på ett mer mjukare sätt till våra naturliga gränser i kroppen. Om vi ​​pressar oss utanför våra gränser, i en fysisk yogastil/asanas, eller lever ett liv som är konstant yang (alltid aktiv); då går vi in för mycket i yang, (tejas, brinnande energi) snarare än att bevara (ojas). Å andra sidan, om vi drar oss tillbaka för mycket (inte ens undersöker positionerna i vår hathayogan) eller lever i en alltför passiv livsstil, då börjar vi vara på väg bort från livet och är inte närvarande i nuet. För mycket yin eller för mycket yang skapar obalanser i oss - vi ska mot "tao" eller i yogafilosofins "sattva gunas". Men motsatserna samexistera sida vid sida och vi måste lära oss att förhålla oss till våra gränser för att vi ska leva våra liv i balans.

    Du vet ju att yogan handlar ju om att bli medveten om de faktorer som man har i sitt liv och hur de påverkar oss genom våra asanas/positioner. Yinyoga ökar vår förmåga att uppnå en högre sensorisk medvetenhet och förmåga att identifiera i väldig detalj exakt var våra stressorer ligger i kroppen och även hur man kan arbetar på att minska trycket och spänningar med mycket små förändringar. Detta för att prana ska kunna röra sig mer fritt och minska stressen i kropp och själ..

    Blir fundersam att du skriver att du får placera dig i positionen på ett det sätt som känns mest bekvämt...inte undra på att du somnar...då hamnar du ju i restorativ yoga (inget ont om det men det är ju inte du signat upp dig för). Som yinyogalärare måste du ha kunskap om/och veta vad du vill att positionen ska göra/vilken meridian som aktiveras och därmed vilken känsla som kan komma upp, så du kan guida eleverna rätt i positionen....vilket inte då ska innebära att man somnar. Å så måste det finnas en metod att rikta/röra energin. Hoppas du hittar in i yinyogan! Kram Annelie


    SvaraRadera
    Svar
    1. annika23 augusti 2015 10:24

      Oj, det var en lång kommentar, det kräver ett långt svar :)
      Vi har ganska olika syn på vad yoga är och varför vi gör det, märker jag. Först, jag går i en yinyoga/restorative så jag tror verkligen att jag fått det jag skrivit upp för. Det har jag inte varit tydlig med. Jag tror att varje lärare har sin ingång och sitt sätt att lära ut, när det är dags för olika saker. Ingen skugga ska falla på den jag träffat två gånger.
      Jag gör yoga för att energin ska löpa fritt i mina kanaler. Gör den det så är det dags för att kultivera den. Vad jag förstår har du inte gjort Shadowyoga på ett antal år och har väl i prinicp bara mött Zhander en gång. För mig som tränat i 9 år för honom på många olika kurser finns naturligtvis en annan ingång. Förutom Zhander och Emma har jag tränat för 5 andra Shadowyogalärare och det är ju som med all annan yoga, det handlar väldigt mycket om den som undervisar också. Det har varit allt ifrån tufft och hårt till väldigt mjukt. Samma rörelser, men ändå så beroende på den som står längst fram. Det har också lärt mig att det är läraren som är huvudsaken egentligen. Att sedan följa Z och E vidare, att träna Nrtta Sadhana, där grunden är Shadow, då uppenbaras andra mönster och varför vi gör det vi gör i grunderna i Shadow som kan upplevas som hårda fysiska, mest för att vi har så många blockeringar och hinder. Jag har ju haft det själv och har ju ändå fått ut så oerhört mycket av den andliga disciplin som följer med den yogan. Att få mudras som hänger ihop med hela kroppen och som känns just där det ska utan att man gjort något fysiskt tufft egentligen, det är utmanande. Ställer allt på ände :) Ja du vet ju, jag är så oerhört tacksam över att ha dessa lärare i mitt liv, allt har förändrats tack vare dom och deras enorma kunskap och erfarenhet, Zhanders förmåga att se exakt varje person var de befinner sig och sedan ge asanas/små vinyasor eller olika mudras och pranayamas till varje individ. Det är unikt och något jag tackar för varje dag. Det du skriver om yin, att det identifierar "stressorer" låter väldigt västerländskt och något som säkert är perfekt för dig, som har så mycket vata i sinnet. För andra har jag förstått att det är precis tvärtom. Som vanligt är det viktigt att hitta rätt för just sig själv.
      Du delar också upp tillvaron, kroppen i yin, yang. För mig är det hela tiden en sammansmältning, att ha både yin-yangkanaler på olika ställen i benen till exempel, handlar om var du riktar energin och faktiskt var du låter din andning flöda. Det handlar också om varifrån du drar och styr andetaget i kroppen. Jag har sett de mest fantastiska demonstrationer av det och det är vad jag sedan förvaltar på mitt golv. Samma asana kan alltså främja båda delarna av energin.
      Eftersom jag har en yoga som är min andliga disciplin var det kanske dumt att hoppa på något annat bara för att testa, det skyller jag min eviga nyfikenhet och kunskapstörst på. Inget annat. Och som sagt, några gånger, vad säger det? Ingenting egentligen, jag fortsätter att utforska, så får vi se var jag hamnar
      Namasté

      Radera
  6. Oj säger jag med till din långa kommentar ;) Jag tror för min del inte att vi har så olika syn på yoga alls. När jag skrev om yinyogan så skriver jag utifrån den traditionens språkbruk; alltså utifrån taoismens yin och yang begrepp. Då är det vissa energikanaler som är mer yangkanaler och andra mer yin, de är kopplade till yinorgan som ansvarar för odla och bevara, respektive yangorgan som ansvarar för mer aktivitet i kroppen. Där krockar det lite med Hathayogans språkbruk. Å jag har all respekt för Shadowyogan och dess lärare...(?). Yinyogan är även kopplad till den forskning som är kopplad till bindväv och fascias och därmed använder man begrepp som stressorers (se Dr Motoyamas forskning...sedan finns det en fransman som gjort fantastiska filmer...kommer just nu inte ihåg hans namn). Stressorers ses som fysiska, emotionella och mentala (vrittis/vata). I yinyogan använder man sig endast av sittande och liggande positioner för att det är i det områden där vata, enligt ayurveda, har sitt ursprung (bäcken, höft, nedre delen av buk, ljumskar, ben) och det innebär att alla i en yinklass arbetar med sin vata, avsett om de har vata i sin konstitution eller inte (det är också där den största ansamlingen av bindväv och fascias finns). Jag har förövrigt pitta som framträdande dosha i min konstitution :) Utforska tror jag på och du och jag är, på våra lika eller olika platser, säkert precis där vi ska vara idag ;) Namaste hälsar Annelie

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja du, här kan vi fortsätta i all evighet :) skrivna ord kan lätt tolkas både hit och dit. Avslutar därför bara med att jag vet att du är dominant i Pitta i din konstitution men skulle sätta en ganska stor slant på att ditt sinne är väldigt vata. Om du träffade min Vijayy Vaidya. Men det är en annan diskussion. Lev väl!

      Radera