Vi äter middag hos goda vänner och kommer hem lite sent. Jag är så lättad. Jag kan göra sådant nu för tiden på kvällarna. Jag behöver inte syssla med administration och mail eller undervisning när jag åker från jobbet. Många säger till mig att de inte fattar hur jag har kunnat jobba så mycket. Jag fattar det inte själv, ärligt talat. Även om man sysslar med det man älskar så blir man trött om det blir för mycket.
Vi kommer hem och jag är varm av allt skrattande och alla diskussioner, tar en kall dusch och ställer mig på balkongen i min nakna prakt. Andas. Himlens alla stjärnor är så nära och träden är bara silhuetter. Och jag är på något konstigt sätt mitt i allt och ingenting. Jag andas och jag finns. Jag är en del av alltet. Stjärnorna kännas hoppfulla och den halvmörka natten känns som ett löfte. Jag har lyssnat till mitt inre. Min lärare sa att allt skulle förändras om jag gjorde det. Och det är sant. Helt sant. I smått som i stort. Och att inte vara bokad varje kväll varje vecka, det är en enorm befrielse just nu. En gång i månaden kommer jag att träffa min lite större yogagrupp och det ser jag fram emot, det kommer aldrig någonsin att kännas betungande eller inkräkta på min egen yoga. Jag är fri.
Jag står kvar på balkongen. Lyssnar. I mörkret hör jag några blad som rasslar. Något djur som traskar nere i trädgården och en fladdermus syns en sekund i mitt synfält. Jag är. Det finns alltid ett ljus i tunneln. Ett ljus inombords att förvalta.
Vi kommer hem och jag är varm av allt skrattande och alla diskussioner, tar en kall dusch och ställer mig på balkongen i min nakna prakt. Andas. Himlens alla stjärnor är så nära och träden är bara silhuetter. Och jag är på något konstigt sätt mitt i allt och ingenting. Jag andas och jag finns. Jag är en del av alltet. Stjärnorna kännas hoppfulla och den halvmörka natten känns som ett löfte. Jag har lyssnat till mitt inre. Min lärare sa att allt skulle förändras om jag gjorde det. Och det är sant. Helt sant. I smått som i stort. Och att inte vara bokad varje kväll varje vecka, det är en enorm befrielse just nu. En gång i månaden kommer jag att träffa min lite större yogagrupp och det ser jag fram emot, det kommer aldrig någonsin att kännas betungande eller inkräkta på min egen yoga. Jag är fri.
Jag står kvar på balkongen. Lyssnar. I mörkret hör jag några blad som rasslar. Något djur som traskar nere i trädgården och en fladdermus syns en sekund i mitt synfält. Jag är. Det finns alltid ett ljus i tunneln. Ett ljus inombords att förvalta.
Så härligt att läsa, och så sant det där att ta bort det som tröttar. Även om det är roligt. Jag har bestämt mig för att inte ha några meditationsgrupper i höst. Jag orkar inte, känner mig tömd och att jag inte har så mycket att ge just nu. Det är skönt att ha fattat det beslutet.
SvaraRaderaEgentligen är det ju helt knäppt att vi proppar livet så fullt med måsten så vi knappt hinner andas. Vem tvingar oss till det? Varför tror vi att det är bra?
Jag funderar på om det inte är "Alla kungens hästar" som - milt men bestämt - har puffat in mig i det tillstånd jag är i nu; som att du blev lite sjuk när du läste den...
Fortsätt att njuta av din frihet och ha det bra!
Kram Carina
Det kan vara boken, jag är helt seriös! Och ja, tänk att man bokar upp sig på det man gillar tills det tippar över kanten och man blir som du, bara tom. Varm kram!
RaderaFörst IDAG fick Alla kungens hästar i min famn, den kom på irrvägar innan den nådde mej, men nu, nu! Och jag hoppar till att den dyker upp här i en kommentar :)
Radera♥
Hoppas du tycker om den!
RaderaKänner igen ditt uppbokade liv och tänker på flera av mina yogalärarkollegor, mycket administration blir det. Skönt att du är nöjd med din nyvunna frihet och jag blir lite avundsjuk även om jag älskar att undervisa. Kram
SvaraRaderaJa jag älskar också att undervisa, men man måste orka. Det finns en tid för allt tänker jag. För mig var det dags att göra så här, för dig ser det annorlunda ut. Kram
RaderaDet känns ändå hit att du andas ut - och in - nu! Som om något verkligen lättat och du "ställer dig på balkongen i din nakna prakt", magiskt!
SvaraRaderaOch jag känner igen känslan av frihet, att ha vågat(!) skaka av sig bundenhet och sett till att backa i undervisningen. Vi vinner på det. Alla gånger. Om man nu kan tala om "att vinna", men jag tror du vet hur jag menar?! Vi ska leva också - så har vi mer att dela med oss av sen också.
Sat Nam - ja sannerligen, du är sann!
Varm Kram!
Ja precis, det vara inte enkelt att skaka av sig de inrutade och planerade faktiskt. Sat Nam min vän och varma kramar!
RaderaSå fint att läsa.
SvaraRadera❤️️
RaderaJag blir varm i själen av att läsa det här. Vilken fullträff din förändring har blivit.
SvaraRaderaMin mamma gjorde en liknande förändring i sitt liv i våras. Hoppade av den fullbokade kalendern, även om det för henne också var saker hon älskar.
Och jag såg nu på resan i Serbien hur hon fullkomligt strålade av livsenergi igen.
Den där friheten är så viktig! För själen.
Så älskar jag att du stod naken på balkongen under stjärnorna!
Och bara var en del av det som är större än oss alla.
Livsnjutande känns det som.
Kram!
Vi behöver förändra ibland, även bland det vi gillar tror jag. Det är lätt att det rullar på och sedan kan det vara svårt att backa.
RaderaOch ja, jag älskar nakenheten helt enkelt :)
Kramar!
Så härligt för dig Annika!!! Så fint beskrivet! Ser fram emot att bli ledd i yogan av dig nästa vecka! Ska också se till att beställa boken "Alla kungens hästar"! Började på ridskola i måndags, red mycket som liten & nu är det dags igen:) Ser fram emot att lära mig ännu mer om mig själv:) Vi kan nog lära oss väldigt mycket av hästar och andra djur...Stor kram till dig från Helena
SvaraRaderaÅh va härligt Helena! Ja vi ses snart. Varm kram!
Radera