söndag 16 augusti 2015

Ventilen

Ibland kan jag tänka på att människor kokar över så lätt, irriteras och blir arga. Sedan slås jag av att de förmodligen inte har någon ventil. Inget sätt som de hittat som gör att de kan slänga ut skräpet inombords. Så fylls jag av en enorm bubbla av tacksamhet över alla mina "strider" med mig själv, alla liter tårar jag gråtit och allt annat som jag rensat ut. Via min yoga. Främst den. Meditationen fungerar inte på det viset. Inte för mig. Den stabiliserar och grundar men det är själva yogan som i rörelserna väckt saker till liv, knutit upp knutar och låtit energi och annat få flöda som det ska. Det har sköljt rent i kanalerna och det som legat där och växt till något annat ibland, det har helt enkelt spolats ut. Med buller och bång ibland. Ibland med tysta suckar av frid. Det finns ingen mall, det finns inget bästa för alla men det finns något för alla. FÖR alla. Det gäller att hitta sitt sätt, sin väg, sin ventil. Och för den som inte yogar, finns det massor med andra sätt att sköta om sitt inre på. Att vårda sin mentala hälsa, sin andlighet och sin själ. Jag vet. Kanske låter jag överdrivet högtravande för dig. Men för mig är det sanningen. Och jag som har haft ett mycket hetare temperament slås också av hur mycket av det "temperamentet" det är som styrts av annat än mig själv. Som styrts av andras illamående. Ju mer jag tittar inåt, ju tydligare blir det vad som är mina gränser utåt. Vad som är okay. För mig. Och vad som inte är det. Och hur jag löser det det. Jag kan inte nog tacka för att jag tog mig in på den här vindlande vägen som stavas yoga. Hur ser din ventil ut? Pyser du ut allt eftersom eller exploderar du eller vänder du helt enkelt allt det där ryggen, för det är inte ditt? Jag tänker på alla vardagssituationer när det man inte styr över klättrar över huvudet och vill in. Vi behöver vårda vårt inre, precis likaväl som allt annat i tillvaron där vi vill ha det rent, snyggt och behagligt.

6 kommentarer:

  1. Jag skriver under på det här!
    Mitt heta temperament och min längtan efter att vinna strider är liksom inte så närvarande längre. Inte heller oron över det jag inte kan påverka.
    Det är tack vare yogan, på så många sätt.
    Ännu en vacker gåva!

    Inte ett dugg högtravande!
    Vi har alla möjligheten att hitta våran ventil, för vårat och andras välmående.

    Kram!

    SvaraRadera
  2. Jag håller också med. Det är när jag genom yogan upptäckt min kropp...att det faktiskt inte är så ful och okunnig som jag trodde...ja, det är då jag liksom pyst ut mina irritationer. Det gör jag fortfarande. Så bra du skriver! Det där om andras illamående sitter också där. Helt klart. Kramar i massor

    SvaraRadera
  3. Jag yogar ju inte, men har mediterat till och från i många år. Det, och att leva, att vara andligt sökande, att lägga ihop två och två och tycka sig börja förstå lite grann hur saker och ting hänger ihop - om man väljer att se det - har gjort att jag verkligen väljer mina strider. Det mesta angår mig inte tycker jag, alltså sånt som händer nära och runtomkring mig. Däremot är det svårt att inte uppröras över läget i världen och hur vi lever och allt det där stora. Det är svårt att inte tycka synd om människorna, men det är skönt att inte uppröras av allt det där småaktiga, oviktiga utan bara låta det skölja över och förbi.
    kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det finns ju olika vägar att gå för att nå vidare. Jag har svårast när fruktansvärda saker händer i världen, maktlösheten är värst. Då gäller det att verkligen uppbåda sin tacksamhet för att leva här och nu faktiskt. Kram!

      Radera