Det där med relationer. Man kan styra så mycket mer än man tror. För sin egen del. Jag är känslig. Jag är stark. Jag har sällan varit mitt emellan. Blyg som barn. Kaxig som tonåring. Tuff som ung vuxen. Och nu är jag cool. Om jag får säga det själv. Att jag tagit mig hit. Och med cool menar jag att jag städat så mycket i mitt inre att annat börjar formera sig. Att jag faktiskt släppt taget på alla gamla skoskav. Att jag helt enkelt klivit ur de där trånga skorna. Ibland dyker det upp något som får mig ur jämvikten, men det är högst temporärt. Jag har min egen metod i att släppa ältande och suckande tankar och halkande i små lerpölar. Jag tänker så gott jag kan om de som jag upplevt som svåra och som inte varit snälla mot mig. Känns som en omöjlighet när man börjar men efter hand så går det bättre och bättre, till slut känns det fint att tänka på den människan som funnits där under ytan. Jag får alltid ett svar. ALLTID. När jag väl är där i min tanke att det blåser fria vindar runt tankarna på den människan som jag haft något ouppklarat med, då kommer svaret. Förra veckan kom det fram en person till mig som jag inte sett på flera år och bad om ursäkt för det som hon varit delaktig i när jag blev nästintill utfryst på ett ställe. Jag blev så glad. För den ursäkten var äkta och hennes ögon tårades. Jag hade aldrig förväntat mig det men så blev det.
En person på jobbet som blev urförbannad på mig för något som jag faktiskt inte hade gjort kom sedan efter några veckor springande och log och sa också en ursäkt. Och jag tror att det jag försökt göra i min tanke har spelat roll. Jag har om inte annat, fått mig själv att släppa taget om det jag upplevt som oförrätter och även känna frid och lugn. Att man minst är två i en relation är ju självklart, jag pratar bara om min del. Den som jag kan påverka och förändra. Andra får ta ansvar för sig. Det dröjde länge innan jag insåg det med full verklighet också. Att alla har sitt ansvar. Sin vilja till det ena eller det andra. Det är helt enkelt befriande. Det är i tanken det sker!
En person på jobbet som blev urförbannad på mig för något som jag faktiskt inte hade gjort kom sedan efter några veckor springande och log och sa också en ursäkt. Och jag tror att det jag försökt göra i min tanke har spelat roll. Jag har om inte annat, fått mig själv att släppa taget om det jag upplevt som oförrätter och även känna frid och lugn. Att man minst är två i en relation är ju självklart, jag pratar bara om min del. Den som jag kan påverka och förändra. Andra får ta ansvar för sig. Det dröjde länge innan jag insåg det med full verklighet också. Att alla har sitt ansvar. Sin vilja till det ena eller det andra. Det är helt enkelt befriande. Det är i tanken det sker!
Som jag behövde dessa ord idag! Det kändes som om du skrev till mig, har två personer på nya jobbet som tydligt visar att jag inte är önskvärd som t ex inte hälsade i morse. Känner att jag ska prova det du skriver och göra min del, mer kan jag inte göra. Fast en ursäkt för utskällningarna-ja, två på en dag-vore inte dumt... Tack för rätt ord till mig precis idag 😉 Kram!
SvaraRaderaÅh Lotta, jag hoppas du hittar rätt i dig själv. Andra kan man som sagt inte styra, därmed inte sagt att det är ok någonstans det folk gör som sårar. Men du vet vad jag menar :) Kramar!
RaderaJag vet. Men det är så svårt!
SvaraRaderaJätte! Men övning ger färdighet har jag upptäckt.
RaderaJag känner igen mig så mycket i det du skriver och som vuxen och med lite mer livserfarenhet väljer man sina strider. Det är liksom inte lika viktigt längre på något vis.
SvaraRaderaNej, det är faktiskt helt annorlunda och något kommer med åldern, jag är säker. Kram!
RaderaUsch jag läser Lottas kommentar och hoppas som du att hon kan vara stark i det. Ja mycket ligger hos en själv och tankarna, då förändras verkligheten. Så lätt att säga det men så mycket svårare att göra. Jag har väldigt sällan fiender men jag har lite som ligger och skaver märker jag när jag läser här och förändringen börjar med mig. Tack för påminnelsen och kram.
SvaraRaderaJa det är tråkigt, något alla kan råka ut för utan att precis ha uttalade fiender. Ibland blir man illa behandlad utan att man ens förstår varför. Så har det varit i mitt fall och det är hemskt. Folk kan få för sig vad som helst ibland och frågar inte och så växer olika sorters uppfattningar och sätt fram. Titta på hur mobbning fungerar bland barn. Det är ingen skillnad mot vuxna. Och återigen, det är ju aldrig någonsin ok, men däremot kan man arbeta med sin egen sinnesfrid och det jag främst menar med mitt inlägg, Inget annat. Kram kram
RaderaSå bra skrivet, tack! Ett ständigt inre arbete som ger så mycket i det långa loppet. Jag har nosat lite på Byron Katie och hennes the Work. Hennes metod verkar likna lite din. Kram Lisa
SvaraRaderaJag kanske har det från henne?! Läste en bok av henne för ganska länge sen :) Kram
RaderaKramar :)
SvaraRadera/Annelie
;) Kram kram
Radera