söndag 31 maj 2015

Obeskrivlig yoga och Mors Dag

Jag längtar efter min yoga när jag går och lägger mig. Jag längtar när jag vaknar. Den är tuff. Det gör ont i höften igen, men jag gör. Och på något obeskrivligt plan så är den obeskrivlig. Ni vet. Den gör mig så otroligt gott. Jag stod en halv sekund i min armbalans i morse och det sköljde över mig en visshet, ja jag kommer att klara den. Och jag ska träna varje morgon, varje kväll. Nu är det min tid. Nu är det dags.
Och så Mors Dag idag. Dagen med så mycket längtan och saknad. Det spelar ingen roll att det är länge sen jag såg min mammas mjuka ansikte och hörde hennes röst. Jag saknar henne mer ibland. Som vi alla gör som mist någon nära. Idag är en sådan dag. Å andra sidan så gläds jag åt att min mans mamma lever. Att vi har tre barn som har köpt ett persikoträd till mig och att vår äldsta dotter är tvåbarnsmamma nu för tiden. Det är lite svårt att ta in. Och när det liksom blev Mormors Dag idag också, jag fick paket från treåringen med egenhändigt pärlade skönheter. Det räcker så. Och så lite rabarberpaj och kaffe på det. Välfärd som det stavas för mig.

10 kommentarer:

  1. Härligt. Det låter helt perfekt. Jag gladde mig åt att äldste sonen kom ihåg att ringa från Norge, och att reservsonen skickade ett sms - "för du är ju liksom min extramamma". Sånt värmer.
    Carina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det värmer. Jag är ju liksom också en extramorsa till vår äldsta :) Kram!

      Radera
  2. Så fina pärlplattor och jag är imponerad hur du kämpar på med din yoga. Kram

    SvaraRadera
  3. Åh, vilken härlig morsdag! Kram

    SvaraRadera