onsdag 6 maj 2015

Som vi alla egentligen är

Jag har fått en del förfrågningar om att föreläsa om min bok! Det är så otroligt roligt och jag hoppas alla planer går i lås. Jag arbetar tillsammans med en översättare för att få boken läsbar på engelska också. Och ibland undrar jag vad jag sysslar med. Jag kan få en känsla av att jag försöker promota mig själv, att jag överdriver eller att jag ska tagga ned lite. Vet inte om det är jante som sitter på axeln eller om jag hukar inför mig själv. Inför det jag har åstadkommit och att det inte finns något rätt eller fel i det. Min historia är ju min. Varken större eller mindre än någon annans. Men jag tvivlar ändå fortfarande ibland. Så fick jag det här mailet i min e-post:

Hej Annika!
Jag har precis läst ut din bok ”En aning om yoga” och vill tacka för att jag fått följa med på din ”yogaresa”.
Jag har själv yogat i tio år. De sista åren har jag tyvärr drabbats/ådragit mig en del skador i yogan, som gjort att jag fått ”backa rejält”. Tidigt i våras var jag på väg att lägga ner yogan, den var bara jobbig, motsträvig och gjorde inte min kropp gott, kändes det som.

Mitt i detta hittar jag din bok! Och läser – korta avsnitt varje dag. Och tar in allt! Äntligen hittar jag en beskrivning av yogan –som den är i vardagen. Vad yoga ÄR, och KAN vara … Din yogaresa blev en aha-upplevelse för mig på många sätt!

Så, jag fortsätter yoga, men med självrespekt, med mindre prestation och med mer ödmjukhet.
Tack – det var du som fick upp mig på mattan igen!

Namaste!

Och då är det värt det.  När en människa kan skriva så här. Alla negativa och nedåtpeppande tankar ska jag härmed förpassa till papperskorgen. Jag vill vara så stor och skimrande som jag är. Som du är. Som vi alla egentligen är. Vågar du vara i din fulla potential? Vågar du ta plats och göra det du är bra på? 

19 kommentarer:

  1. Åhh vilket fint brev & det är klart att du ska glänsa, blomstra & vara stolt över det du har åstadkommit. Heja dig!! Om det känns svårt så tänk att det är i yogans namn, att du har en viktig uppgift som ambassadör i yoga. Jag har blivit bättre på att våga stå upp och ta min plats men det finns mycket mer att jobba på. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack. Och ja, du har rätt, en ambassadör för yogan, det tycker jag om! kram

      Radera
  2. Sådana mail ska man spara och sedan läsa de lite mer regniga dagar tycker jag. Jante är vad jante är men visst ska man vara glad och stolt när man presterat något bra?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är klart man ska vara stolt, men oftast gäller det liksom alla andra och inte mig :) Kram och tack för dina rader!

      Radera
  3. Du är så värd detta fina mail!! Och åh så gärna jag skulle vilja höra dig tala om din bok!!
    Och vad gäller dina frågor i slutet av inlägget kan jag bara säga: jag jobbar på det! ;)
    Kram till dig!

    SvaraRadera
  4. Men alltså ös på!
    Sopa bort jante eller vad det nu kan vara.
    Du har så otroligt mycket fint att dela med dig av!

    Kram!

    SvaraRadera
  5. Ps. Om du föreläser närmare mina trakter så kommer jag galopperandes!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh tack! Jag ska försöka ösa på! Och tänk om det skulle hända? att jag reser runt och föreläser??
      Kramar!

      Radera
  6. Hoppas att du kommer till Skåne! Jag kommer! KRAM Heléne

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh det hoppas jag också! Verkligen! Kram kram

      Radera
  7. Du är en sann inspiratör och yogaambassadör, keep up the good work, fortsätt tro på dej själv och stråla som bara du kan! "Du vet väl om att du är värdefull. Att du är viktig här och nu. Att du är älskad för din egen skull. För ingen annan är som du."
    Sat Nam!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh tack Nina! Ja jag vet ju det där, men det är inte alltid det är förankrat inombords ändå. Sat Nam! Och kramar!

      Radera
    2. Nina, alltså det där universum... jag har ett inlägg på G som bygger på just de där stroferna ur psalmen...

      Radera
    3. Det vill jag läsa!

      Radera
  8. Vad glad jag blir för din skull, både för föreläsningar och för alla fina ord du får om din bok. För den är ju så viktig och annorlunda. Och när jag läser om dig känns det så självklart att skriva att du självklart ska lysa och ta plats och varför inte framhäva sig själv? Klart man ska egentligen!! Men sen när det gäller sig själv... Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Lotta, dina ord värmer! Och ja, jag tränar mig på att ta mer plats, men som du säger det är liksom självklart för alla andra än för en själv :) Jag är ju också uppfostrad så... Kram!

      Radera