Var är balansen?

Knappt kommit hem från yogakursen rent mentalt. Kantig och stel i hela kroppen. Långt till golvet där jag tidigare lagt ned huvudet. Nåja. Det kommer tillbaka. Reste en kortis till stan där två av barnen bor. Sov hos dottern, fikade, åt gott och pratade i timmar. Man behöver det ibland. Båda två. Tog sedan flyttbilen med min son upp igen på lördag morgon. Vi städade ur ett förråd och han körde ner ett lass grejor igen. Jag föll ihop i soffan på kvällen och där var jag kvar... typ hela söndagen. Som tur i oturen var regnig. Jag bara låg ner och lät min man koka kaffe och ge mig lite service. Och så imorse. Segare än seg men det är bara att göra. Min nya sadhana är så oerhört tuff rent fysiskt för mig men den löser upp allt i mina höfter. Jag kan känna det efter varje gång, trots att jag inte kommer ner i allt. Armbalanserna har trätt in i mitt liv igen och plötsligt vill inte riktigt kroppen. Jaja. Jag undervisar hela maj ut och det är inte utan att jag börjar känna att jag längtar efter lediga kvällar. Jag också. Men än finns det mycket som ska hinnas med. Jag andas djupt men dricker ändå en kopp kaffe till. Det var det där med balansen...