Vad har jag lärt mig? Egentligen?

Jag har varit och är så trött. Min kropp är stel och ovillig. Hostan från helvetet har dragit igång. Inatt hostade jag hela tiden. Jag måste vara på jobbet idag, annars hade jag vilat mig hemma. Och ja, jag vet, ingen måste väl egentligen något, men just nu är det ännu krångligare att inte vara med på allt jag planerat in än att vara här.
   För att vända blicken lite och hitta tillbaka till min mjukhet och energi började jag summera lite igår. Två veckor återstår av min yogatermin, sedan stänger jag min dörr för sista gången. Det har påverkat mig mer än jag trott. Jag har trots allt undervisa i yoga väldigt mycket. Jag har haft hundratals klasser och mött hundratals av människor. Faktiskt. Under min undervisningsbana. Stora klasser, små klasser och individuella möten. Vad har jag lärt mig?

• Alla kroppar är vackra. Alla äger en egen skönhet.
• Alla har en egen inneboende energi som man behöver vägledning i att rikta.
• Jag kan se när energin rör sig i olika kroppar. Jag kan faktiskt SE den. Ibland i form av en färg där hindren sitter.
• Flexibel eller stark, spelar ingen roll, du kommer att möta det som är just ditt motstånd och det ser självklart helt olika ut. 
• Andetaget är nummer ett. I alla lägen och alltid. I livet. I yogan. 
• Att styra sitt andetag ger dig en egen besittning av din kropp och ande.
• Att dra ned andetaget så det blir djupt, smalt och lugnt och går via näsan är den bästa hälsofrämjande saken du kan göra för ditt välbefinnande.
• Allt förändras. Kroppar. Inställningar. Hinder blir till prispallar.
• Om man helhjärtat satsar på sin yoga så kommer man inte alltid att må optimalt. Skräp rensas ut. Alla har blockeringar eller hinder, det går inte att komma undan. Å andra sidan  - vem vill behålla det?
• Alla hamnar någon gång i yogan där tårarna rinner, låt dem rinna, det är en god energi när man släpper på motstånd och annat som suttit fast. Ta emot och släpp.
• Alla brukar också till slut hamna i ett skrattande som är ett djupt bubbel inifrån och ut. Välkomna det också.
• Inget varar för evigt. Har man skador så läker de. Har man motstånd så pulvriseras det till slut. Och är man på topp får man vara vaksam för snart går det åt andra hållet. Det är helt enkelt så universum fungerar. Inget att hänga fast vid eller grubbla över. Bara viktigt att veta var på pendelns svängningar man är just nu.
• Om man börjar på yoga helt ensam så är det i mina ögon det  optimala. Jag har sett att de som börjar med en vän oftast inte tar dialogen i undervisningen. De pratar redan med någon. På det sättet undanhåller de frågor som alla är betjänta av.
• De som frågar är också de som hittar sin yoga snabbast.
• De som kapitulerar inför motståndet tar sig vidare med stormsteg. Oavsett hur själva asanan ser ut eller var det sitter. Det är betydelselöst egentligen.
• De som litar på sin lärare, tar sig längre än de trodde var möjligt.
• Den som vågar fråga, hjälper också sin lärare i utvecklingen.
• Det är alltid tvåsidigt att undervisa i yoga.
• När jag undervisar gör jag alltid alltid mitt allra bästa. Det betyder att jag haft träningsvärk i kroppen de flesta dagar i veckan.
• Alla kan yoga. På sitt sätt. Alla kan inte göra allting. Det betyder ingenting.
• Man måste ta sig själv seriöst om man vill utöva yoga, det finns ingen genväg.

Jag slutar som sagt inte att undervisa. Jag byter format. Men att ge upp sitt egna ställe som jag nu gör, det har nästintill varit en egen kamp jag fört med mig själv. Och ändå är jag nöjd med beslutet. Det betyder inte att det inte smärtar.  I hjärtat. Men ändå vilsamt i själen. Två veckor till. Men kunskapen den bor i mig och jag är så oerhört tacksam för allt jag lärt mig av mina elever och alla frågor. Jag traskar vidare.