fredag 15 maj 2015

Fundersam

Det är vackert men lite kallt. Jag är tröttare än någonsin, vill inte skriva det men så är det. Hostan dånar och jag låter för första gången all trötthet komma fram. Tror den har legat där inunder så länge. Det är ingen slump att jag blivit sjuk flera gånger den här våren. Jag måste sakta ned. Och jag är på god väg. Vill inte att det ska bara vara trötthet och nedslående inlägg här men jag är ju där jag är. Jag är inte ledsen, men jag är fundersam över att jag har en så stor tendens att köra över mig själv, i olika lägen. Först genom hur jag tränade min yoga, när jag nästan yogade ihjäl mig och så genom att undervisa så mycket. Tänker att allt till slut landar i att jag ska ta hand om mig själv fullt ut. Vi äter frukost i lugn och ro och förbereder oss för att åka på begravning i södra Sverige. Livet och döden, ständigt närvarande.

10 kommentarer:

  1. Jag hoppas du blir pigg nu när du lyssnar på dej själv. Och jag tycker det är bra att du skriver precis som du mår, man måste inte försköna.
    Varm kram!
    /M

    SvaraRadera
  2. Det är viktigt att vi vågar vara där vi är. Oavsett hur där:et ser ut! För det är ju litegrann som du själv skriver, att vi är rätt duktiga på att dölja tröttheten och tyngden på gaspedalen. Så rå om dej nu och vila allt du kan! Kram och kraft!

    SvaraRadera
  3. Känner igen, som du vet & jag behöver också sakta ner men jag ska bara... Uppskattar att du är ärlig & äkta. Kram & sköt om dig & vila!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack rara du och jag vilar, hoppas du också får till det! kramar

      Radera
  4. Här är en till som känner igen sej. Vila nu och var rädd om dej! /i.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi är nog många tyvärr :) Kram och tack!

      Radera
  5. Tänk att det ska behöva ta så lång tid innan man fattar. Jag känner också igen mig. Krya på dig nu och var riktigt rädd om dig.
    Kram Carina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Carina! Ja vi följs åt du och jag :) kram!

      Radera