Jag ska träna!

Den yogakursen jag var på för två veckor sedan, den var tuff. Tuff mentalt. Tuff med ljud och annat som jag aldrig gjort förut i min yoga. Som krävde en annan koncentration. Men  främst var den tuff fysiskt. Så mycket att jag i början av veckan hängav mig åt fantasier om att jag skulle slippa. Att Emma Balnaves skulle gå förbi mig och ta mig åt sidan och säga - this is to much for you! Men nej. Det hände ju inte. Det gjorde ont i min höft, så mycket att jag grät de första dagarna. Så här i efterhand vet jag inte vad som var vad. Smärtan. Rädslan. Nåja. Efter halva veckan vände det. En yogavän från London som satt alldeles bakom mig sa att hon såg vändningen i mitt ansikte. Och sedan släppte smärtan. Och rädslan. Det var inte huvudpoängen för mig. Egentligen. Nu. För när jag tänker på att jag faktiskt orkade så mycket rent fysiskt så har en annan tanke börjat spira i mig. Vi tränade cirka 5 timmar om dagen. FEM TIMMAR. När jag såg mig i spegeln efteråt var jag rödblommig, svettig och såg frisk och glad ut. Kan det vara så att jag behöver träna hårdare fysiskt? Kan det vara så? Jag har varit styrd av mitt schema men också av kroppen som trasslat. Men kanske har jag  tagit för mycket hänsyn till det som gjort ont? Eller hur jag ska säga. För  det vände ju. Och i ärlighetens namn, man kan inte skada sig av att sitta i en squat. Även om det känns som höften ska gå av för mig. För man sitter ju bara där. "bara". Ni förstår säkert vad jag försöker säga.
   Nästa vecka har jag mina allra sista grupper. Ja det är vemodigt. Men det är också frihet för mig. Att jag kan bestämma andra saker för egen del. Vi diskuterade hemma igår och ja, vi känner båda att vi behöver träna mer fysiskt. Och jag är så lycklig att min yoga är så sammansatt. Den är både meditativ men också väldigt fysisk. Och krävande. Och ja, jag tror att jag behöver det. Bygga upp en fysisk styrka utöver de hinder jag haft och satt upp. Handen på hjärtat. Vågar knappt säga det. Men. Jag har inte haft ont i höften eller på höger sida sedan kursen. Det har inte hänt på många år. Så det fysiska var precis vad jag behövde. Tvärt emot vad jag trodde, tänkte och skapade andra önskningar kring.
   Läser hos Lotta om träningsmål och något sådant har jag inte. Mer än ett enda. Att träna. Att  faktiskt göra det fysiska som är tufft i min yoga. Att hitta det lekfulla utanför yogan och vara utomhus, hjula, stå på händer, lyfta tunga saker. Ja ni vet. Nina är ju en evig inspiration när det gäller rörelseglädje och att slippa gå till gymmet. För dit går jag nog inte. Jag ska hitta det hemma. Hos mig. I min kropp. Jag ska träna. Hejar du på mig? Nu när jag vågat skriva det?