Detox. Ett sätt att rensa, frigöra, avgifta. Något många gör ofta som jag har förstått det. Via maten. Via smoothies och annat de väljer att dricka. Men. Vi har ju faktiskt några reningssystem i kroppen, vi har lever och njurar och om de fungerar som de ska och om vi inte har fått i oss radioaktivitet eller tungmetaller tror jag inte att vi behöver oroa oss för kroppens reningssystem. Egentligen. Och ja, självklart ska vi äta och dricka det vi mår bra av och där vår upplevelse i sig kan vara en boost. Att vi faktiskt tänker att vi gör bra saker för oss själva med en grön drink. Vi kan ju känna när vi äter eller dricker något som just vi inte mår bra av att vi behöver "rena" oss eller rensa. Oftast går det ändå av sig självt. Kroppen är helt enkelt fantastisk som jag ser det. Mitahara, the pure intake of food enligt Hatha yogan är en intressant del. Och jag går inte längre här i vad som är vad gällande själva maten. Som sattvisk mat osv. Men. Utöver själva födan och vad som triggar vad så har vi ju allt som inte är mat. För allt som vi får i oss är ju inte mat. Det handlar ju lika mycket om vad vi tänker och var vi lägger vårt mentala fokus. Hur vår omgivning ser ut. Min detox har den här våren bestått av en mental detox. Jag har i princip slutat att titta på tv. Jag ser aldrig nyheter längre. Det kanske låter som ett pyttesteg för dig? För mig är det inte det. Jag har varit nästintill news addicted, dvs känt att jag vill veta och bör veta allt som händer i världen. Då främst i form av stora katastrofer. Och ja, som utbildad inom kommunikationsvetenskap vet jag mer än väl att det är katastrofer som räknas som nyheter. Tyvärr. Det finns lysande undantag, som Good News Magazine, som jag prenumererar på. Men det andra har jag konsekvent valt bort. Jag har också valt bort tidningar för det är samma sak där för mig. Det jag vill ge mig själv kan jag hitta andra ställen att läsa på. Och återigen, förutom det jag läser i tidningar, om tidningar i mitt jobb. Och vet du? Det har verkligen stillat ner mig.
När det gäller de sociala medier jag deltar i så stör de mig inte. Inte längre. Det som störde mig tidigare var hur en del människor jag känt väl bara konsekvent utropade ren lycka på Facebook till exempel, när jag visste att de vred sig i ångest hemma. Då uppstod det där glappet som jag verkligen inte gillar. Å andra sidan, jag kan inte döma någon som väljer att göra så, det kanske har hjälpt på något plan någonstans. Men jag väljer ju själv. Jag kollar av läget där. Jag hänger med mina yogavänner från andra länder där. Men oftast på mailen, eller i grupper eller trådar vi själva skapar. Det som ingen annan ser. Då tycker jag att det är en lysande kanal. Så väljer jag. När det gäller Instagram har jag känt det som äntligen! hittar jag en kanal för ord och bild. Men det är samma sak där. Jag har stört mig på människor som konsekvent lägger upp yogabilder och "visdomsord" två gånger om dagen. Återigen. Det kanske de själva mår bra av. Någon annan blir kanske peppad. Själv känner jag mest - gäsp! Så återigen. Jag väljer själv var jag vill delta. Och framför allt hur jag vill delta. Kanske är det vår tids förbannelse och frihet att vi kan välja själva hela tiden. För hur vi än gör; medierna finns här och kanalerna blir fler och fler, men varje ny kanal i mänsklighetens historia har misstänkliggjorts tills den har införlivats i våra liv. Kanske är det svårare idag när valen är så många? Kanske ställer det än större krav på oss, men vi kan likt förbannat välja. Twitter har jag varit tvungen att gå in på några gånger i mitt jobb men jag vill inte vara där. Och så resten av kanalerna som jag knappt vet vad de heter, de har sina målgrupper och fans.
När jag läser hos Carina om hennes tankar om sin blogg så kommer naturligtvis mina egna tankar till ytan. Jag har bloggat sedan 2009. Har funderat några gånger på att lägga ned den, haft en blogg till, varit less och uttråkad. Men faktum är att den här kanalen är den jag behåller. I vått och torrt. För här kan jag lufta mina tankar, frågor, glädjeämnen och svårigheter. Och jag har en läsekrets och jag bryr mig om dem, blir superglad över kommentarer och kommenterar nästan alltid själv där jag läser, men det är inte fler än 10 bloggar. Och det är inte varje dag. Faktiskt så känner jag mig nöjd att jag hittat hit. Att min mentala detox fått mig att inse vad jag vill behålla och vad jag är mer restriktiv till och vad jag faktiskt lämnat. Hur ser det ut för dig? Detoxar du? Mentalt? Eller "bara" i kroppen? Kanske båda delarna? Jag vill inte på något sätt säga att mitt sätt är bäst, bara vad jag hittat som fungerar för mig. Nu.
När det gäller de sociala medier jag deltar i så stör de mig inte. Inte längre. Det som störde mig tidigare var hur en del människor jag känt väl bara konsekvent utropade ren lycka på Facebook till exempel, när jag visste att de vred sig i ångest hemma. Då uppstod det där glappet som jag verkligen inte gillar. Å andra sidan, jag kan inte döma någon som väljer att göra så, det kanske har hjälpt på något plan någonstans. Men jag väljer ju själv. Jag kollar av läget där. Jag hänger med mina yogavänner från andra länder där. Men oftast på mailen, eller i grupper eller trådar vi själva skapar. Det som ingen annan ser. Då tycker jag att det är en lysande kanal. Så väljer jag. När det gäller Instagram har jag känt det som äntligen! hittar jag en kanal för ord och bild. Men det är samma sak där. Jag har stört mig på människor som konsekvent lägger upp yogabilder och "visdomsord" två gånger om dagen. Återigen. Det kanske de själva mår bra av. Någon annan blir kanske peppad. Själv känner jag mest - gäsp! Så återigen. Jag väljer själv var jag vill delta. Och framför allt hur jag vill delta. Kanske är det vår tids förbannelse och frihet att vi kan välja själva hela tiden. För hur vi än gör; medierna finns här och kanalerna blir fler och fler, men varje ny kanal i mänsklighetens historia har misstänkliggjorts tills den har införlivats i våra liv. Kanske är det svårare idag när valen är så många? Kanske ställer det än större krav på oss, men vi kan likt förbannat välja. Twitter har jag varit tvungen att gå in på några gånger i mitt jobb men jag vill inte vara där. Och så resten av kanalerna som jag knappt vet vad de heter, de har sina målgrupper och fans.
När jag läser hos Carina om hennes tankar om sin blogg så kommer naturligtvis mina egna tankar till ytan. Jag har bloggat sedan 2009. Har funderat några gånger på att lägga ned den, haft en blogg till, varit less och uttråkad. Men faktum är att den här kanalen är den jag behåller. I vått och torrt. För här kan jag lufta mina tankar, frågor, glädjeämnen och svårigheter. Och jag har en läsekrets och jag bryr mig om dem, blir superglad över kommentarer och kommenterar nästan alltid själv där jag läser, men det är inte fler än 10 bloggar. Och det är inte varje dag. Faktiskt så känner jag mig nöjd att jag hittat hit. Att min mentala detox fått mig att inse vad jag vill behålla och vad jag är mer restriktiv till och vad jag faktiskt lämnat. Hur ser det ut för dig? Detoxar du? Mentalt? Eller "bara" i kroppen? Kanske båda delarna? Jag vill inte på något sätt säga att mitt sätt är bäst, bara vad jag hittat som fungerar för mig. Nu.
Håller med dej. Jag förhåller mej också till olika kanaler på olika vis. Sen tycker jag om din blogg, dina texter och funderingar så jag är glad att du håller i dej och stannar!!
SvaraRaderaKram och ha en fin dag!
M
Kram och tack!
RaderaJag är i slutet av en flödes-detox. Har som du valt bort TV och tidningar nästan helt. Istället läser jag bloggar, som din!, och ser serier på Netflix. Väljer själv vilka nyheter, tankar och underhållning jag vill ta del av. Så befriande! Så mycket mer allmänbildande även om jag naturligtvis kan se att det eventuellt blir ur en särskild vinkel. Men det är en vinkel som ger och utvecklar mig. Och jag har ju alltid möjligheten att söka mig vidare. Sist ut har varit Facebook. Där har jag inte kunnat välja själv utan mitt flöde har bestått av så många andras preferenser. Så skönt när jag äntligen slutade gå in där. Men jag får kommentarer om att jag är för känslig. Om att "man måste hänga med". Provocerande för en del. Jag börjar känna att min eventuella känslighet får vara där. Jag accepterar den. Och i min värld "hänger jag med". På det mer vänliga, tillåtande, livsbejakande, utvecklande spåret! /l.
SvaraRaderaMan gör väl precis som man vill? För känslig?! Ja du, det säger mer om de som säger så. Heja dig!
RaderaExakt det jag satt och tänkte att jag ville blogga om :) Jag behöver detoxa många saker. Men jag måste nog fundera ett tag till. Det är så inspirerande och intressant att läsa hur andra tänker.
SvaraRaderaJa det är kanske den stora detoxtiden :)
RaderaJag undviker också nyheter så mycket det går. Läser lokala nyheter som jag känner angår mig, läser positiva nyheter som lyfter mig istället för allt elände som bara tynger. Jag har slutat skriva på facebook, skummar igenom ibland vad andra skrivit men kommenterar inte, gillar sällan. Det känns inte viktigt längre. Som att det var en period jag skulle gå igenom med FB och bloggande. Av gammal vana läser jag 3-4 bloggar (din bl.a.) fortfarande. Min egen blogg känns inte viktig längre, jag håller med "den andra" Carina i att jag mår bättre av att inte blogga. Känner mig mer centrerad, inte så splittrad och ytlig. Jag tänker att allt går i perioder, man gör saker så länge det känns kul och viktigt, sen är man kanske redo för nästa - eller ett annat - steg.
SvaraRaderaKram Carina
Ja det går egentligen i perioder hela livet, allting! Är det inte bra och meningsfullt längre ska man sluta. Kram!
RaderaMycket likheter, jag började också blogga 2009, jag följer bara kanske 10 bloggar och ser via bloggen vilka som har uppdaterat och jag ser inte så mycket på nyheter. Jag gillar bloggandet, det är mest för min egen skull som jag gör det, det är nåt med skrivandet som känns bra.Kram
SvaraRaderaJa det är något med skrivandet ❤️️ Kram
RaderaJag tycker det är kul med bloggen! Lite extra krydda i vardagen liksom. Man får inte ta det för allvarligt bara....
SvaraRaderaMå så gott!
Ja men det beror ju på hur man vill ha det :) Inte sant? Må så gott du också!
Radera