Detox. Ett sätt att rensa, frigöra, avgifta. Något många gör ofta som jag har förstått det. Via maten. Via smoothies och annat de väljer att dricka. Men. Vi har ju faktiskt några reningssystem i kroppen, vi har lever och njurar och om de fungerar som de ska och om vi inte har fått i oss radioaktivitet eller tungmetaller tror jag inte att vi behöver oroa oss för kroppens reningssystem. Egentligen. Och ja, självklart ska vi äta och dricka det vi mår bra av och där vår upplevelse i sig kan vara en boost. Att vi faktiskt tänker att vi gör bra saker för oss själva med en grön drink. Vi kan ju känna när vi äter eller dricker något som just vi inte mår bra av att vi behöver "rena" oss eller rensa. Oftast går det ändå av sig självt. Kroppen är helt enkelt fantastisk som jag ser det. Mitahara, the pure intake of food enligt Hatha yogan är en intressant del. Och jag går inte längre här i vad som är vad gällande själva maten. Som sattvisk mat osv. Men. Utöver själva födan och vad som triggar vad så har vi ju allt som inte är mat. För allt som vi får i oss är ju inte mat. Det handlar ju lika mycket om vad vi tänker och var vi lägger vårt mentala fokus. Hur vår omgivning ser ut. Min detox har den här våren bestått av en mental detox. Jag har i princip slutat att titta på tv. Jag ser aldrig nyheter längre. Det kanske låter som ett pyttesteg för dig? För mig är det inte det. Jag har varit nästintill news addicted, dvs känt att jag vill veta och bör veta allt som händer i världen. Då främst i form av stora katastrofer. Och ja, som utbildad inom kommunikationsvetenskap vet jag mer än väl att det är katastrofer som räknas som nyheter. Tyvärr. Det finns lysande undantag, som Good News Magazine, som jag prenumererar på. Men det andra har jag konsekvent valt bort. Jag har också valt bort tidningar för det är samma sak där för mig. Det jag vill ge mig själv kan jag hitta andra ställen att läsa på. Och återigen, förutom det jag läser i tidningar, om tidningar i mitt jobb. Och vet du? Det har verkligen stillat ner mig.
När det gäller de sociala medier jag deltar i så stör de mig inte. Inte längre. Det som störde mig tidigare var hur en del människor jag känt väl bara konsekvent utropade ren lycka på Facebook till exempel, när jag visste att de vred sig i ångest hemma. Då uppstod det där glappet som jag verkligen inte gillar. Å andra sidan, jag kan inte döma någon som väljer att göra så, det kanske har hjälpt på något plan någonstans. Men jag väljer ju själv. Jag kollar av läget där. Jag hänger med mina yogavänner från andra länder där. Men oftast på mailen, eller i grupper eller trådar vi själva skapar. Det som ingen annan ser. Då tycker jag att det är en lysande kanal. Så väljer jag. När det gäller Instagram har jag känt det som äntligen! hittar jag en kanal för ord och bild. Men det är samma sak där. Jag har stört mig på människor som konsekvent lägger upp yogabilder och "visdomsord" två gånger om dagen. Återigen. Det kanske de själva mår bra av. Någon annan blir kanske peppad. Själv känner jag mest - gäsp! Så återigen. Jag väljer själv var jag vill delta. Och framför allt hur jag vill delta. Kanske är det vår tids förbannelse och frihet att vi kan välja själva hela tiden. För hur vi än gör; medierna finns här och kanalerna blir fler och fler, men varje ny kanal i mänsklighetens historia har misstänkliggjorts tills den har införlivats i våra liv. Kanske är det svårare idag när valen är så många? Kanske ställer det än större krav på oss, men vi kan likt förbannat välja. Twitter har jag varit tvungen att gå in på några gånger i mitt jobb men jag vill inte vara där. Och så resten av kanalerna som jag knappt vet vad de heter, de har sina målgrupper och fans.
När jag läser hos Carina om hennes tankar om sin blogg så kommer naturligtvis mina egna tankar till ytan. Jag har bloggat sedan 2009. Har funderat några gånger på att lägga ned den, haft en blogg till, varit less och uttråkad. Men faktum är att den här kanalen är den jag behåller. I vått och torrt. För här kan jag lufta mina tankar, frågor, glädjeämnen och svårigheter. Och jag har en läsekrets och jag bryr mig om dem, blir superglad över kommentarer och kommenterar nästan alltid själv där jag läser, men det är inte fler än 10 bloggar. Och det är inte varje dag. Faktiskt så känner jag mig nöjd att jag hittat hit. Att min mentala detox fått mig att inse vad jag vill behålla och vad jag är mer restriktiv till och vad jag faktiskt lämnat. Hur ser det ut för dig? Detoxar du? Mentalt? Eller "bara" i kroppen? Kanske båda delarna? Jag vill inte på något sätt säga att mitt sätt är bäst, bara vad jag hittat som fungerar för mig. Nu.
När det gäller de sociala medier jag deltar i så stör de mig inte. Inte längre. Det som störde mig tidigare var hur en del människor jag känt väl bara konsekvent utropade ren lycka på Facebook till exempel, när jag visste att de vred sig i ångest hemma. Då uppstod det där glappet som jag verkligen inte gillar. Å andra sidan, jag kan inte döma någon som väljer att göra så, det kanske har hjälpt på något plan någonstans. Men jag väljer ju själv. Jag kollar av läget där. Jag hänger med mina yogavänner från andra länder där. Men oftast på mailen, eller i grupper eller trådar vi själva skapar. Det som ingen annan ser. Då tycker jag att det är en lysande kanal. Så väljer jag. När det gäller Instagram har jag känt det som äntligen! hittar jag en kanal för ord och bild. Men det är samma sak där. Jag har stört mig på människor som konsekvent lägger upp yogabilder och "visdomsord" två gånger om dagen. Återigen. Det kanske de själva mår bra av. Någon annan blir kanske peppad. Själv känner jag mest - gäsp! Så återigen. Jag väljer själv var jag vill delta. Och framför allt hur jag vill delta. Kanske är det vår tids förbannelse och frihet att vi kan välja själva hela tiden. För hur vi än gör; medierna finns här och kanalerna blir fler och fler, men varje ny kanal i mänsklighetens historia har misstänkliggjorts tills den har införlivats i våra liv. Kanske är det svårare idag när valen är så många? Kanske ställer det än större krav på oss, men vi kan likt förbannat välja. Twitter har jag varit tvungen att gå in på några gånger i mitt jobb men jag vill inte vara där. Och så resten av kanalerna som jag knappt vet vad de heter, de har sina målgrupper och fans.
När jag läser hos Carina om hennes tankar om sin blogg så kommer naturligtvis mina egna tankar till ytan. Jag har bloggat sedan 2009. Har funderat några gånger på att lägga ned den, haft en blogg till, varit less och uttråkad. Men faktum är att den här kanalen är den jag behåller. I vått och torrt. För här kan jag lufta mina tankar, frågor, glädjeämnen och svårigheter. Och jag har en läsekrets och jag bryr mig om dem, blir superglad över kommentarer och kommenterar nästan alltid själv där jag läser, men det är inte fler än 10 bloggar. Och det är inte varje dag. Faktiskt så känner jag mig nöjd att jag hittat hit. Att min mentala detox fått mig att inse vad jag vill behålla och vad jag är mer restriktiv till och vad jag faktiskt lämnat. Hur ser det ut för dig? Detoxar du? Mentalt? Eller "bara" i kroppen? Kanske båda delarna? Jag vill inte på något sätt säga att mitt sätt är bäst, bara vad jag hittat som fungerar för mig. Nu.
