Osteopati

För tre månader sedan skrev jag om min besvärliga höft och skuldra. Och fick bland annat tipset att hitta en osteopat. Och jag fick ett tips, av en yogaelev. Jag var där första gången för en månad sedan. Igår var andra gången jag var där. Och vad ska jag säga? Var ska jag börja? Det känns som jag äntligen hittat rätt. En metod och en person som tilltalar mig.
   Så här står det på min osteopats hemsida: Osteopatin grundar sig på de fyra principerna:
1. Kroppen är en enhet: kropp, sinne, själ
2. Kroppen är kapabel att självreglera, självläka och upprätthålla hälsa och vitalitet.
3. Kroppens struktur och funktion är ömsesidigt relaterade till varandra.
4. En osteopatisk behandling baseras på förståelsen av dessa principer, det vill säga kroppens helhet, självläkande förmåga och samspelet mellan struktur och funktion.
   Jag lär mig också att det är världens största manuella medicinska disciplin följt av kiropraktiken.
Vad sa han då? Han har sett saker i min kropp som härleder tillbaka till rörelsemönster och mina diskbråck. Som i sin tur orsakat andra saker. Efter första gången gick jag därifrån med myrsteg för det kändes verkligen som höften skulle hoppa ur led. Men det var musklerna som jobbat fel som protesterade. Efter första behandlingen har jag fortsatt som vanligt att göra min yoga och jag har även åkt skidor, cyklat och jobbat i trädgården. Kort sagt. Jag har inte gjort något annorlunda. Men det har känts annorlunda. Kan inte riktigt beskriva det, men som om vissa delar inuti är lösa och andra strävar åt ett annat "håll". Svårt att beskriva, precis som yogan. Men jag litar på honom och han sa igår när han undersökte mig: -Vad det än är du gör, fortsätt med det, för det har ändrats bra i din kropp. Och ja, det är ju yogan. Som samspelar. Återigen.Och att jag vågar fast det känns lite avigt och bakvänt. Att jag vågar mig vidare i en kropp som ibland har problem. Att saker går att lösa. Att det finns metoder. Att människor tipsar varandra om bra metoder och personer. Att det finns skickliga människor. Bara det. Och ja, jag fortsätter med det jag gör. Lever mitt liv. Går sakta stundtals för att höften är tjurig. Och ja, det hänger naturligtvis ihop alltihopa. Som det gör i EN kropp.

Jag har lånat bilderna från Jerker Ståhls hemsida