Kan man köpa yoga?

Den där heligheten. Den där - jag är lite upplyst-leken. Åh vad jag avskyr den. Åh vad jag mött den i alla möjliga sammanhang kring yogan. Åh vad jag inte gillar när människor sätter sig på sina höga hästar, slänger visdomsord runt sig och känner sig extra yogiska. Som ler lite med ett höjt ögonbryn om man pratar om en svårighet man går igenom och så berättar de hur läääänge sedan det var som något sådan hände dem. För de har ju gått vidare i sin utveckling...Ner med händerna i jorden. Gräv. Hittar du något mer än jord, grattis, men det mesta kommer att vara just jord. Och ja, det är helt ok. Det är mer än ok, för det är ju så det är för oss alla. När vi tittar inåt, allt vi behöver röja och rensa i. Allt vi behöver städa ut och som handlar om vår egen historia men där vi som människor delar det mesta även om det inte sker samtidigt.
   För mig är yogan mitt fundament. Det jag står på. Det jag vilar mig mot. Det jag stångar mitt huvud mot. Det jag irriteras och förundras över. Det som får mig att växa, men inte utan min egen insats. Inte utan svett, tårar och frustration. Men även glädje. Jag blir belönad. I det långa loppet. Och ja, jag är dödligt seriös i min träning men det betyder ju inte att jag inte kan skratta mellan varven. Att jag inte kan skämta om den. Att jag inte kan le och förundras över hur tokigt det kan bli.
    De här sajterna som poppar upp och där du handlar lite yoga. Köper dig lite meditationer. Köper ett yogapass. På nätet. Den där envägskommunikationen som gör att du aldrig någonsin blir tittad på. I hur du gör, vad du behöver utveckla och var ditt fokus ska ligga. Som du får av en levande lärare. Vem ska utmana dig? Vem ska föra in element du inte vet att de finns eller ens att du behöver? Vem ska säga - att träna huvudstående är det sista du behöver just  nu. Ägna dig åt att stå på fötterna.
   Yogobe, är en sådan sajt där mycket klokt skrivs. Men också annat. Där vi på något sätt verkar mer heliga än vad vi faktiskt är. Vi alla, av kött och blod. Vi som alla har insidor som behöver vädras. Härom dagen la de upp ett klipp på en tjej som gör en slags yoga, en akrobatik i hudnära svarta underkläder. Och nej, jag tänker inte lägga upp det klippet här. Det snurrade runt i sociala medier och på bloggar för något år sedan och så väljer de att lägga upp det igen. Kroppskontroll skriver människor. En del blir inspirerade av det de ser. Men vad är det som de ser? Är det rörelser synkroniserade med andetaget? Är det en yoga där inte utsidan spelar någon roll? Tveksamt. Och när det sedan visade sig att det finns både en regissör och en producent till det hela och att tjejen egentligen gjorde reklam för underkläderna så faller det. Pladask. För mig. Jag kan inte köpa yoga. Jag kan utöva det och jag kan lära mig. Jag kan inspireras och jag kan vara ihärdig i att utöva det. Jag kan garva och jag kan komma en bit längre i min träning. Men. Jag är inte bättre än någon annan. Vi är alla lika. Oavsett om vi yogar eller om vi inte yogar. Och jag vet. Förmodligen är det självmord att skriva det här men jag är jag, inte till salu och jag står för vad jag tycker. Och som grädde på moset ger jag dig här det klippet som Yogobe genast tog bort när jag lade upp det i deras logg :)

http://www.youtube.com/watch?v=wV2Fm-wxgOo