Skrattet från underjorden

Ni vet att jag ventilerar mitt motstånd och annat i yogan men jag har ju också helt underbara upplevelser som ibland kanske kommer i skymundan. Yogan har frigjort sorg och några liter tårar men också en stark glädje som bara är i mig. Nuförtiden är min grundton glad. Rakt igenom. Jag har alltid skrattat mycket men nu är det som att det inte finns någon hejd på det. Jag tycker mycket är roligt och dråpligt, som om livet vore ett skådespel i många lägen.
   Varje kväll när jag lagt mig så bubblar det upp ett skratt som inte låter som mitt. Nästintill som det kom från underjorden :) Jag fnissar och bubblet vill inte ta slut förrän jag verkligen skrattar ut det, högt och ljudligt. Jag ligger alltså i min säng och storskrattar varje kväll efter min kvällsyoga. Det är helt fantastiskt. Det är crazy men så djäkla underbart att låta glädjen ta sin besittning i mig. På ett väldigt konkret sätt. Fritt. Glatt. Och trots att jag ofta läser romaner eller annan litteratur som inte direkt får mig att ta krumsprång av glädje så dyker detta skratt upp när jag släcker lampan. Min man har varit helt brydd, precis som jag själv, men det är bara att släppa ut det. Låta skrattet rulla mellan väggarna och som gör att det värker i mina kinder och min mage. Fantastiskt är bara förnamnet. Skratt - så otroligt förlösande även om det låter som det kom från underjorden!