torsdag 10 april 2014

Hjärtats kommunikation

Ser en intervju på tv med Gustaf Norén från gruppen Mando Diao. Det jag slås av är hur de båda programledarna inte vet hur de ska fortsätta fråga sina frågor när hans svar är så oväntade. Han beskriver musiken som tredimensionell och att vi ofta betraktar musiken linjärt. Men är det inte precis samma sak som sker med yogan? Att vi alltför ofta använder ett linjärt betraktelsesätt för att det är det som är välkänt. Men det är platt. Det tar oss inte vidare. Och därför blir det svårt ibland när man pratar om yoga med någon som endast varit i kontakt med linjen. Med ytan och inget annat. Kanske är det helt enkelt så att svaren och frågorna kommer från olika sätt att betrakta och då går det inte att mötas. Gustaf beskriver hur Kristian Gidlund, nära vän till honom och bandet och som dog i cancer förra året, fick dem alla att se bortom. Att se att vi kan göra allt det här säger han och sträcker ut armarna, men vi väljer det här säger han och för ihop fingrarna till en liten tät form. Och hans ord är som balsam. Som jag behöver höra sådant.
   Programledarna försöker få honom att beskriva bandets kommersiella framgångar med skivan där de tolkade Frödings texter. Men Gustaf väjer skickligt, pratar om att de gett sig ut på en resa som de inte har en aning om vart den ska ta dem. Som att Infrusetskivan rörde vid människors hjärtan på ett nytt sätt för dem som musiker. Att de möttes där. Och som jag känner igen mig. Jag grät första gången jag hörde Strövtåg i hembygden. För att den rörde mitt hjärta på ett mjukt och vemodigt sätt. Och där började Mando Diaos resa mot andra nivåer i musiken, till det tredimensionella som han pratar om. Det han pratar om förstår jag med hjärtat på något sätt. Och det är ju samma med yogan. Det måste kännas. Det måste finnas en koppling till hjärtat. Och när min yoga tar mig inåt så syns det kanske inte i min linje. Det kanske bara syns för mig själv? Och det räcker ju. Ingen mer än jag själv behöver övertygas.
   Samtidigt behöver jag höra andra människor prata om det som jag försöker säga. Som pratar om hjärtats kommunikation mellan oss men även i oss. Utvecklingen bortom det kända. Yogan har lyft så många tyngder från mina axlar. Och jag måste utöva den för att det ska ske. Jag måste sträva i min egen practice för att hitta det som är jag. Som är mitt. Som rör vid mitt ömma hjärta, som stärks och expanderar. Nog är det vackert att det kan ske både i musiken och i yogan?

18 kommentarer:

  1. Ja. Otroligt vackert.
    Och mitt hjärta blir berört av det jag läser. ❤️

    SvaraRadera
  2. Så fint beskrivet & hos mig tar mantramusiken med tex Nirinjan Kaur ofta mig ännu djupare in i min yoga, det är jag tacksam för. Kram

    SvaraRadera
  3. Nu har jag hunnit läsa i kapp här, har tagit mig en stund framför datorn i dag. Älskar att läsa dina inlägg!
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Anna! Och jag älskar att du kommenterar :)

      Radera
  4. Jag har egentligen inget att säga. Det är liksom tvärstopp i hjärnan, men hjärtat pratar på.

    SvaraRadera
  5. Precis som Nina har jag inget att säga...mer än att du talar direkt till mitt hjärta. Stor Kram

    SvaraRadera
  6. kloka mänska!
    Robert K

    SvaraRadera
  7. Åh så fint skrivet. Som du kan hantera orden, människa. Så att det går rakt in i hjärtat:) Jag får fortfarande alltid en klump i halsen av "Strövtåg i hembygden". Detta vemod, som en pil in i hjärteroten...
    Som du säger, det är så svårt att formulera sig kring sånt som försiggår på det där andra planet, det som inte låter sig fångas i ord. Som ligger i upplevelsen, bortom orden. Det är alltid ett elände när någon frågar mig "men vad är egentligen healing?"
    Fortsätt formulera dig, du är sååå bra på det.
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack. Precis så Carina. Kram!

      Radera
  8. Den dimensionen är allt för mig. Därför blir jag meeroch mer tyst :-) om livet skall beskrivas i plattiyder blir jag full i skratt. Men man får försöka ibland. I dag fick jag ett mail om att din bok är iväg skickad. Jag skall hämta den i berlin om två veckor. Jag gillade din radio intervju på p4 så mkt. Du har så fin radioröst. Kram ♥♥♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh Anna vad glad jag blir över dina ord! Radioröst, det är så lustigt för det är ganska många som sagt det men själv tänker jag inte alls så. Hoppas du tycker om boken! kram kram

      Radera
  9. Du skriver så fint om yoga. Jag är så nöjd att jag har hittat denna blogg :-)
    Ann

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Ann! Jag är glad att du läser och kommenterar :)

      Radera