Hög standard?

Hörde ett sommarprogram för några år sedan där en man pratade om hög standard. Det träffade något i mig som jag burit med mig sedan dess. Tyvärr kommer jag inte ihåg hans namn. Men det han sa var egentligen väldigt mycket yoga som jag ser det. Hur behandlar jag andra och hur behandlar jag mig själv? Är det hög standard på det? Lämnar jag fikarummet som jag vill hitta det. OAVSETT vad andra gör? Kan jag gå på kafé och plocka ihop efter mig och känna att det spelar ingen roll om det finns människor som arbetar här för att plocka undan, jag vill ändå lämna det snyggt efter mig. Hög standard i allt jag gör. Stort som smått. Kan ibland känna att yogan blir så högtravande när man citerar klokheter och säger att man är gudomlig inuti. Jaja, det har också sin plats. Men det jordnära, vardagen, hur gör jag där? Om det är smutsigt och jag absolut inte kan tänka mig att göra mer än vad någon annan gör? Jag har hamnat i ett sätt som fungerar för mig. När vi bodde i hyreshus och delade tvättstuga till exempel. Jag städade alltid när jag kom ner. Jag tvättade och lämnade stället som jag själv hade gjort i ordning. Utan att en enda gång spilla energi på den som eventuellt inte hade gjort det. Det fungerade fint. Jag fixar i vårt fikarum på jobbet för att jag helt enkelt gillar att plocka undan och ställa bort grejer innan jag går hem. Utan att ge någon dåligt samvete. Det tar någon minut. Jag hinner. Jag gör det som jag vill göra och faktiskt för att det ska bli trivsamt för andra.  Och mig själv. Helt enkelt. Är jag god? Det handlar inte ens om det som jag ser det. Det handlar om vilken standard jag vill sätta i mitt liv. Jag plockar bort skräp i min trädgård, utan att fundera på hur det flugit dit. Jag vill ha det rent runt mig. Helt enkelt. Jag har lagt millimeterrättvisan åt sidan och vet du, det fungerar utmärkt. Det gör att energin går till det jag vill. Och jag plockar lite här och där och försöker hålla hög standard. Och ja, självklart skall ingen i en relation känna att man blir utnyttjad eller att andra aldrig gör något. För min del har jag hamnat i att jag gör och andra gör. Och min standard vill jag hålla lika högt när jag går på restaurang, checkar in på hotell, badar i badhuset , pratar med ett barn som när jag står på min yogamatta. Hur tänker du? Känner du att du kan omsätta alla stora ord till det lilla vardagliga? Håller du hög standard? Och ja, det har varit en väg hit. Jag har förlorat mig i gräl tidigare om vem som ska göra vad. Och någonstans längs vägen löste sig de delarna. Inte av sig självt, utan av att vända perspektivet.