Beröringen

Beröring. Det som sker när en lärare korrigerar en elev i yogan. Den där informationen som finns i handflatan och som vidarebefordras in i den som yogar. Om man inte känner när man yogar, om man inte får en glimt av det fridfulla utan allt oväsen som finns i tillvaron - ingen yoga. Simple as that. Så om din lärare inte har yogan levande i sig, så kommer inte informationen att gå vidare. Först måste läraren själv hitta det som sedan skall gå vidare. Det är exakt det jag menar när jag pratar om att inte yoga till en skärm. Och har du blivit rörd och berörd av en lärare med yogan levande i sig, då känner du igen det i dig själv när du gör din egen yoga. Din practice i ditt tempo. Du behöver ingen artificiell stimulans. Du kan titta på filmer och klipp hur mycket som helst, men när du yogar, var i dig, känn din yoga som lever via en lärare, en guide som också har det. Undervisar du själv så känner du säkert det jag beskriver. Något går vidare från en till en annan. Förutsättningen för yogan och att inte hamna i fällan av att förenkla det storartade och komplicerade. Som det faktiskt är.  Storheten som inte behöver förminskas. Handen på hjärtat - hur blir din yoga levande i dig? I min värld sker det via en lärares, en guides egen yoga och beröring. Och om du inte har tillgång till en lärare, då får du ta dig till en lärare. Hur tänker du om du skall läsa vid ett universitet? Tänker du att det finns ju inget universitet där jag bor så jag går en kurs på ett bildningsförbund och så tycker jag själv att det räknas som lika? Kanske en haltande jämförelse men du kanske förstår vad jag vill säga? Yogan har så många nivåer, så många delar och vem skall kunna veta allt det utan en kunnig vägvisare? Det faller på sin egen orimlighet. Och självklart kan man bli tjusad av att se klipp på sina lärare, på de som man inte har så nära. Själv träffar jag mina lärare åtminstone en gång per år. Deras beröring, deras korrigeringar, deras kunskap försöker jag förvalta resten av året. Lätt? Nej inte alls. Men det kallas yoga. Som den lärdes ut från början från en lärare till en elev. Är jag privilegierad som kan resa på de här kurserna? Kanske. Men det handlar också om många val i min tillvaro. Mina val av resor, tid och pengar som hänger ihop med  yogan. Har jag småbarn eller andra delar i tillvaron som hindrar just det, varför inte se det som något som jag kan kultivera senare? Vem behöver allt genast? Varför så bråttom? Att andas djupt, förankra andetaget i sig, att kunna sitta och kunna stå, utan att byta position var femte sekund, det är en fantastisk start till yogan. Att sköta om sig med sömn och bra mat. Fundera över hur jag behandlar andra och mig själv. Att känna att det räcker. Det andra får komma när platsen och tiden finns. Varför så bråttom? Tillåt dig att vänta på en lärares beröring. Allt för att odla varsamheten i dig själv. Inte sinnets vägar till snabba lösningar. Yogan som väcks till liv via beröringen.

Bilden är från Shadowyogans Facebooksida får illustrera min text