söndag 6 april 2014

Njutningen

Jag sitter i bilen på väg hem. Skönt avslappnad i baksätet. Mellandottern pratar med sonens flickvän. De jämför spellistor. De spelar och sonen kör. Mannen sitter och halvsover. Våren är grå längst uppåt Dalarna men blir ljusare och lite smågrön ju närmare hem vi kommer. Musiken som dånar i bilen är så fantastiskt bra. Jag njuter. Det är som tonåringen i mig vaknar till. Jag vill lyssna mer på bra ny musik. Sådan som talar till hjärtat. John Legend och Svenska Björnstammen. Och Ed Sheeran. Bara det. Man kan dö för texterna. Och jag är tacksam för att jag får hållas uppdaterad på det jag inte riktigt haft ork och tid till men som ändå alltid varit ett stort intresse för mig. Musiken och njutningen.
   Vi har haft några makalösa dagar i fjällen. Går helt enkelt inte att beskriva på något annat sätt. Solen har vräkt sig ner och fått mig att smörja in ansiktet riktigt ordentligt och ändå har det pirrat lite i skinnet på kvällarna. Snön har varit som smör på eftermiddagen men före lunch - helt perfekt. Vi har åkt skidor. Allihopa. Även lillungen på 2,5 år. Som strålade inifrån och ut när de limegröna pjäxorna kom på. Som ropade - kom mormor och morfar och det var oss hon menade. Njutningen i att ta sig nerför backarna i ett eget vilsamt tempo där jag jobbat med min teknik och inte med min fart. Att orka stå på benen och inte gå av. Att våga stå på slalomskidor igen efter en jobbig vurpa för några år sedan när jag fick två diskbråck i bröstryggen när jag föll handlöst på ryggen och tappade känsel och reflexer i mina armar. Och jag vågar.  Jag håller. Skidorna och njutningen.
   Gå upp före alla andra i stugan. Ta med sig lillungen och sätta på kaffe. Träinredningen som glöder i morgonljuset och småtallarna utanför som rister lite i vinden. Och hennes oförtröttliga talande. Morgonstunder jag stoppar in i mitt hjärta. Att vakna till dagen med en tvååring, det blir liksom livet i ett nötskal. Det väsentligaste. Och så lite yoga mitt i alltihopa där folk går runt, diskuterar och allt händer liksom samtidigt. Vardagsliv mitt i semestern. Min bästa njutning.
   Nu väntar en ny vecka, ögonen är trötta av ljuset rakt in i pupillen och vidare in. Jag är fylld till brädden av familj, snö, sol och skidåkning. Några dagar - tänk vilken skillnad det kan göra. Njutning. Helt enkelt.

10 kommentarer:

  1. Wow!
    Jag måste få med hela familjen på skidsemester nångång...jag åkte så mkt när jag var "ung" men mannen har inget intresse...fast det är ju för att han inte vet.
    ditt inlägg får mig att längta...
    inte bara efter fjälltoppar, utan även efter att bli mormor.
    nåväl. jag hoppas att jag får vänta på det några år till ;) men den som väntar på nåt gott.
    jag har sett dina bilder på Fejjan, och ni ser ut att ha haft det sjukt mysigt!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja vi hade det helt underbart! Och att vara mormor är fantastiskt! Något att längta till :) Kram kram!

      Radera
  2. Så härligt det låter! SÅ härligt!
    Kramkram! och vila mjukt i efterdyningarna!

    SvaraRadera
  3. Låter underbart & ler igenkännande åt det oförtröttliga talandet:-). Min femåring är inne i en sån period. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kommer ihåg hur trött jag kunde bli på det och nu är det bara härligt :)

      Radera
  4. Det låter som om ni haft det helt fantastiskt! Vilken enegergitankande helg! Jag blir jättesugen på att ta med hela tjocka familjen på en liknande helg. Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gör det! Det är ovärderligt faktiskt. Just det där att man kan åka skidor på lika villkor, kan man svänga och stanna kan man åka ihop. Mina ungar åker mycket bättre än mig men det spelar ingen roll, vi får ändå hela upplevelsen ihop. Kram!

      Radera
  5. Jag känner tillfredsställelsen ändå hit. Och det låter helt underbart i mina öron. :-)
    Kram

    SvaraRadera