tisdag 8 april 2014

Hög standard?

Hörde ett sommarprogram för några år sedan där en man pratade om hög standard. Det träffade något i mig som jag burit med mig sedan dess. Tyvärr kommer jag inte ihåg hans namn. Men det han sa var egentligen väldigt mycket yoga som jag ser det. Hur behandlar jag andra och hur behandlar jag mig själv? Är det hög standard på det? Lämnar jag fikarummet som jag vill hitta det. OAVSETT vad andra gör? Kan jag gå på kafé och plocka ihop efter mig och känna att det spelar ingen roll om det finns människor som arbetar här för att plocka undan, jag vill ändå lämna det snyggt efter mig. Hög standard i allt jag gör. Stort som smått. Kan ibland känna att yogan blir så högtravande när man citerar klokheter och säger att man är gudomlig inuti. Jaja, det har också sin plats. Men det jordnära, vardagen, hur gör jag där? Om det är smutsigt och jag absolut inte kan tänka mig att göra mer än vad någon annan gör? Jag har hamnat i ett sätt som fungerar för mig. När vi bodde i hyreshus och delade tvättstuga till exempel. Jag städade alltid när jag kom ner. Jag tvättade och lämnade stället som jag själv hade gjort i ordning. Utan att en enda gång spilla energi på den som eventuellt inte hade gjort det. Det fungerade fint. Jag fixar i vårt fikarum på jobbet för att jag helt enkelt gillar att plocka undan och ställa bort grejer innan jag går hem. Utan att ge någon dåligt samvete. Det tar någon minut. Jag hinner. Jag gör det som jag vill göra och faktiskt för att det ska bli trivsamt för andra.  Och mig själv. Helt enkelt. Är jag god? Det handlar inte ens om det som jag ser det. Det handlar om vilken standard jag vill sätta i mitt liv. Jag plockar bort skräp i min trädgård, utan att fundera på hur det flugit dit. Jag vill ha det rent runt mig. Helt enkelt. Jag har lagt millimeterrättvisan åt sidan och vet du, det fungerar utmärkt. Det gör att energin går till det jag vill. Och jag plockar lite här och där och försöker hålla hög standard. Och ja, självklart skall ingen i en relation känna att man blir utnyttjad eller att andra aldrig gör något. För min del har jag hamnat i att jag gör och andra gör. Och min standard vill jag hålla lika högt när jag går på restaurang, checkar in på hotell, badar i badhuset , pratar med ett barn som när jag står på min yogamatta. Hur tänker du? Känner du att du kan omsätta alla stora ord till det lilla vardagliga? Håller du hög standard? Och ja, det har varit en väg hit. Jag har förlorat mig i gräl tidigare om vem som ska göra vad. Och någonstans längs vägen löste sig de delarna. Inte av sig självt, utan av att vända perspektivet.

12 kommentarer:

  1. Tack för dina ord idag Annika! Mycket tänkvärt. För ja, det är faktiskt otroligt lätt att fastna i en massa tjafs om vem som gjorde si eller så och framför allt vem som inte gjorde det. Det blir tröttsamt i längden. Jag blir glad när jag läser hur du funnit din standard.
    Jag tänker även på det du skriver om yogan och alla citat och visdomsord. Många av oss slänger ur oss ord hit och dit. Slänger med en fin bild. Men omsätter sedan inte orden i verkligheten. Det är som att man tror att bara för att man skriver ner orden så handlar man efter dem. Det funkar inte så. Man måste själv jobba för att komma dithän man önskar. Så tack, än en gång, för att du fick mig att tänka till lite. :-)
    Stor kram

    SvaraRadera
  2. Ja, det här var bra och tänkvärd läsning. Jag känner igen mig i mycket du skriver men inser också att ibland faller min annars ganska höga standard och att det är något jag vill jobba med. Jätteintressant, Annika!

    SvaraRadera
  3. Sommarprataren heter Raymond Ahlgren. Fantastiskt program. Det är några år sedan men programmet finns med mig fortfarande. Finns nog på POD-radio att lyssna på nu i efterhand. /MariaJ

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jamen precis Raymond Ahlgren heter han ju. Har läst en bok av honom också. Tack!

      Radera
  4. Lite till från mig; så otroligt mitt i prick med fikarumstjafset...;) Vi håller på och gnäller om det år ut och år in... Har känt som du länge. Ska från och med imorgon omsätta det i praktiken också :) /MariaJ

    SvaraRadera
  5. Mina yogalärare sade många gånger under utbildningen; en yogi lämnar ett rum i mer skönhet än det var innan. Karmayoga. Hjärteyoga. Att göra något utan att förvänta sig något i gengäld. Lättare sagt än gjort, men det är absolut något jag har med mej idag på ett helt annat sätt än förut. Jag försöker vrida på det och tänka att varför ska jag "sänka mig ner i en standard lägre än den jag egentligen har", ska jag lämna skitigt efter mej bara för att andra eventuellt gör det?! Nej, jag vill göra det som känns rätt och oftast är det att bara göra - inte jämföra, inte gnälla och inte gå i taket för minsta smula! Sat Nam :)
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så fint! lämna rummet i mer skönhet än innan, det är ju precis så jag menar, fast vackrare uttryckt :) Tack kära vän och stor kram!

      Radera
  6. Tänk folk som är redo att i princip döda varandra över ludd i torktumlaren, den kära gamla klassikern. Man vet inte om man ska skratta eller gråta. Men på den nivån befinner sig många, och även jag kan reta mig på att "ingen" diskar efter sig i fikarummet. Sen beror det på dagens humör om jag lämnar det odiskat eller om jag väljer att göra fint för att det känns viktigt att lämna det så efter mig. Dagsformen, helt enkelt.
    Faktum är ju dock, att vi i allt vi gör ger signal till oss själva, omvärlden och universum om vilka vi är, vad vi vill, vem vi vill vara. Klokt inlägg!
    Kram Carina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet hur du menar och jag kan faktiskt inte uppröras över vad andra gör. Jag gör min grej. Punkt. Det är en otrolig lättnad :) Kram!

      Radera