fredag 25 april 2014

Det söta

Det här med socker. Ja jag äter inte det. Så gott jag kan undviker jag det, men det verkar finnas i alltför mycket av vår mat och jag äter ofta på vår lunchrestaurang på jobbet och där vet man inte vad som kan dölja sig i en sås till exempel. Och nej, jag äter inte mikrad mat längre, så jag har aldrig med mig matlåda eftersom jag tror att näringen går förlorad i det som mikras helt enkelt. Sträcker mig så långt som att koka ägg på lunchen om jag inte köper min lunch.
   Men det söta. För sött är ju en smak bland andra även om vi i vår del av världen har favoriserat den väldigt mycket så finns den ju med som en smak helt naturligt. Och har tänkt på att man inom ayurvedan har en del söta smaker och att honung är en fantastisk medicin faktiskt. Men jag vill inte höja blodsockret och få det att svalla som i fornstora dagar, men jag vill faktiskt inte heller utesluta någon smak. När jag är i Indien slås jag varje gång av hur många smaker det är som ryms i maten, sött, syrligt, lite beskt, lite lite salt men också alla smaker som är nästinitll svåra att beskriva. Man säger att fruktsockret bryts ned i levern, precis som alkohol, och att de nyttigheter som finns i frukt, de finns mångdubbelt mer i grönsaker. Jag köper det resonemanget. MEN. Jag vill faktiskt ha det söta också. Ibland. Som bär. Som lite lite frukt i någon kaka jag gör på mandelmjöl. Inom paleo, där man tar bort mejeriprodukter använder man frukt, så det gäller att hitta sitt eget. Jag har börjat använda agave sirap, och på hyllan sist på affären var den slut, så det är inte bara jag :) Den är naturlig, höjer faktiskt inte blodsockret och är perfekt som sötning i just bakverk. Jag bakar inte alls så mycket som jag gjorde förr när jag hela tiden hade något på gång, men då var vi fem personer + en massa kompisar till barnen. Idag är vi två. Och inte lika benägna att fika "stort" hela tiden.
   Man säger också inom ayurvedan att det söta dämpar pittan, elden, det stundtals hetsiga inom en. Jag har mycket av pitta i min konstitution för att jag är sådan helt enkelt. Jag kan säga att varje gång jag blir trött eller om något irriterar mig så blir jag sugen på sött. Har trott att det är något slags sockermonster som bor i mig, men riktigt så enkelt är det nu inte. Det är helt enkelt pittan som vill svalkas också. Det behövs inte mycket men ger effekt direkt.
   Så i den här snåriga djungeln av vad som är bra för just mig att äta så har jag lättat lite på det här med det söta, jag har agave sirap eller honung i bakverk. Ibland har jag i mango eller banan när jag bakar. Annars är det bär. Ibland mörk choklad som är 70 %-ig eller mer, i den finns också lite sött, det får gå. Jag testar vidare. Vill inte utesluta något. Hur tänker du?

10 kommentarer:

  1. Ja du vet ju vad jag tycker om sött. Jag älskar det, sockerberoende som jag är. Men det är intressant det du skriver, om att du blir sötsugen när du är trött och irriterad. Och kanske är det just så, att man kan "unna" sig det då. För att man behöver det. Fast då handlar det ju förstås om ett måttligt intag. Jag ska ta med mig det och testa mig fram sedan när jag fått sockerboven under kontroll. Det finns ju så mycket sött som inte behöver vara just vitt socker. Och sedan handlar det om att äta medvetet också och känna när det räcker. Det är min akilleshäl. ;-)
    Kram och trevlig helg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis, inget vitt socker på något sätt, men naturligt söta saker tänker jag. Vi får se, vi provar oss vidare :) Kram och ha en fin helg du också!

      Radera
  2. Jag blir alltid sugen på sött eller bröd när jag är trött...det är väl den där pittan:-). Bakar väldigt sällan tyvärr skulle gärna ha mer tid att göra nyttigt sött till fikat, nu blir det oftast glass med varma bär tex på våra fikastunder. Men då undviker jag att läsa innehållsförteckningen på glassen för då blir jag bara arg! Fruktsallad med grädde är oxå en favorit. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är nog det. Jag är ingen brödälskare, blir aldrig sugen på det faktiskt. Men det finns så mycket gott man kan baka på kokosnötmjöl eller olika nötmjöler, om man tål det. Om du inte varit in på hemsidan Nillas kitchen, så rekommenderar jag den varmt, där kan man hitta så mycket gott! kram

      Radera
  3. Intressant läsning :) Jag har ju ätit mycket socker i mina dagar men undviker också det i möjligaste mån numera. För att jag mår bra av det. Honung är bra sötning tycker jag, likaså frukt då och då. Men det får jag vara lite mer försiktig med. Det du nämner om pitta är väldigt intressant och jag kan känna igen mig. Jag anser mig vara sockerkänslig och får jobba med det, men det kan så klart också vara att den jag är då och då kräver det söta. Exakt hur går man till väga för att ta reda på vem man är inom dessa genetiska anlag? Läser man sig till det eller är det viktigt att få det "utrett" av någon som kan? Jag tror mig vara mest av Pitta, men kan man också ha inslag av de andra anlagen? Superintressant tycker jag :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du skriver genetiska anlag och det är inte det jag menar. Det jag pratar om är det som hela tillvaron, inklusive våra kroppar, är uppbyggt och sammansatt av - inom ayurvedan kallas det för doshor. Det är eld (pitta), luft (vata) och jord (kapha). Och varje människa har en unik sammansättning i sin dosha. För att få reda på var man är dominant så rekommenderar jag någon ayurvedisk terapeut eller läkare. De tar olika pulsar på olika ställen på kroppen och tittar på olika delar. Det finns massor med "hobbytester" och de kan nog ge en fingervisning om var man är dominant. Sedan är det en helt annan sak om man är i balans eller inte i sina olika doshor. Låter invecklat men när man väl blivit bekant med sin egen konstitution och vet hur den ska fungera, märker man direkt när man inte är i balans. Hoppas det förklarade något. Det är som ett gigantiskt pussel, ayurveda betyder kunskap om livet så det är stort :)

      Radera
  4. För många år sen var vi sockerberoende och åt godis och drack läsk VARJE dag. Till slut avvänjde vi oss och det var som en avgiftning. Vilken stark drog det är, socker! Nu äter vi fika då och då, bakar sällan, dricker inte läsk. Ser det inte som förbud utan vi mår inte bra av det. Men samtidigt vill vi kunna gå bort och smaka eller fika ibland, och på den här nivån går det. Förbud tror inte jag heller på. Hemma byter jag ofta ut socker mot agave, t ex i hemgjord bärglass. Noterade faktiskt i veckan att jag numera nästan aldrig köper socker som jag gjorde förr. Sen finns det ju det dolda sockret som är en helt annan historia...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är en stark beroendeframkallande faktor, det här sockret. Jag har inget socker hemma alls, inget vetemjöl eller eller något som innehåller gluten. Men att vi är så beroende av socker tror jag handlar mycket om att det har smugits in i maten på en mängd sätt, främst för att man skulle ta bort fett och då tillsatte man socker som har blivit en ond spiral.
      Men det jag funderar på är att det faktiskt är en av andra smaksensationer för vår organism. jag tror helt enkelt inte på att ta bort det söta helt. Men vad det ska bestå av är ju en helt annan femma :) Och jag mår faktiskt bra på lite sött då och då, det vågar jag påstå.
      Tänk att ni åt så mycket godis och läsk!! Bra gjort att ta er ur det. Läsk har aldrig varit min grej, har känts kletigt på tänderna! Kram

      Radera
  5. Hej, jag undviker helst allt sött som kan leda till att jag till slut äter "riktigt" socker för då är jag i sockerfällan och mår inte bra. Har sedan ett par veckor rensat socker helt, även bröd och pasta, vips! så mår magen bra och jag sover som en stock, är stark och mer balanserad. Till min son använder jag agavesirap i t.ex. gröt. Jag tror faktiskt att jag ska ta kontakt med en ayurvedisk läkare för att kunna ta hand om mig på rätt sätt. Intressant det här.
    Förlåt att jag kör in ett stickspår i kommentaren, men du/vi har här resonerat ibland om alla "quickfixar", detta hittade jag på Yogobes sida och jag blir så trött. För när yoga framställs såhär och det är vad många då tror, tjipp tjopp, några positioner och hoppla, det var lite yoga det...ja det är väl upp till var och en, men jag blir lite bedrövad för man kan inte "hitta in" så där. Att utöva sin yoga med tid och tålamod, att i hela den här larmande världen ge sig det är bland det bästa man kan göra för sig själv. Jag blir a-r-g när yoga framställs såhär.
    Okej, nu fick jag säga det. Sorry igen för ämnesbyte ;) Ha en fin dag!
    http://more.yogobe.com/tips-yoga-lopning/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Socker är vi nog överens inte är bra för oss. Men det söta... Vi är nog olika känsliga för det också.
      Apropå ditt stickspår, jag orkar nästan inte läsa den typen av hurtiga tips. Det är en total förminskning av yogan, det bästa vore om de slutade kalla det för yoga. För det är det inte, det påminner om något ytligt sätt som är yoga. Man har reducerat all klokskap och tusenårig kunskap till något käckt strechingprogram... Skönt att vi är fler som tänker så här. För annars kommer den att utarmas så det inte finns någon likhet med originalet tänker jag. Jag har sagt det förut och säger det igen, det stavas pengar. Ha en fin dag du också!

      Radera